LINDHA VIKSTRÖM

Tänk att i år fyller jag 50 (det kunde ni inte tro, va? hihi). Jag hade/HAR bestämt mig för att i år skulle det bli mitt år och jag skulle vara i min livs form till min 50-års dag, men som vi alla vet så är inte livet en raksträcka, det kommer alltid lite kurvor och ibland svänger det lite för häftigt så man trillar till.

 

För mig har det alltid varit viktigt att sätta upp delmål/belöningar så att man alltid har något att se fram emot och känna sig stolt att man klarat ta sig till de olika målen, men jag har även stora mål som detta att när jag fyller 50 år så ville jag vara i väldigt bra fysisk form/hälsa.

 

MEN de senaste månaderna har för mig varit en berg- och dalbana, jag som äntligen var på väg att nå mitt viktmål började få problem med förklimakteriet och då menar jag STORA problem. Det enda jag hade hört talas om var att man kunde få problem med jobbiga svettningar och vallningar, men aldrig hade jag hört talas om att man kunde få stora problem med menstruationsblödningar. Och då menar jag (ni som är känsliga, läs inte vidare) så kraftiga blödningar att dubbla mensskydd inte hjälpte. Och att springa på toaletten eller att se till att ha en toalett i närheten, att sova med tredubbla handukar som skydd i sängen, ja listan kan göras lång.

 

Men mina blödningar ville inte ta slut så efter några veckor började jag må dåligt och blev väldigt yr. Att blöda fem veckor i rad tar på krafterna, så jag fick åka in på akuten och mitt blodvärde var på tok för lågt (80 hb) så jag blev inlagd och fick en blodtranfusion innan jul. Jag som inte gärna vill äta en massa mediciner utan tycker att min kropp borde fixa detta själv kände mig ändå tvungen att börja äta hormoner, plus en massa blodstillande tabletter som Cyklonova men inte hjälpte det. Istället fick jag ett otroligt sug/hunger efter mat.

 

Jag började känna att här är det lätt att tappa kontrollen nu, hormoner i obalans, blodtranfusion, lågt blodvärde, min kropp och huvud var helt slut. Jag fick ingen kick av någonting och kunde inte ens ta någon promenad pga så rikliga blödningar. Mitt huvud och min kropp skrek efter kolhydrater såsom pasta, socker, bröd etc. Här var jag tvungen att fatta ett beslut för att inte återigen trilla tillbaka till ett återfall och få min hjärna kidnappad av sockret, för då visste jag att jag kommer att falla djupt ner i svackan igen.

 

Mitt beslut blev att fortsätta äta LCHF och istället för att gå loss på fel sorts mat så tillät jag mig själv att ta extra LCHF-mellanmål för att döva suget, hellre det än att falla dit tänkte jag. 7 kg upp i vikt under 5 månader har detta jä...a klimakterium kostat mig. Nu berodde ju inte viktökningen bara på att jag åt mer mellanmål, i biverkningslistan stod ökad hunger, vätskeansamlingar, ökad viktuppgång. Till slut blev allt för mycket och mina blödningar började återkomma igen, så jag fick återigen åka in akut och blev opererad/skrapning och fick sätta in en hormonspiral.

 

Äntligen, peppar peppar ta i trä, har jag börjat må bra igen och jag har fått tillbaka krafterna att ta tag i träningen, och jag har gått ner alla kilon utom 3 som snart är väck de också och jag är så tacksam att jag fixade detta. Vis av mitt gamla återfall så måste jag ju säga att man lär sig av sina misstag. Jag har googlat om Klimakterium som en galning under dessa månader och vi har det inte lätt vi kvinnor, men jag hoppas verkligen att detta ska fungera nu och jag bara kände att jag var tvungen att dela med mig av detta.

 

Skriv gärna i kommentarerna här hur ni hanterade erat klimakterium eller vilken hjälp ni fått. Nu kör jag mot mitt nya mål lite lättare på jorden igen.