Ugnsbakad lax med Chevre

En gammal goding blev det till middag i går, färsk laxfilé fylld med Chevréost och crème fraiche.
  
Skär snitt i laxfilén och fyll med Chevré ost och crème fraiche, peppra och salta. In i mitten av ugnen ca. 50 minuter beroende på hur välstekt man vill ha den. 
En enkel grönsallad till med lite fetaost. 
 
 
 
Gjorde palsternacks-pommes och min romsås till, så gott. Perfekt enkel men väldigt god morsdagsmiddag <3
 
 
 
 RECEPT;
800g färsk laxfile
Chevré ost 100g
Crème fraiche 1 dl
Salt/peppar
 
Min romsås till.
 
 
 
 

Att sätta krokben för sig själv

Jag har alltid förut varit en sådan som aldrig når fram till målet, jag kämpar och kämpar men precis på målsnöret ger jag upp och är snart tillbaka på ruta ett. När jag tänker tillbaka på mitt "bantningsmönster" så har jag oftast alltid lyckats gå ner 5 -10 kg för att sedan falla tillbaka. Ibland har jag nått målsnöret och när målet var klart släppte jag allt och var återigen på ruta ett, jag hade inte lärt mig någonting och ändå upprepades historien igen och igen under flera års tid tills nu när jag fått stopp på allt elände.
 
Mitt bantningsmönster kan jag känna igen mig i när det gäller andra vardagliga saker, hur jag lägger knut för mig själv eller snubblar över mina egna ben då jag alltid givit efter för minsta motgång, och när jag haft en motgång så ofta förvärrar jag det för mig själv och tror jag straffar andra när jag indirekt straffar mig själv.
 
Om jag kände mig misslyckad efter en dag och tyckte synd om mig själv så köpte jag glass-godis-läsk för att belöna mig själv för jag behövde det, eller hur? Men det jag inte förstod då var att jag lurade mig själv till att tro att det var vad jag behövde, men i slutändan straffade det ju sig på mig själv i stället för att ta tag i det verkliga problemet.
 
Men det är lättare sagt än gjort. Jag har kunnat varit så destruktiv att jag i min ilska och besvikelse förstört för mig själv i tron att jag straffar andra fast det i slutändan ställt till det för mig själv, förstår ni vad jag menar utan att gå in på detaljer?
 
Det som känns jobbigt är att jag först nu blivit mer och mer medveten om mina val i livet då jag förut låtit mitt liv kretsa kring olika dieter, nu hinner jag fundera och skriva om mina tankar som en terapi.
 
Ett luddigt inlägg, men lite tankar som det skulle vara intressant att veta om någon känner igen sig i det?
 
Lär dig om dig själv så du kan förverkliga dina drömmar! 
 
 

Vem är chef över dig

Jag tappade fotfästet i mitt liv som gjorde att jag gick upp så mycket i vikt att jag landade på 140 kg, men januari 2012 tog jag tag i mitt liv igen! Jag har nämnt det så många gånger förr, men har hela tiden behövt bearbeta denna resa, och hur den kunde börja igen och att jag lyckades till slut efter så många misslyckade bantningar/ dieter som jag aldrig i slutändan kunde hålla, och få det till en livsstil där jag nu klarar att hålla vikten, det känns fortfarande emellanåt overkligt.
 
Att komma till en punkt i livet är olika för oss alla, oavsett vad den handlar om, som gör att man får den där kraften att orka/vilja ta ansvar för vem du vill vara. För det är det det handlar om, det finns inga ursäkter utan det är du själv som har makten att bestämma, vad vill du? Vad är möjligt att göra? Vad kan jag göra? Vad är viktigt för dig? Hur ska du få din vardag att fungera?
 
Dessa frågor är viktiga att fundera över.
Jag kom till en punkt där jag kände att jag måste/ville byta ut mitt liv som jag hade med ytliga saker som skulle visa hur jag mådde. Ju finare jag hade hemma ju bättre mådde jag och min familj och jag slapp känna att jag var oduglig; jag hade ju ett fint hem, även om jag innerst inne mådde dåligt för att jag inte orkade ta tag i min övervikt.
 
Ett fint välstadat hem betyder inte att lyckan är fullkomlig, ett ostädat hem betyder inte att man är oduglig. Ingen vet hur man känner och ingen kan avgöra hur man mår efter hur ens hem ser ur ut, allt är ytligt. För mig var ett fint hem ett sätt att ha kontroll när jag inte hade kontroll över min hälsa, ett sätt att skydda mig ifrån frågor, ett fint hem lika med allt är bra.
 
Konstigt nog påverkar vikten oss mer än vi tror och jag är ingen utbildad kostrådgivare eller ingenjör eller annan utbildad läkare, utan har bara min egen livserfarenhet av jojobantnigar sedan 14 års ålder. Tänk om jag visste då att jag skulle ha nytta av detta nu.
 
I vilket fall jag kan bara dela med mig av min livserfarenhet och min viktminskning på 70 kg, något annat har jag inte. Håller på och lägger upp föreläsningar inför hösten så ni får gärna kommentera om ni vill jag ska komma till er ort.  
 
Min syster skickade mig den här bilden från juni 2012 då hon rensade sin mobil från bilder, min brors son tog studenten och jag hade ju börjat med LCHF januari 2012. Minns att jag var så stolt då tunikan jag hade var bara 3XXL och hade gått ner ca 10 kg. Är tacksam att jag inte slängt några plagg från förr då det är bra att visa före efter bilder i samma kläder när man hittar gamla foton, på så sätt blir min viktresa mer tydlig.
 
Förutom dubbelhaka och hur stora bysten var förut och hur jag fyller upp hela bilden mot nu, får ju en att tänka efter. Men man ska inte glömma, jag minns den här studenten och mådde bra över att jag hade lyckats gå ner i vikt, och jag minns att jag kände mig fin och tanken att jag visste att jag var på väg åt rätt håll gjorde mig stark.
Min sista föreläsning innan sommar är nu på måndag 1/6 kl. 18.30 i Svenstavik, och det finns några platser kvar så ni är hjärtligt välkomna. Anmälan kan göras HÄR!
 
Visa fler inlägg