Våra Val och Möjligheter

Visst är det egentligen spännande att om vi vill lyckas med något så är det faktiskt bara du själv som kan bestämma om du vill lyckas. På det viset låter det ju enkelt, eller hur? Men sanningen är ju samtidigt att det största motståndet är ju faktiskt vi själva. Men tanken att vi själva kan förverkliga det vi vill borde ju ge oss massor av motivation, eller hur? Men jag vet samtidigt att det är inte riktigt så enkelt.
 
Att jag nu har kommit i gång och med er läsare som följer mig, är ett stort stöd för mig ska ni veta. Och vi vet ju alla egentligen vad som är den rätta vägen och ändå är det så svårt att få det att fungera, håller ni med?
 
Att ta sig över tröskeln är ett stort steg och speciellt då man vill ha resultat snabbt, men tyvärr kommer resultaten inte på en gång och redan där tappar några motivationen och ger upp, som om det skulle hjälpa. Då är vi inne i ekorrhjulet igen och måste börja om igen.  Men det kommer aldrig komma någon dag som är lättare än gårdagen, och till slut har vi skjutit upp det ytterligare fler dagar. Läste ett citat som fastnade hos mig;
 
"Framtiden är ursäkten för alla dem som inte vill göra något i nuet"
 
För mig själv som jag skrivit förut så såg jag ingen annan lösning än att nu är det dags börja om och göra rätt igen. Och visst har det varit tuffa veckor, men jag har fått intala mig själv: vad vill jag/du? Jag vet ju av gammal erfarenhet att inte ge upp hur tufft det än känns, och även om resultaten dröjer så kommer det komma, och då är den känslan värt allt. Jag har nu "skött mig" i tre veckor och känner först nu att det börjar hända saker i kroppen.
 
Första veckan jag började gick jag upp 1,1 kg, och tack vare att jag vet att kroppen kan reagera med viktuppgång så lät jag mig inte nedslås av det utan fortsatte vidare. Vecka 2 gick jag ner 0,6 kg och nu vecka 3 gick jag ner 0,5 kg, alltså har det tagit tre veckor för min kropp att återställa balansen igen och våga börja förbränna. Jag står alltså på ruta ett med vikten efter tre veckor men mentalt är jag starkare, och all min motion har gjort att jag ändå känner hur min kropp dragit i hop sig, och jag märker att kläderna sitter lite bättre. Så det här blir en spännande resa att följa.
 
Ni vet ju att jag nämnt att det är viktigt med delmål/belöningar även under resan för att må bra och känna sig fin, och i dag belönade jag mig själv med fotspa och ljuvlig massage på benen, helt underbar start på denna helg. 
 

Back to Basic

Jag säger inte att min väg tillbaka är den rätta för alla, jag menar att alla har vi olika bagage och olika situationer som påverkar just dig, och där måste du se över hur ser det ut runt dig. Jag tänker på när alla löpsedlar skriver; "gå ner 8 kg på en månad genom att äta så här", hur kan de tro/lura oss som griper efter varje halmstrå och äntligen vill lyckas, hur ska ett och samma program kunna vara rätt för alla?
 
När jag hjälper en kund måste jag se till hela bilden runt denne; hur ser din livssituation ut runt dig, trivs du på jobbet? Stressar du? Fungerar din mage/tarm? Motionerar du? Allergier? Har du värk i kroppen? Hur ser din fritid ut/vänner? Livspusslet? Hur äter du i dag? Och mycket mera frågor... Sedan kan man börja jobba utifrån en kartläggning av varje person.
 
Denna kartläggning kan du själv börja fundera över och känna efter, finns det något som jag/du kan börja förändra, och tänka efter: vad är det som gör att jag inte kan gå ner i vikt, vilka yttre eller inre faktorer påverkar mig? Vad behöver du för att lyckas?
 
För mig i min egen viktminskningsprocess nu så har jag granskat mig själv och kommit till följande slutsatser.
 
De förändringar jag ska göra vad gäller maten:
 
  • Dricka mindre kaffe, max tre koppar per dag.
  • Sluta tugga tuggummi (sockerfria)
  • 3 mål mat om dagen
  • Inga mellanmål
  • Dra ner på proteinet vid varje måltid
  • Mer grönsaker
  • Dra ner på mejerier
  • Vid hunger/sug 1 -2 kokta ägg med majonnäs
 
Vad jag ska börja med;
 
  • Tänka på mig själv och min hälsa först
  • Planera veckomaten
  • Planera in min motion
  • Jag äter mina kosttillskott (vilka de är kan du läsa här)
  • Jag startar varje morgon med ett glas vatten med citron
  • Jag motionerar varierat 6 dagar av sju varje vecka
 
Delmål/ Mål
Jag har små mål hela tiden som gör att jag ska känna mig fin även under min resa
 
  • Fotspa
  • En byxa som jag inte kan knäppa
  • Min blåa klänning
  • Sedan fyller jag på med må bra grejor allt eftersom 
 
Anledningen till att jag minskat ner kaffet rejält är att jag känner att min mage inte mår bra av för många koppar per dag, jag skulle kunna dricka minst tio koppar per dag egentligen. Inte för att det är gott utan mer av psykologiska anledningar kom jag på, att hålla i kaffekoppen och känna värmen och ha något att smutta på gav mig trygghet. Att ha något att stoppa i munnen och sysselsätta min händer med, visst är det märkligt hur man hittar på nya beteenden? Likaså med tuggummi som jag gärna tuggade hela tiden med olika smaker (sockerfria men ändå inte bra, jag vet) Det var också ett sätt för mig att ha trygghet att ha något att tugga på i munnen hela tiden, och det är ju inte heller bra för min mage att tugga, producera magsyra och svälja luft. Så nu är jag tvungen att kapa de lasterna också, men det är intressant hur man lär sig hur man fungerar och det är det här som är så viktigt; att fundera över och kartlägga sitt beteende som sätter käppar i hjulet.
 
För mig är motion och att röra på sig jätteviktigt, på det viset känner jag att jag får en bättre balans med maten, för mig är motion min bästa grej att ta till om jag mår dåligt eller behöver sysselsätta mig för att inte falla dit. Vad är din bästa sysselsättning? 
 
 Foto från 2013
 
 
  
 
 
 
 

Om sanningen ska fram

Är LCHF hållbart i längden? Hur kommer det sig att jag gått upp i vikt? Hur mycket har jag gått upp i vikt?
Alla dessa frågor är självklart viktiga och jag tänkte nu berätta för er hur min situation är just nu.
 
Jag har ju ätit LCHF sedan 2012 alltså i fem år, och när jag började vägde jag 140 kg och gick ner till 70 kg på 18 månader!!!!! När jag hade nått mina 70 kg så mådde jag jättebra och höll den vikten stabilt i flera år, och när jag menar stabil vikt så pendlade jag mellan 70-75 kg då kroppen i bland samlar på sig vätska, men att hålla sig till plus minus fem kilo kändes stabilt.
 
Sedan inträffade en jobbig situation i mitt liv som gjorde att jag fick ett enormt stresspåslag, och i stället för att ta det lugnt så körde jag på ändå för att vara "den duktiga flickan". Jag fortsatte med mina föreläsningar, tidningsreportage, utbildningar, resor och bloggandet samtidigt som jag jobbade för att upprätthålla allt. Inom mig hade jag en enorm sorg och allt nytt som påverkade oss i vår nya familjesituation, inte en dag har jag varit sjukskriven fast det kanske var det jag skulle behövt. 
 
Här började jag prioritera bort min hälsa för att hinna med allt annat och för att hjälpa alla andra, i dag vet jag bättre. Som när man är ute och reser och flygvärdinnan säger; "sätt på dig gasmasken på dig själv först så kan du hjälpa andra sedan". Det har jag lärt mig nu: jag måste själv må bra så jag får ha kraft för att sedan kunna ge till andra.
 
Men i stället tappade jag orken till att motionera. Visst tog jag mig ut i bland men det var tyvärr halvhjärtade försök, jag fortsatte äta LCHF men så här i efterhand vet jag nu att jag lurade mig själv att tro att jag åt rätt. Mina portioner blev alldeles för stora, jag började ta till mellanmål mellan måltiderna (allt ändå inom LCHF). Men där kom behovet fram, att tröstäta för att få den där kicken i hjärnan, en sorts belöning och jag lurade mig själv att det var ok eftersom det var inom LCHF. Maten blev lösningen igen för att belöna mig själv och dämpa det ständigt dåliga samvetet av att jag inte räckte till överallt.  
 
Vågen började sakta krypa uppåt vilket gjorde att jag fick ännu mera stress i mig av det. Jag fick ett återfall i kolhydratsträsket, ett återfall som höll på i tre dagar innan jag tog mig i kragen och hittade tillbaka till LCHF. Var det värt det? Givetvis inte! En häftig viktuppgång på 3 kg stärkte ju inte självförtroendet direkt. Men jag vet/visste bättre.  
 
Jag jobbar mycket mentalt med mig själv och bestämde mig att nu är det dags att dra i handbromsen; -jag mår inte bra, vad ska du göra åt det Lindha? Jag kände att jag var tvungen att börja fokusera på bara mig och min hälsa och valde därför att ställa in mina inplanerade föreläsningar, utbildningar och event i höst. Jag började planera veckomenyer som jag alltid gjort, och storhandlade så allt fanns hemma. "Back to basic" helt enkelt.
 
Eftersom jag har fått problem med magen så har jag börjat minska på mejerier i min kost, jag tar inte bort mejerier helt på en gång utan jag trappar ner allt eftersom. Jag har minskat ner på protein vid varje måltid då jag åt för mycket av det, och jag tillsätter mer grönsaker till varje måltid.
 
Jag äter tre gånger per dag: frukost, lunch och middag, och kniper det och suget/hungern kommer tar jag mig ett kokt ägg med majonnäs eller smör. Samt att jag nu äter tillskott för att hjälpa min kropp komma tillbaka. Vilka tillskott jag äter kan du läsa här.
 
Jag har börjat röra på mig varje dag och ni anar inte vad skönt det är nu när man är på gång, min motion är varierad så det blir långa promenader blandat med intervaller, motionscykel och styrkeövningar. Jag går ut försiktigt och kommer som jag gjorde förut att öka på träningen allt eftersom.   
 
På det här viset mår jag nu så mycket bättre igen, maten ger mig stabilt blodsocker och träningen och att sysselsätta sig gör att jag inte har samma behov av att tröstäta. Sedan för att få kicken i hjärnan har jag satt upp mål/ delmål så jag har något att se fram emot hela tiden. På det här viset känner jag mig motiverad och har fått tillbaka min energi igen.
 
Mina delmål för att få kicken är att jag köpt mig ett par byxor som jag inte kan knäppa nu, och känslan när jag får igen byxan kommer att vara värd allt. Jag har roliga resor inplanerade (ej jobbresor) och sedan som ni vet har jag ju min blå klänning som mål att komma i igen.
 
Men något som är viktigt att komma i håg är att detta ska vara ett sätt att leva, det är ingen tillfällig diet. Jag hamnade bara på villovägar ett tag. Men jag ser ändå det positiva i allt som händer och lär mig av detta, nya erfarenheter av att allt handlar inte om att bara äta rätt och röra på sig, det är så mycket runt omkring som också kan ställa till det om man vill gå ner i vikt.
 
Så i dag väger jag 15 kilo mer och jag ska se till att må bra av min resa ner till min klänning, den tid det nu tar, och ni ska få följa mig ända till målet. Här nedan nytagen bild i svartklänning 15 kg tyngre.
 
 
 
Visa fler inlägg