Att skapa sin egen lycka

Tänk när jag gjorde valet att börja min livsstilsförändring, tänk om jag kunde ha fått en förhandsvisning om att jag skulle klara att genomföra viktminskningen, vilken sporre det hade varit eller hur?
 
När det är som jobbigast och när man känner att; nu ger jag upp, då hade det ju varit så mycket lättare att eftersom jag vet att jag kommer lyckas så tar jag mig igenom detta. Tyvärr får man inga förhandsvisningar, men visst är det en spännande tanke? För när jag började min sista "bantar-resa" som jag hade bestämt mig för att det skulle bli mars 2012, 140 kg tung, så hade jag bestämt mig att även göra allt mer annorlunda den här gången.
 
Min man har alltid sagt att det finns ingen "dimmer" på mig; jag är antingen på eller av och går in för saker med dunder och brak, och hur länge orkar man det? Den här gången utnyttjade jag min dimmer för första gången.
 
De första veckorna i min nya livsstilsförändring koncentrerade jag mig endast på att få kosten att fungera, ingen stress med att göra allt på en gång. Efter några veckor när jag kände mig i balans med kosten började jag promenera 3 gånger i veckan för att sedan allt eftersom utöka promenaderna efter hur mycket jag orkade. Jag började promenera vårvintern 2012 i täckbyxor och täckjacka, här på bilden ser ni hur stor min täckjacka var då och i dag får jag och min man plats i täckjackan tillsammans.  
 
 
Våren blev till sommar och jag fortsatte med mina promenader och kommer i håg hur glad jag var över mina nya träningskläder som jag köpte från Ellos postorder, för det var gärna som så att jag helst handlade mina kläder via postorder när jag var överviktig. Att gå på stan och shoppa var ingen glädje för mig då jag visste att det var svårt att hitta kläder som passade, och det var svettigt/jobbigt att byta om i trånga provhytter, att beställa hem samma kläder i 3 olika storlekar blev så mycket enklare för mig. 
 
 
För mig har mål varit viktiga, denna gång nåbara och hanterbara mål, inte att jag vill gå ner 20 kg på en månad, utan realistiska mål. Och därför satte jag upp att väga 99 kg, tvåsiffrigt är ett bra mål, och jag bestämde mig för att när jag väger 99 kg ska jag belöna mig själv med något som jag mår bra av. Och för mig själv satte jag upp en inre bild att då ska jag köpa mig den lilla svarta klänningen som jag aldrig haft och gå ut och äta middag med min man och känna mig så fin, för tyvärr när jag var överviktig så gjorde jag inte gärna det. Att ha en målbild och att kunna visualisera och se sig själv i de olika delmålen man har är och har varit så viktigt i min viktminskning. Jag skulle vilja säga att det är en viktig ingrediens för att lyckas. Så om du bestämmer dig för att; denna gång ska jag lyckas och så ser du dig själv i mål, då har du faktiskt mentalt redan lyckats! En bra bit på vägen eller hur?
 
Att det är du själv som skapar din egen lycka, det tror jag vi alla redan vet, men vågar du ta dig ur din bekvämlighetszon? 
 
Här på bild nedan mitt första stora delmål, svart klänning och 99 kg.
 

Rätt mat är min medicin

Det första jag gjorde när jag vaknade på morgonen var att gå till kylskåpet och dricka läsk, det var min frukost. Fanns det lite middagsrester kvar slank de ner också. Jag hann aldrig bli riktigt hungrig till lunch för då hade jag redan hunnit stoppa i mig en korv med bröd på macken, eller en godbit och lite läsk i bilen, och gärna en godispåse också när jag var ute och jobbade i mitt jobb som undersköterska i hemtjänsten.
 
Jag var ständigt mätt, det är ju så gott att äta allt man vill, när man ändå inte bryr sig. Eller bryr man sig egentligen? Äter man för att döva sina känslor???
 

I dag vet jag så mycket mer om mitt ätbeteende, frågade någon mig förut "men hur kunde du gå upp så mycket i vikt?" så hade jag inget riktigt svar på det, och jag skämdes lite grann över hur man kan göra illa sig själv och äta sig upp till övervikt? I dag vet jag att allt handlar om vår beroendehjärna och att belöningsäta. Här kan du läsa ett inlägg som jag skrivit förut om vår beroendehjärna.
 
Jag åt precis allt jag ville fast jag hade egentligen en önskan om att gå ner i vikt, visst är det ett märkligt beteende man har; man fortsätter det destruktiva beteendet fast man vet att det är helt galet, känner ni igen er? Att småäta hela tiden dämpade min ångest och gav mig tillfällig belöning för att jag inte orkade ta tag i min övervikt. Och som jag skrivit tidigare behövde jag verkligen nå min botten/flygresan och bli omruskad så att jag fick kraft; att nu är det dags.
 
Något som jag tänkt på är att jag tyckte egentligen inte att något smakade så gott förut, jag letade ständigt nya kickar i maten, nya goda smörgåsar som skulle ge mig den där tillfredsställelsen och den där lilla kicken av glädje/njutning. I dag smakar allt så mycket bättre, det är som om allt socker i maten förstörde mina smaklökar, i dag är man som den värsta finsmakaren och jag till och med känner sötma i mjölk.
 
LCHF är ju inte bara ett sätt att gå ner i vikt det är så mycket mera, det är lustigt hur man kan glömma/förtränga bort vissa saker. Som när jag skulle storstäda ett skåp efter min viktminskning och hittade all min gamla medicin som jag behövde när jag vägde 140 kg. 
 
Tänk hur jag blundade för verkligheten och inte förstod att det var min övervikt som gjorde att jag behövde all medicin, eftersom jag i dag äter mat som är medicin för min kropp och att jag i dag kan med ärlighet säga att jag behöver inte äta någon medicin längre.
 
  
Här kommer listan på mina gamla mediciner;
 
Attarax för sömnsvårigheter
Zenical för att gå ner i vikt
Diklofenak tablett och supp för ryggvärk
Omeprazol för gallstensbesvär
Voltaren för smärta och inflammation i kroppen
Sertralin för depression
Novalucol mot halsbränna/sur mage
Enalapril för blodtrycket
Dexofen för ryggvärk
Tramadol för ryggvärk
 
Alla dessa mediciner har jag förträngt allt eftersom min livsstilsförändring förbättrat min hälsa, känner mig otroligt lyckligt lottad som tog tag i mitt liv innan det blev för sent, med kanske ännu mera mediciner och värk i kroppen i det långa loppet. 
 
Jag hoppas med detta inlägg infria hopp och inspiration att det går att göra en förändring och att komma i från jojo-bantar träsket och få en bra hälsa på många sätt och vis, då LCHF kosten har fått mig och min man att äntligen ha en balans till maten, vikten och hälsan. 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 

LCHF en diet?

Av en slump halkade jag in på LCHF kosten mars 2012 då jag hade tagit de första stegen i min livsstilsförändring. Det var en arbetskompis som hade gått ner 10 kg i vikt med LCHF, och jag hade aldrig hört talas om LCHF och blev förstås väldigt nyfiken då hon sa att man fick äta hur många ägg man ville, man fick äta bearnaisesås till köttbiten mm. och framförallt: man kände sig mätt. För mig så lät detta som rena drömmen, är det möjligt att man får äta sådan fet mat och ändå gå ner i vikt? Jag menar, en annan var ju van vid att vill man gå ner i vikt så ska det kännas i magen, du ska höra magen kurra och somna hungrig för då går man ner i vikt.
 
Jag bestämde mig för att ge detta en chans vilket jag är så tacksam över i dag, annars hade jag nog vägt 140 kg igen. Jag googlade runt vad LCHF var och letade recept hur man åt och möttes av hur mycket information som helst om hur man kan äta LCHF-kost, strikt, liberal, skaldemans. Du kan väga maten och äta med fastefönster osv, och någonstans här kände jag att jag tänker inte krångla till det, jag äter allt som innehåller högst 5 g kolhydrater per 100g, och det fungerade för mig för att lyckas gå ner 70 kg. För mig var LCHF en tillfällig grej när jag började, men med tiden lärde jag mig mer om kosten och insåg till slut att det här är ett sätt att fortsätta leva efter en kost som jag mår bra av och som håller mitt blodsocker i balans så att jag inte får de där sugen som gör att man gärna vill "fuska".
 
I dag har jag lärt mig ännu mera om kosten och har förfinat hur jag äter då jag försöker undvika mejeriprodukter, och mina kolhydrater får jag i mig via grönsaker.
 
Väl hemma i min familj med två barn och en överviktig make som absolut inte var med på noterna att börja med en ny "diet", och som tyckte att han inte behövde gå ner i vikt utan trivdes och mådde bra, så började jag att laga LCHF åt mig själv. Så våra middagar kunde se ut som så att jag stekte kycklingfilé och gjorde en god sallad till med avokado och fetaost i, och gärna en bearnaisesås till. Min man och barnen hade strips till eller kokt potatis, och jag kommer i håg hur min man tittade på min tallrik och frågade "och du tror du ska gå ner i vikt med att äta så här?". Jag måste ju ändå säga att jag kunde ju inte klandra honom för den frågan, jag menar han var ju van vid mina dieter/jojo-bantningar att det var light produkter och absolut inga feta såser och minimalt med mat.   
 
 
Men jag mådde bra med min kost och kände mig mätt och belåten, och när jag hade gått ner 10 kg så tittade min man på mig och sa "okej nu vill jag också testa LCHF" och sedan dess äter vi båda det och mår bra, och min man som inte behövde gå ner i vikt enligt honom gick ner 50 kg och håller vikten även han.
Fortsättning följer....
 
 
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg