En tillbakablick

Håller på julstädar för fullt nu och har bestämt att jag tar ett rum i taget och köket får bli det första. Här storstädas det verkligen ordentligt, jag har rivit ut alla saker i köksskåpen, måste få lite ordning och reda på dem.
 
Jag har så mycket onödiga saker som jag inte använder och som tar upp sådan plats, jag har en förmåga att gärna kasta in saker i skåpen så är problemet löst. Här ska organiseras och rensas bort dålig energi så jag får plats med det jag använder, och resten åker ner i källaren i flyttkartonger. Ordning och reda ska det bli nu!!!
 
Det är lite läskigt, men jag hittar saker som jag kastat in i skåpen förut som gör mig så berörd. Jag hittade klassfotot från min undersköterske-utbildning där jag var så stor. Men det som kändes riktigt jobbigt var att jag hittade en liten skrynklig påse från en tygaffär, och när jag tittade efter i påsen så låg däri ett långt gummiband eller resårband med hål i (t.om kvittot har jag kvar 2010-03-16). 
 

Jag var alltså tvungen att gå och köpa det, för jag kommer ihåg när jag skulle göra min praktik på Östersunds sjukhus som undersköterska, så visste jag att vi kommer att ha arbetskläder. Och jag hade sådan ångest över det, då jag visste att jag var så stor runt magen och rumpan att det skulle bli jobbigt att prova ut arbetskläder.
 
Vi skulle åka i grupp, och jag kände redan där att det utsätter jag mig inte för, så jag ringde och frågade om jag kunde få komma själv och det gick bra, och precis som jag visste så hade de inga kläder som passade. Inte ens herrstorlek kunde jag ha, så vi bestämde att de skulle skicka efter största storlekarna till sjukhuset och så skulle de kontakta mig när jag kunde komma tillbaka och prova. Fattar ni, de hade inte tillräckligt stora kläder och alltså betydde det att jag var fetast på sjukhuset!!!!!
 
Den här bilden är från klassfotot på min undersköterska utbildning 2010
 
I vilket fall så kom kläderna och jag skulle prova dem, och ni kan ju tänka er min förskräckelse när den största storleken inte gick att knäppa heller; vad f... skulle jag göra??? Så jag ljög och sa att dessa blev bra, och därför köpte jag detta resårgummiband för att kunna knäppa byxan. Jag måste ju säga att jag kände mig som en stor elefant för byxbenen var för stora. Jag kan idag faktiskt inte riktigt fatta ibland, tänk att jag klarade av att gå ned i vikt och att det är en sådan befrielse, ni anar inte.
 
Till sina vita byxor på sjukhuset har man ju en vit kortärmad "t-shirt". Hela tiden fick jag gå och dra ner den för att ingen skulle se att jag inte kunde dra igen gylfen och hade extra resårband. Bara att sitta och äta lunch med andra när man är/var så stor, jag kände att jag inte var värd min lunch, så stor som jag är behöver ju inte jag äta...
 
I en månad mådde jag dåligt på min praktikplats pga av att det var så obekvämt med kläderna, men ändå fast jag vantrivdes med det, så måste jag säga att det var en av mina viktigaste praktikplatser då de kunskaperna jag fick där med en underbar handledare gjorde att jag klarade praktiken ändå. Ja, tänk vilka minnen som dyker upp när man städar ett köksskåp!!! Och varför jag kommer i håg det så väl tror jag beror på att det var så otroligt jobbigt, även om jag förträngde det så satte det djupa spår i mig.
 
Men nu finns inte stora Lindha längre, utan en normal Lindha som slipper må dåligt.
 
 

Det är nåt med mig och båtar

Jag och min man skulle ta en romantisk båttur på svärfars sommarställe i går. Snart är min semester slut, och i det fina sommarvädret så ville jag ta en båttur.
 
Det blir väl fler fina sommardagar fast jag börjar jobba så vi hinner åka båt, men det kändes viktigt för mig att hinna åka tillsammans en gång på semestern och trots ryggvärken. 
 
 
För två somrar sedan skulle jag och min man åka på en båttur, och ni vet ju att för två år sedan var jag dubbelt så stor mot nu, och min man vägde 40kg mer än i dag. Inga flytvästar kom vi i, smart va? hm...
Vi kunde inte heller sitta bredvid varandra i båten, utan min man satt fram och körde och jag satt bak, väldigt ROMANTISKT!!!!
 
Eftersom jag var så tung så kan man lugnt säga att båten var baktung, ja ni kan ju tänka er själva hur det såg ut jag baktill och min man uppe i luften, haha ok, kanske inte riktigt så då men...
 
  
I vilket fall, så gav vi oss i väg och när vi kommit ut en bit på sjön utanför vår grannes sommarställe, så upptäckte jag en spindel där jag satt i båten, och jag HATAR spindlar och får panik, skriker och ställer mig upp i båten.
 
Våra sommargrannar, som berättat för oss efteråt hur oroliga de blev, och som dessutom hade middagsgäster, står och tittat  på mig och min man genom fönstret och undrar vad vi håller på med, då båten var på väg att kantra när jag står och viftar, vilken syn!!! Som tur var lyckades min man få bort spindeln och allt gick bra denna gång med. 
 
Men tillbaka till i går då, utan problem kunde jag få på mig flytvästen och vi kunde sitta tillsammans båda i framsätet på båten: LYCKA!!!  Äntligen skulle vi puttra ut på en mysig båttripp bara vi.
Men det slutade med att svärfar fick komma och hämta oss, då vi glömt kolla hur mycket bränsle som fanns och fick bensinstopp en bra bit ut på sjön, då vi blev bogserade med lina in till land igen. 
 
 
Så jag blev tvungen att klättra över till svärfars båt mitt på sjön, men den här gången var det inte min övervikt som var problemet utan min onda rygg!!! Jag kan bara skratta åt eländet, men båtar och romantik verkar inte vara min grej.
 
 
 Livet leker och det är underbart!!!
 
 

Förut

Satt med några väninnor och surrade och vi pratade om gamla minnen. Så kom jag och tänka på ett ögonblick i mitt gamla tjocka liv som jag måste berätta om. Det var på mitt jobb och jag skulle ut och promenera med en äldre dam på 86 år, men den här damen var inte vem som helst utan hon var en gammal bodybuilder.
 
Men hon behövde stöd under promenaden då hon såg dåligt. Det komiska i detta som jag tycker nu, är att det var hon som fick anpassa promenaden efter mitt tempo, då jag var så stor och inte hängde med henne.
 
 
 
 Att vara olycklig eller att motivera sig själv, vad du än gör, är det alltid ditt val.
 
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg