Att byta fokus

Fortsätter att vara i fjällen på påsklovet och njuter av ledigheten. Att ha skidspåret rakt utanför husvagnsdörren gör att det finns inga ursäkter att inte åka varje dag, men så har det ju inte alltid varit som ni vet. Att åka längdskidor fanns inte i min värld för fyra år sedan.
 
I dag mår jag så bra av att känna hur pulsen stiger och att jag blir svettig av motionen och att veta att detta gör jag för min egen skull och för min hälsas skull, det ger mig sådan kick att känna på detta viset och att jag prioriterar det.
 
Mat har förut alltid varit det som gett mig mina kickar förut, självklart gillar jag mat nu också, men det jag menar är att för mig har det alltid varit viktigt att veta att jag har mycket mat i kylskåpet. Jag tänker på hur det var i husvagnen förut och även rent allmänt, hur jag alltid ville ha något gott att äta på kvällen. Hade jag inte det så var kvällen för mig misslyckad.
 
 
Jag, matnjuterskan, letade ständigt nya kickar i maten, i godiset som skulle ge mig den godaste smakupplevelsen, jag var riktigt bortskämd med smaker och endast det godaste var nog för mig. Jag menar att jag var så van att äta pizza eller en vanlig Marabou mjölkchoklad förut, så när jag letade på mataffärerna något gott så var det inget som dög åt mig, jag var så van att kunna äta allt så jag tyckte att allt var så tråkigt. I dag om jag smakar en bit mjölkchoklad så riktigt känner jag smakerna och njuter av det, en enkel köttbit med vitlökssmör är njutbart. Så var det inte för mig förut, det var inte tillräckligt gott, ungefär som om jag ätit bort mina smaklökar, för i dag smakar ju allt så mycket bättre. Känner någon igen sig i det jag försöker beskriva?
 
När vi var i husvagnen förut runt den här årstiden där det säljs semlor konstant från jul så var det en självklarhet för mig och min man att handla semlor som vi skulle ha till morgonkaffet, det var vår frukost samtidigt som jag ville inget hellre än att gå ner i vikt. Visst är det märkligt; man vet precis vad man gör för fel men klarar ändå inte på något vis att ta tag i det och fortsätter äta, "för något ska jag väl ändå få unna mig".
 
Vet ni, det gick så långt att min man vid ett tillfälle sa när vi skulle äta middag i husvagnen; ska vi såga bort en bit av matbordet så vi får mer plats? Grejen var den att vi var tvungen att sätta oss en i taget och skjuta bordet så långt bort vi kunde för att sätta oss och när vi väl satt oss så var det jobbigt och omständigt att behöva resa på sig.  Inte ens då vaknade någon sorts vishet upp om att vi kanske borde fundera på att det kanske inte är bordet som är problemet, utan vår övervikt.
 
Jag tycker att den här bilden nedan från vår husvagn verkligen visualiserar skillnaden på hur mycket bättre min hälsa blivit och hur mycket bättre jag mår, och att jag har mer energi i dag.
Sedan vill jag säga till er att jag kommer aldrig sluta tjata om att det verkligen går att göra en förändring, även om man som jag tog tag i det först i 40 års åldern, det går att nå sitt mål att komma i form och kunde jag gå ner 70 kg i vikt så vet jag att det kan du också.
 
 
 
För er som vill följa mig mer ofta så gå gärna in på min instagram där jag uppdaterar varje dag.

LCHF Pizza Bullar

Är i husvagnen i härliga Edsåsdalen och firar påsken med familjen, och det eviga ältandet vad ska vi grilla till lunch. Att grilla korv och kolbulle blir ju lite tråkigt i längden och fantasin är inte alltid på topp. Men så kom jag på att jag hade ett gammalt recept på jättegoda pizzabullar som jag letade upp och gjorde om till LCHF. 
 
Ibland kan jag känna att vad trist det är, missförstå mig rätt, med alla mina goda recept på all mat jag lagat och alla söta bakverk som jag aldrig kommer göra igen, såvida det inte går att göra om dem som i detta fall.
 
Vi brukade förut göra pizzabullar som är jättegoda som utflyktsmat, både kalla som varma. Och detta recept som jag gjorde är så gott att ha med sig, och att sedan lägga pizzabullarna på grillen och värma blir så gott.
 
Receptet på botten tog jag från 56 kilos blogg
200 g riven ost
8 ägg
1,5 dl grädde
4 msk fiberhusk
Lite salt
 
Vispa ägg, grädde och fiberhusk med elvisp, blanda sist ner osten. Låt stå ca 5- 10 minuter.
Fördela degen/smeten på två plåtar. Grädda i ugnen ca 15 minuter i 175 g. 
Lägg på tomatsås och valfri fyllning, jag finhackade skinka och knaperstekte bacon som jag hade på tillsammans med färska finhackade tomater. Rulla sedan i hop "pizzan" som en rulltårta och skär den i bitar som du lägger i bullformar på en plåt. Strö över och toppa varje bulle med riven ost och in i ugnen igen tills osten smält och fått fin färg, höj gradantalet på ugnen till 225 grader. 
Pizzabullarna blir så goda och barnen gillar dem skarpt. Här kommer recept på min hemmagjorda tomatsås.
 
400 g krossade tomater
En finhackad gul lök
Två finhackade vitlöksklyftor
1 msk tomatpuré
1/2 tärning grönsaksbuljong
Salt/peppar
olivolja/smör
 
Stek löken mjukt i smöret och olivoljan, jag tycker det blir godare smak om man blandar olivolja och smör.
Häll över de krossade tomaterna och övriga ingredienser, låt koka i hop 15 minuter.
Jag brukar ta stavmixer så blir tomatsåsen lite mer slät, smaka av med salt/peppar. 
 Ha en fortsatt härlig påskhelg <3 
 
 

Vilken är din drivkraft?

Vad är det som gör att man kan lyckas att gå ner i vikt, visst är det en spännande fråga? Jag som själv coachat mig själv ner i vikt, fast jag förstod inte då att jag gjorde det, men mitt sätt att tänka gjorde att jag tillsammans med LCHF-kosten faktiskt gick ned 70 kg!!! 
 
Att äta LCHF och att få känna sig mätt är verkligen skönt, men precis som med andra beroenden går det att bli tjock igen med LCHF, för man kan överäta. Så allt sitter inte bara i kosten utan väldigt mycket mentalt också. Men det ska jag säga, att hade jag inte fortsatt äta LCHF så är jag övertygad om att då hade jag inte kunnat bibehålla vikten i snart 4 år (jag började med LCHF 2012).
 
År 2006 blev jag gravid med mitt andra barn och med min övervikt kan ni tänka er vilken påfrestning det blev för kroppen. Jag som jojobantat sedan 14 års ålder fick ju självklart problem med min menstruation, mina hetsätningar, svält, kräkningar och stora viktuppgångar fram och tillbaka under alla åren hade gjort att jag hade ingen regelbunden mens, och i bland gick det flera månader emellan. Detta ställde givetvis till med problem när jag och min man ville ha barn.
 
 
Jag blev inte gravid på en gång och blev jag gravid fick jag missfall, men min läkare gav mig hopp eftersom att jag fick missfall så var det bevis på att jag kunde bli gravid. Så att få barn nummer två är inget man tar för givet  (jag har 9 års skillnad mellan mina barn).
 
När jag då äntligen blev gravid trots missfall igen även denna gång, så fick jag gå på extra kontroller på specialistmödravården då jag blödde under hela min graviditet. Läkaren där var helt fantastiskt bra och han sa till mig att det är bra för både min skull och barnet om jag kunde gå ner lite i vikt annars kan det bli en jobbig förlossning.
 
Gissa om det blev min drivkraft, det som gjorde att det här måste gå bra för barnets skull. För att göra en lång historia kort så lyckades jag gå ner 30 kg under min graviditet och jag mådde super och var taggad. Och förlossningen gick bra, barnet mådde bra och helt plötsligt var ju målet nått. Så då gick jag upp 30 kg och lite till. Jag gjorde det inte för min skull och jag såg det som en kortsiktig lösning, jag hade helt enkelt inte förändrat tänket. 
 
Herregud det här blir det luddigaste inlägget någonsin, hoppas ni orkar läsa och så småningom förstår poängen i det jag skriver om. Jag kommer snart till poängen med detta inlägg och rubriken DRIVKRAFT.
 
Under mina tre sista gravidmånader blev jag sjukskriven för att jag hade för mycket tunga lyft i mitt jobb. Jag som inte tog mitt körkort när jag var ung, något som jag alltid ångrat, kom på att den här tiden att bara gå hemma ska jag utnyttja till att ta körkortet. Min äldsta dotter gick i skolan så jag planerade in körlektioner och pluggade teori. Mitt mål var att hinna ta körkortet innan födseln för gjorde jag inte det nu så kommer jag inte hinna sedan med två barn. Och jag kände att ha körkort då man har två barn så blir det en väldig smidighet att kunna köra bil och inte vara beroende av andra.
 
Sagt och gjort, en tung och gravid Lindha tog körlektioner 2-3 ggr i veckan, intensivt skulle det bli för att lyckas och samtidigt pluggade jag teorin som jag minns var så jobbig. Lyckades jag då med det uppsatta målet? Ja nästan, jag fick göra om teoriprovet två gånger men uppkörningen gick galant och körkortet fick jag i min hand innan min dotters födelse, jag var i mål! 
 
Vad menar jag med detta inlägg då? Jo, att precis som med en viktminskning så gäller det att ha ett mål, att ha en plan som du följer och även om du hamnar på ett sidospår så är det bara ta sig upp igen. Jag hade inte haft något körkort i dag om jag hade gett upp när jag inte klarade teoriprovet. Det är ju så att ett körkort är ju inget som man bara kan hämta ut, det ligger arbete bakom att ta körkort också på samma sätt som att vilja gå ner i vikt, ha ett mål och en plan. Skapa dig egen inplanerad tid, följ planen för att lyckas. För jag tror att vi alla har den där lilla drivkraften i oss att lyckas om vi vill något tillräckligt mycket och som verkligen är värt att kämpa för. 
 
Vi kan alla bli vad vi vill, men det är du som måste satsa och den egna insatsen mäter alltid utgången, eller hur?  
 
   
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg