Gör om gör rätt

Jag hade anmält mig till Vårruset för länge sedan för att springa nu på torsdag i Östersund, och mitt mål var att vara i så pass bra form att jag skulle slå min gamla tid och alltså springa snabbare.
 
Men som ni vet går livet inte alltid enligt ens planer och jag kan meddela att jag verkligen inte är i form att slå/jaga tider. Men i stället för att gräma mig över detta så har jag nu bestämt mig för att springa ändå, på vilket vis hjälper det mig att ge upp? Det viktiga är att jag tar mig runt oavsett tid, och för min egen skull. Men tro inte att jag ligger på latsidan, för den här veckan har jag börjat träna eftersom det inte finns några andra alternativ för mig, att gå tillbaka till det gamla -på vilket vis hjälper det mig? För mig är det nya tag som gäller och att göra om och göra rätt igen. Jag har ju mina verktyg, mer kan man inte göra och valet att ge upp finns inte i min värld.
 
Jag vet att det är jag själv som formar mitt liv, det är bara jag som kan påverka hur jag vill må och hur jag vill se ut. Och inget, absolut ingenting får man gratis. Det kostar att genom att behöva anstränga sig och det kostar på tålamodet, men jag vet att det är så värt det.
 
Jag säger inte att det är enkelt men fråga dig själv; vad vill du? Våga/orka bli den du vill vara och kämpa för det!
 

Rutiner igen....

Det är dags att ta tag i livet igen, hur annorlunda än allt känns. Vi hade en fin begravning av min far i helgen och jag har mitt i sorgen en sådan ljus och fin känsla från begravningen som var så vacker och trygg.
 
Precis som under min viktminskning, kanske fel att dra parareller med det, men det som gäller är att ta en dag i taget för att få kontroll över livet igen. Den här månaden har känts som en vecka i dimma och som har har tagit enormt på krafterna.
 
Planering och att ta hand om mig själv är prioritet, vilket betyder att till fullo återgå till det som jag mår bra av; kontroll över maten och motion, samt närhet till mina nära och kära är min medicin. Nu blickar jag framåt och ser fram emot min systersons student som är inom kort. Att bryta sorg med glädje är ett gammalt talesätt.
 
Sedan har jag LCHF-eventet i Säffle att se fram emot och att få lyssna på alla intressanta föreläsare, men mest ser jag fram emot gemenskapen på kvällarna när alla grillar tillsammans och umgås med nya och gamla vänner.
 
Så nu har jag nya mål att jaga, att komma i form igen. För den här månaden har satt sina spår i min kropp.
Jag ska ju föreläsa i Säffle så min föreläsning kommer givetvis att handla om hur allt började, men även med lite nytt fokus på hur jag har lyckats att hålla vikten trots några vänstersvängar nu här på sistone. Men i stället för att gömma mig som gamla Lindha hade gjort så står jag för mina val i med och motgång, och vill bevisa än en gång hur man kan förändra sitt liv och ta kommandot över skutan. Och jag lär mig av mina misstag, blir starkare och blir mer rik på erfarenheter.
 
Kärlek till er alla, och tack för allt stöd, ni är underbara <3 
 
 
 Foto; gardener.blogg.se
 
 
 
 
 
 
 
 

Ond cirkel

"Att förändra sig totalt kan ingen, men bättra sig kan alla"

Livet går inte på räls, livet följer ingen rak väg även om jag hade önskat det, min energi har varit på noll de senaste veckorna. All kraft har gått åt till att jobba, ta hand om familjen och någonstans tappade jag bort mig själv och förstod inte att för att orka måste jag också hämta energi för att orka vara stark när det är som jobbigast. 

Tror att jag har åldrats tio år de senaste veckorna och har lyckats att gå upp i vikt, stressad, ångest, sömnproblem och ingen motion kan verkligen ställa till det för en. Jag har insett att jag måste sänka mina ambitioner till en mer rimlig nivå nu utifrån mina egna förutsättningar och ta mig ur denna negativa spiral, oavsett vad man går igenom så känner jag att det är viktigt att tänka så för att ta sig dit man vill.

I dag tog jag en time out och bestämde mig för att mitt i sorgen bara vara med mig själv och ta hand om mig själv. Jag tvingade mig själv till att gå ut och motionera, och jag ville verkligen inte. Hjärnan försökte hela tiden leta ursäkter, men jag visste att jag måste ta mig ut och jag gjorde det till slut. För min egen skull, för min pappas skull ska jag kliva upp på banan igen, och jag känner mig redan starkare. 

För att ta sig till en önskvärd zon måste man göra något som leder en dit, det gäller oavsett mål.

 Foto; Julia Vikström

 

 

 

 

 

 

Visa fler inlägg