Ett steg i taget.....

För att nå ett önskat läge så är det bara du själv som kan förverkliga det du vill, jobbet gör sig inte själv. De extra kilona jag lyckats med att dra på mig ska bort nu, min styrka/energi börjar sakta komma tillbaka.
Man måste fråga sig själv; hur vill jag må? Och sedan sätta upp nya mål/utmaningar.
 
En del av min energi får jag från min träning. För mig är det livsviktigt att få röra mig, helst varje dag även om ett pass i bland kanske bara blir femton minuter. Men träningen är ett sätt för mig att få en balans i livet.
 
Jag och min man åkte till Frösön som ligger strax utanför Östersund för att träna backträning i Ladängens slalombacke. Jag joggade upp för backen fram och tillbaka 5 gånger i ett underbart soligt väder. Känslan att ta sig upp utan att ha stannat och att benen nästan viker sig, hur konstigt det än låter är det en sådan skön känsla. Då vet man att man verkligen kämpat, att jag skulle frivilligt göra något sådant här för fyra år sedan existerade inte i 140 kg tunga Lindha.
 
 
 
I stället för att gräma mig eller skämmas för att jag lagt på mig kilon så ser jag tillbaka på min resa och hämtar energi och känner mig stolt över vad jag gjort hittills. Och jag tror det är viktigt för alla att när man hamnar på en avkrok att ge inte upp. Ta dig upp på banan igen och se tillbaka på vad du presterat hittills. Jag menar på vilket vis hjälper det att ge upp? Det är ju inte så man når sina mål eller hur?
 
 
 
 
Än har inte snön helt försvunnit otroligt nog!!! Mitt i backen låg två snöhögar så jag var tvungen att låta mig fotograferas där för kontrasternas skull.
 
 
Så vad har du för mål du vill uppnå? Hur ska du förbereda dig? Planering och realistiska mål som är nåbara är så viktigt för att känna att man är på rätt väg. Mitt nästa mål är att jogga uppför slalombacken 6 gånger i stället för fem. Små, små utmaningar som stärker mig mentalt. 
 
"En bit i taget och du kommer långt"
 
Detta citat är verkligen sant! För varje dag som går är du en bit närmare ditt mål, och jag vet att helst vill man att under ska ske över en natt. Men det sker bara i sagorna, så det är dags att bestämma sig för om man vill leva i nuet eller i sagornas värld. 
 
 
 
 

Gör om gör rätt

Jag hade anmält mig till Vårruset för länge sedan för att springa nu på torsdag i Östersund, och mitt mål var att vara i så pass bra form att jag skulle slå min gamla tid och alltså springa snabbare.
 
Men som ni vet går livet inte alltid enligt ens planer och jag kan meddela att jag verkligen inte är i form att slå/jaga tider. Men i stället för att gräma mig över detta så har jag nu bestämt mig för att springa ändå, på vilket vis hjälper det mig att ge upp? Det viktiga är att jag tar mig runt oavsett tid, och för min egen skull. Men tro inte att jag ligger på latsidan, för den här veckan har jag börjat träna eftersom det inte finns några andra alternativ för mig, att gå tillbaka till det gamla -på vilket vis hjälper det mig? För mig är det nya tag som gäller och att göra om och göra rätt igen. Jag har ju mina verktyg, mer kan man inte göra och valet att ge upp finns inte i min värld.
 
Jag vet att det är jag själv som formar mitt liv, det är bara jag som kan påverka hur jag vill må och hur jag vill se ut. Och inget, absolut ingenting får man gratis. Det kostar att genom att behöva anstränga sig och det kostar på tålamodet, men jag vet att det är så värt det.
 
Jag säger inte att det är enkelt men fråga dig själv; vad vill du? Våga/orka bli den du vill vara och kämpa för det!
 

Rutiner igen....

Det är dags att ta tag i livet igen, hur annorlunda än allt känns. Vi hade en fin begravning av min far i helgen och jag har mitt i sorgen en sådan ljus och fin känsla från begravningen som var så vacker och trygg.
 
Precis som under min viktminskning, kanske fel att dra parareller med det, men det som gäller är att ta en dag i taget för att få kontroll över livet igen. Den här månaden har känts som en vecka i dimma och som har har tagit enormt på krafterna.
 
Planering och att ta hand om mig själv är prioritet, vilket betyder att till fullo återgå till det som jag mår bra av; kontroll över maten och motion, samt närhet till mina nära och kära är min medicin. Nu blickar jag framåt och ser fram emot min systersons student som är inom kort. Att bryta sorg med glädje är ett gammalt talesätt.
 
Sedan har jag LCHF-eventet i Säffle att se fram emot och att få lyssna på alla intressanta föreläsare, men mest ser jag fram emot gemenskapen på kvällarna när alla grillar tillsammans och umgås med nya och gamla vänner.
 
Så nu har jag nya mål att jaga, att komma i form igen. För den här månaden har satt sina spår i min kropp.
Jag ska ju föreläsa i Säffle så min föreläsning kommer givetvis att handla om hur allt började, men även med lite nytt fokus på hur jag har lyckats att hålla vikten trots några vänstersvängar nu här på sistone. Men i stället för att gömma mig som gamla Lindha hade gjort så står jag för mina val i med och motgång, och vill bevisa än en gång hur man kan förändra sitt liv och ta kommandot över skutan. Och jag lär mig av mina misstag, blir starkare och blir mer rik på erfarenheter.
 
Kärlek till er alla, och tack för allt stöd, ni är underbara <3 
 
 
 Foto; gardener.blogg.se
 
 
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg