Dan före dan....

I morgon fyller jag år, dagen före julafton och hela 44 år blir jag och det är 4 år sedan jag började min livsstilsförändring. December 23/12 2011 fyllde jag 40 år och fick av min man en resa där jag själv skulle åka till min bror som bor i Tyskland sedan några år tillbaka. En resa som var min ögonöppnare för att ta tag i min hälsa då jag alldeles själv skulle flyga och kände mig så utlämnad när jag inte fick plats att sitta i flygstolen. Så utlämnad och sårbar som jag var då vill jag verkligen inte vara med om igen, och där och då tänkte jag; -vad håller jag på med!!!
 
Tänk vad mycket som har förändrats till det bättre måste jag säga. Jag har en helt annan livskvalitét i dag tillsammans med min familj och jag har fått mer självförtroende att blogga om min livsstilsförändring. Och att jag i dag tagit tjänstledigt för att prova på ett nytt jobb inom hälsa, på Ecocaféet i Östersund där vi serverar ekologiska produkter utan raffinerat socker, allt är glutenfritt och mycket mejerifritt m.m. Det känns verkligen som ett steg i rätt riktning då jag verkligen vill inspirera till en bättre hälsa.
 
Men nu är det julafton i övermorgon och jag har äntligen fått i ordning mitt jul-rum, även om några få detaljer ska fixas. Här på bild så visar det hur det såg ut för några dagar sedan då min man isolerade alla fönster så att vi ska få det riktigt varmt och mysigt i rummet trots att det är vinter. 
 
 
 
 
Sedan dukade jag och gjorde i ordning för alla 16 personer, det tar sin tid med alla dekorationer men det är så kul att få göra lite fint. Köpte röda fina jul servetter från ICA selektion som var färdig vikta. 
 
 
Mitt sätt att tänka inför julen är att vara förnuftig och att inte lura mig själv. Om man vet med sig sina svagheter så är det bra att planera innan, dvs hur man tänkt att förhålla sig till all god julmat och sötsaker, så blir julen och andra högtider inget problem. På så sätt känner jag att det blir ett mer kontrollerat ätande, och ingen ångest över att man föll dit på vissa saker. Jag som älskar leverpastej, rödbetssallad och gärna vill ha en smakbit Jansson till jul, tillåter mig det under kontrollerade former i stället för att förbjuda. På det sättet blir inte julbordet så laddat med en massa förbud.
 
  
 
 
På mitt julbord kommer detta att serveras och det som är inom parantes är inte LCHF så det äter inte jag;
Julskinka (äppelmos)
Gravad lax (gravlaxsås)
(Löksill)
(Janssons frestelse, kommer att smaka lite)
Hemmagjorda köttbullar
Hemmagjorda revbensspjäll
(Gräddsås)
(Lingon gelé, smörgåsgurka)
Ägghalvor med majonnäs och räkor
Kalvsylta
(Rödbetssallad, kommer smaka lite)
(Leverpastej, kommer smaka lite)
LCHF grönkålspaj
Varmrökt lax med romröra
Omelett
Prinskorv
Rökt renstek med pepparrot
(Tunnbröd, vörtbröd)
Mjuk hembakat LCHF limpa
Frökex, Huså bröd
Brysselkål
(Potatis)
Mjuk sockerpepparkaka med lingongrädde LCHF  
 
 Fotograf är min dotter Julia Vikström
 

Fem dagar till Julafton

Nu är det julafton om några dagar och det innebär att det blir min fjärde jul sedan min viktnedgång. Jag började ju min livsstilsförändring i mars 2012, och när jag tittar i min vikt app  (gratis att ladda ner, heter Viktkoll) som jag alltid använde och skrev in mina resultat på vågen, så ser jag att jag vägde 99,8 kg 23/12 2012 och hade gått ner 40 kg från mars 2012 till december 2012. Som ni ser på bilden så klarade jag min första jul, och jag som äter LCHF får ju verkligen äta av det mesta på julbordet. Men det man måste se upp med är att inte överäta av det man får äta, för man kan inte äta hur mycket som helst bara för att det är tillåtet. 
 
 
Som ni ser på bilden så går inte en viktminskning på räls, även om jag visste att jag gjort allt rätt så kan man inte styra över vissa saker. I bland står man still, i bland går man upp i vikt, allt det kan bero på att kroppen behöver anpassa sig, hormoner, du kan tillfälligt ha samlat på dig vätska (såvida du inte vet med dig att du har ätit kolhydrater).
 
Men vägen är inte rak, även jag har fått stöta på detta och det är då det gäller att vara stark och inte ge upp. Jag menar, på vilket vis hjälper det dig att ge upp och tycka så synd om dig själv och så tröstäter man i stället?
 
Hade jag gett upp eller tröstätit varje gång vågen inte pekade neråt hade jag inte varit där jag är i dag, och jag ångrar inte en sekund av allt slit, gråt och svett! Allt har varit värt det för jag visste och såg mig själv gå i mål, så bit i hop och ta dig igenom det jobbiga, för du blir stark av att känna att du lyckades och det är den styrkan som kommer ta dig vidare till ditt mål, bit efter bit. 
" Styrka är en fråga om att bestämma sig"
 
Ser fram emot att fira julen som kommer nu, och i år har vi ändrat traditionen så att alla kommer att fira julen hos min familj. Jag som alltid älskat julen ser så fram emot detta, att få duka fint julbord med ljus överallt och att jag får sätta touch på årets julbord. Även om vi kommer att ha lite knytkalas så är det jag som kommer att se till att många alternativ är LCHF.
 
Vi blir 16 personer hemma hos mig, från 6 års ålder till strax över 70 år, så det kommer bli så trevligt och i morgon ska jag ta mig an och inreda vårt 32 kvm stora uterum till ett härligt julrum.  
 

LCHF, Diabetes och sjukvården

Här kommer ett inlägg från min vän Bettan Sjögren som är admin på gruppen Smarta diabetiker på Fb jag har bett henne att berätta lite om sig själv och om  hennes erfarenheter som diabetiker. Är verkligen glad att Bettan ville ta sig tid att skriva detta mycket personliga inlägg som känns så viktigt att förmedla.

Tack Bettan <3

 

Oj, vad glad jag blev när Lindha frågade om jag ville gästblogga här på HalvaLindha. Först blev jag lite stolt över att hon bad just mig att skriva och sen tacksam över att hon vill hjälpa till att sprida kunskap om diabetes typ 1 och lchf.  Glädjande nog är det fler framstående lchf-are än Lindha som vill hjälpa till att föra ut budskapet om hur bra lchf fungerar för alla med diabetes, oavsett typ.

 

Jag heter alltså Bettan Sjögren och är 52 år. Jag har haft diabetes, typ 1, sen jag var 12 år 1975. För några månader sedan startade jag min blogg  

 

Sockerbettan  där jag skriver om mig själv och mitt liv med sockersjuka, som jag kallar det, och lchf. Jag skriver om mina försök att sprida kunskapen om lchf och sockersjuka eftersom okunskapen och motståndet är stort inom sjukvården. Jag brinner för att hjälpa andra med sjukdomen och för att de åtminstone ska få chansen att välja hur de vill hantera den.

 

Om någon för 5 år sedan hade sagt till mig att jag skulle skriva en blogg om sockersjuka hade jag bara stirrat på personen i fråga och så hade jag, mest troligt, börjat gapskratta och sagt; men är du inte riktigt klok?? Tanken på att jag, för det första, skulle skriva om sockersjuka och för det andra “lämna ut” mig själv var helt otänkbar. Då satt jag nämligen fortfarande fast i mitt träsk med skam, skuld och ett otroligt dåligt mående, både psykiskt och fysiskt. Att jag hade sockersjuka hade jag nästan förträngt, jag tog mina sprutor men det var allt. Jag åt det jag ville och ville inte varken höra eller läsa om sockersjuka kom på tal. Jag blev en struts helt enkelt. Jag skämdes så otroligt, inte för att jag var sjuk utan för att jag inte lyckades, som alla andra, sköta mig och hålla koll på mitt blodsocker.

 

Det var nog inte så att det märktes så mycket utåt alla gånger, jag är bra på att spela teater, men inombords höll jag sakta men säkert på att dö, bokstavligt talat. Jag kände att min kropp nog inte skulle orka så mycket längre och jag hade tappat lusten att leva. Inte så att jag ville ta livet av mig men den enda anledningen jag kände till att fortsätta kämpa mig kvar var min son Alex. Om jag bara lever tills jag är 50 tänkte jag, då är han 21 år och kan faktiskt klara sig utan mig. Usch vad deppigt det låter när jag ser vad  jag skrivit men så var det.

 

Med ett ständigt högt eller svängande blodsocker tar kroppen stryk. Jag har fått problem med mina ögon. Tack vare laserbehandlingar är jag inte blind idag men jag har opererat ögonen ett flertal gånger och har nedsatt syn. Jag har värk i nästan hela kroppen och jag har opererat mina fingrar minst 10 gånger pga att jag fått förträngningar i senorna. Värk och stelhet i kroppen kommer av att man med högt bs blir det en del kallar “försockrad” inombords.                          När  min son föddes i vecka 32 hade jag utvecklat havandeskapsförgiftning och efter graviditeten drabbades jag av blödningar på ögonbottnarna. På grund av det råddes jag senare att sterilisera mig, vilket jag gjortde. Det är en av mina stora sorger i livet att jag inte kunde få fler barn och ge Alex ett syskon.

 

Andra har drabbats mycket värre än jag har gjort av den här sjukdomen. Många har blivit blinda, amputerade eller blivit tvungna att genomgå dialys eller en njurtransplantation. Det tragiska är att detta drabbar människor som verkligen har hållit sig till den diet som sjukvården rekommenderat och fortfarande rekommenderar.

 

MEN, nu får det vara slut på eländet. Nu ska jag berätta om vad som hände för ca 4,5 år sedan. Jag HITTADE lchf, eller ska jag säga att lchf hittade mig?  ;) Av en slump råkade jag nämligen på Andreas Eenfeltds bok Matrevolutionen. Jag hade någon vecka tidigare sett Monique Forslund, i tv-programmet Halv åtta hos mig, så jag var inte totalt ovetande när jag började lyssna på boken. Den fick faktiskt mitt liv att ta en helt ny rikting. Jag fick en otrolig aha-upplevelse och bestämde mig nästan omedelbart för att det är så här jag måste göra Jag måste sluta äta för mycket kolhydrater. Nu i efterhand har jag förstått att jag kanske skulle gått lite försiktigare tillväga. Om man har haft ett så högt blodsocker som jag hade, under en längre tid, så kan det faktiskt vara skadligt för ögonen att det sjunker så fort. Men det var jag lyckligt ovetande om så jag bara körde på och det gick bra. Inte så att det var det problemfritt, långt därifrån. Till exempel så hade jag inte förstått hur mycket mindre insulin man behöver när man drar ned på kolisarna. Jag hade mycket “känningar”,  för lågt blodsocker, den första tiden men det var ändå helt underbart. Vilken känsla att äntligen känna att det är jag som har kontroll över blodsockret och inte tvärt om. Äntligen visste jag vad och hur jag skulle göra. Det tog 36 år -  men bättre sent än aldrig, som man säger.  :) Det är såååå skönt att, till exempel, känna sig mätt och nöjd på kvällarna och slippa det där envisa suget. Om jag äter tillräckligt med fett så behöver jag inte sitta med den där missnöjda känslan av att det är nåt som saknas. Vilken frihet!

 

Lchf har gett mig kontrollen tillbaka, eller tillbaka förresten?? Det känns som jag inte har haft kontroll över mig själv sen jag var 12 år. Så, jag har fått kontroll kort och gott. Det lchf tyvärr inte kunnat hjälpa mig med är att gå ned i vikt. Egentligen inte så konstigt eftersom jag är kvinna och över 50 år, med allt vad det innebär. Dessutom har jag lidit av ätstörningar (bulimi) och jojo-bantat i hela mitt liv. Att jag inte lyckats gå ned i vikt  beror nog också på andra saker. Jag har varit konstant stressad i många år eftersom jag har varit medberoende till min pappa som är alkoholist och en annan släkting med problem. Men kostförändringen har hjälpt mig med det också. Känslan av att jag har kontroll över min sockersjuka har lett till att jag även lyckats sätta gränser för mina släktingar som sakta men säkert höll på att totalt dränera mig på den lilla energi jag hade. Jag tänkte skriva “äta upp mig” men det kanske lät lite väl makabert i sammanhanget, he he ;)

 

Hur kommer det sig då att jag, som nästan totalt dragit mig undan allt vad socialt umgänge heter och lekt struts i så många år, ens kommer på tanken att lämna ut mig totalt i en blogg? Jo så här var det; När jag upptäckte hur in i h-vete fel sjukvården behandlar oss sockersjuka så började jag ilskna till. Jag hade länge haft i tankarna att jag skulle vilja göra någon form av uppror. En kväll chattade jag med en person i en facebook-grupp och efter en stund sa jag till hen; Hur ska vi få till ett uppror, ska vi kanske starta en grupp här på facebook? Och det gjorde vi. Vi startade en grupp som snabbt fick mängder med medlemmar och jag började förstå att jag inte var ensam om att ha haft det som jag hade haft det i 36 år. Det fanns andra, jag kände mig med ens som att jag hittat liv på en annan planet, nja,nästan i alla fall.  :)

 

Så började det som nu, efter drygt två år, har har lett till att jag är aktiv och admin i gruppen Smarta Diabetiker på fb,och på Smartas hemsida, samt att jag startade bloggen. Jag bestämde mig till slut för att jag inte hade något att skämmas för. Om det kan hjälpa någon att känna sig mindre ensam och känna igen sig i det jag skriver så är jag överlycklig. Om jag bara kan rädda en endaste människa från det helvete som jag gått igenom så har jag nått mitt mål.

 

Vårt mål med gruppen och hemsidan är att sprida kunskapen till så många som möjligt. Sjukvården har väldigt svårt att ta till sig det vi, tusentals, sockersjuka som blivit friskare med hjälp av lchf vittnar om. De vägrar att ta till sig ny (egentligen gammal) kunskap om att fett inte är farligt till exempel, De råder oss att äta enligt tallriksmodellen som innehåller 50-60% av det som vi inte tål - socker. De påstår att vi kan äta “som alla andra” vilket i dagens samhälle verkligen inte är nyttigt. Att äta socker och sedan parera med mängder av insulin är absolut inte bra för kroppen. Många anti-lchf-are hävdar att mängden insulin inte spelar någon roll och att det är farligt att dra ned på kolhydraterna . Det är en lögn, punkt slut.

 

Det finns en del  som påstår att till exempel Annika Dahlqvist, Andreas “kostdoktorn” Eenfeldt, Ann Fernholm och vi i Smarta Diabetiker är en fara för Sveriges sockersjuka, att vi medvetet försöker ta livet av dem genom att råda dem att äta enligt lchf.

 

Jag skulle kunna fylla flera sidor med dumheter som jag läst om riskerna med att äta fett och dra ned på kolhydraterna men det har nog de flesta av er redan sett så det skiter jag i, he he ;) Jag anser precis tvärt om, föga förvånande, att dessa människor istället har hjälpt tusentals  till ett bättre liv, inte minst oss sockersjuka.

 

Vad har då hänt med min kropp sen jag började med lchf? Ja tyvärr så har jag inte gått ned i vikt som jag skrev. Men förutom ett betydligt lägre långtidsblodsocker, HbA1c, så har jag dragit ned kraftigt på insulinet. Jag tar ca 20-30% av den tidigare dosen, vissa dagar behöver jag inte ens ta något måltidsinsulin utan klarar mig med mitt långtidsverkande. Värken i mina fingrar har blivit något bättre liksom nervvärken i händer och fötter. Jag har inte heller, peppar peppar, haft några problem med hornhinnan på mitt högra öga de senaste åren och det är jag otroligt tacksam över. De skadade nämligen hornhinnan på mitt bästa öga under en operation så när jag hade problem med den, vilket jag hade regelbundet under ca 15 år, så var jag i princip blind. Det diskuterades en eventuell transplantation av hornhinnan. Men, eftersom  det fanns en liten risk att den skulle misslyckas så valde jag, i samråd med ögonläkaren, att avstå. Utan höger öga är jag, som sagt, nästan blind. Till sist, jag brukar säga att det är svårt att “unring a bell” men ibland går det faktiskt. Efter 23 år med proteinläckage i urinen så var det helt plötsligt borta. Min läkare ville försöka lura i mig att det var blodtrycksmedicinen som jag ätit i mer än 25 år som plötsligt hade “kickat in” och gett effekt, ha ha ha :) Glöm det sa jag till honom, det där tror du väl inte ens på själv?? Jag fick nämligen bt-medicin i sk förebyggande syfte när jag hade ett helt normalt blodtryck. Den medicinen har gett mig ett otal biverkningar under de här åren och därför försöker jag nu att sluta med den. Jag har som sagt inte blivit av med alla mina skavanker men jag är glad att jag mår så pass bra som jag gör och att jag i alla fall inte blir sämre.

 

Det finns otroligt mycket jag skulle kunna skriva om sjukvårdens dumheter och hur man kan få bättre kontroll på sitt blodsocker. Om du är intresserad av att veta mer så tycker jag att du ska bli medlem i vår grupp. Där finns människor med både kunskap och erfarenhet som kan svara på alla frågor. Eller, gå in på vår hemsida och läs alla artiklar och inlägg som finns där. Vi brukar råda nya medlemmar, som är osäkra på om de ska våga börja med lchf, till att läsa på, testa och känna efter själv. Jag litar då mer på min egen kropp än jag gör på en dietist som råder mig att äta kakor bara för att det är synd om mig om jag inte får.

 

Jag vill avsluta med att tacka Lindha för att jag fick skriva om det jag brinner för här hos henne. Jag är sjukt imponerad av hennes egen resa och jag är glad att hon hittade ett sätt att tappa den där vikten för gott, för det vet jag att det är. You rock girl <3

 

Vill du vara med och stötta Smarta diabetikers arbete? Det kan du göra genom att handla hos Bitte på NutriAvans. Hon ger nämligen, hör och häpna, 10 % av sina intäkter direkt till Smarta.

 

NutriAvans

 

Här hittar du våra facebookgrupper;

 

Smarta Diabetiker

 

Smarta Diabetiker Recept

 

Här hittar du vår hemsida;

 

Smarta Diabetiker

 

 

 

 

 

Visa fler inlägg