Det finns inga ursäkter

Läsarfråga;
 
Om man inte ens har råd att gå på gym, aldrig har tränat, har noll självförtroende, noll energi/motivation, inga vänner att träna med, ingen som peppar en, inga träningskläder, ej råd att köpa, och är deprimerad, känner sig bara dum och klumpig... så är det väldigt lätt för någon annan att komma och säga att man måste ha drivet och klarar det helt själv...men kanske inte riktigt lika lätt att fixa det, tänk på det nästa gång innan du lägger dig i. OBS! Detta var ingen kritik mot varken Lindha eller någon annan som tränar med eller utan pt. Utan bara en tanke som kom med en suck. 
 
Hej!

Respekterar din tanke och tänker tillbaka på mig själv. Det är bra med kritik, för i bland kanske jag råkar skriva som att allt är så enkelt, men det är det inte.

Pengar är viktigt som trygghet, men det är inte pengar som avgör om du kommer klara ditt mål. Att klara sitt mål sitter inte i dyra träningskläder, eller hur mycket stöd man får av andra eller om man har råd med en Pt. Det är faktiskt så att om du inte har viljan själv så hjälper det inte hur mycket pengar du har, men självklart ger det lite extra motivation att kunna ha dessa möjligheter.

När jag började min viktresa i min ensamhet och hade inga träningskläder, utan gick promenader i mina stora täckbyxor och täckjacka, obekväma skor som luktade skit av all svett då jag bara hade ett par vinterskor. Jag hade så svårt att hitta skor som passade, så glamorös var min viktresa, inte ens en sportbehå hade jag.
 
Ensam promenerade jag för att JAG inte längre ville leva som överviktig, men jag hade viljan att jag skulle klara det. Minus 30 kg på egen hand utan snygga träningskläder och dyra gym-avgifter eller Pt. Därefter bestämde jag mig för att börja träna på ett gym och skaffa en Pt en gång i månaden. Egentligen hade jag inte råd men såg det som en investering i min hälsa och dessa 800 kr köpte jag godis, läsk, skräpmat och chips och mycket mer därtill för tidigare....
 
 
När jag började träna använde jag mina gamla stora t-shirts, men investerade i ett par bomullstights på Hm för 149 kr som jag tränade i, mina pengar la jag på min Pt.
 
Vill med detta inlägg bara berätta att det behöver inte vara dyrt eller ha andra ursäkter för att ta tag i sitt problem, och jag tar inte detta som kritik från dig som skrev detta, utan har full förståelse för din uppgivenhet. Men även om man mår dåligt och känner sig klumpig och dum (dina ord), så går det att förändra. Men det sitter i dig själv att ta det beslutet.
  
Det som känns viktigt för mig att poängtera är att för varje hekto jag gick ner så klättrade jag ett steg i taget på min stege och mitt självförtroende blev bättre för varje dag; jag klarade det jag föresatt mig och i och med att jag började röra på mig så mådde jag bättre och blev gladare. Låter det enkelt? Det är det inte, men vad har du att förlora?
 
Krasst sagt så får man inget gratis. Vad det än gäller; du är tvungen att betala på något sätt, pengar, blod, svett, tårar och tårar har varit inblandade i min viktresa. MYCKET!!!
 
Men jag önskar dig all lycka till och är glad att du kommenterade så att jag kan förtydliga sådant jag glömmer bort att skriva om.
 
 

Fatta beslut och ta kontroll

Har fått några läsarfrågor som jag väljer att svara på här.
 
 
Vad var det som fick dig att börja din resa? Jag gissar att du provat förr och att du redan kände till LCHF men du måste fått någon särskild kraft att börja just nu? Jag är nyfiken på vad som är drivkraften för dig särskilt vid detta tillfälle? 
Magdalena
 
Hej Magdalena!
 
Vilken intressant fråga du ställer, jag har ju i min blogg bland gamla inlägg berättat om varför och hur jag kom till skott, men det tål att upprepas. Jag har ju jojobantat inte hela mitt liv, men i alla fall sedan 14 års ålder, tragiskt men sant.
 
Från att ha haft lite övervikt till att banta mig tjock, skulle jag vilja säga. 170 cm lång och 140 kg tung och inte ens 40 år fyllda bestämde jag mig för att gå ner i vikt för att kunna ha en 40-års fest, smal och vacker. Dessvärre blev det inte mer än en dröm. Det blev ingen fest då jag skämdes över mig själv och kände att jag inte vill ha någon fest så här stor som jag var.
 
Min övervikt blev mer och mer påtaglig och jag isolerade mig, jag ville inte gärna umgås med andra och min övervikt påverkade mitt liv på ett så negativt sätt och hindrade mig, att jag till slut kände att det är nu eller aldrig. Och fungerar det inte nu måste jag acceptera mig själv som överviktig. Jag kände inte till Lchf förut, utan upptäckte det 2012 då mina arbetskamrater åt enligt LCHF med bra resultat. Min tanke var att köra viktväktarna igen, tack och lov blev det inte så.
 
Vad gullig du är som undrar :-) Det går segt men jag tränar mycket i alla fall, äter fel, har svårt för sött i veckan och kämpar varje dag för att låta bli sötsaker, tips?
Du är min förebild och jag beundrar dig för den väg du gått, duktiga du!!!! Ha en bra dag! Kram
 
Det är bara du som kan förändra med din vilja var du vill vara. Om du äter socker varje dag triggas du hela tiden, och det bromsar din viktminskning. Mitt tips är att stålsätta dig även om det är tufft med sockret, efter ett tag känns det bättre. Låter kanske hårt, men det är jobbigt och man måste göra uppoffringar och ändra sitt beteende för att lyckas. 
 
Tack för inläggen! Särskilt om vad man gör när man står still/går upp. Det är alltid då jag ger upp. ALLTID. Kan du inte skriva om tips vid sådana situationer. Bloggen är så peppande, trots att jag själv inte kan tänka mig LCHF. Det är peppande ändå eftersom målet för oss alla är att leva hälsosamt. Kram!
 
Bra fråga! Oavsett mål så förenas allt i att må bra. Jag har ju jojo-bantat hela mitt liv känns det som, och denna gång när jag bestämde mig så tänkte jag när jag var i situationen att jag har gått upp i vikt, att jag vet att jag har tränat, jag har ätit rätt. Och ändå gick jag upp! Då resonerade jag med mig själv att felet beror inte på mig, det är kroppen som samlat vätska. Hade jag däremot vetat att jag har fuskat, då hade jag kanske kastat in handduken eftersom jag då hade haft känslan av misslyckande över mig, vilket gärna gör att man känner att; -nu ger upp. Jag analyserade också om jag fått i mig för lite fett eller för mycket mejerier om det var det som påverkade.
 
Men att göra valet att ge upp fanns inte för mig denna gång, jag orkade inte med en ny start igen. Det är så viktigt att härda ut vid motgångar för de kommer och går hela tiden, och då måste du göra valet om du ska vara den som ger upp eller vara den som orkar stå emot, den skillnaden är rätt viktig. På vilket sätt hjälper det dig att ge upp? Du skapar ju bara en negativ spiral, så nästa gång du står vid samma sits där din erfarenhet säger att nu brukar du ge upp, så gör du det i stället för att ta dig över tröskeln och bryta den negativa tanken.
 
Då kommer du känna en styrka i att du klarade det, och som får dig att klara nästa motgång, för då har du den positiva erfarenheten i bagaget. Allt sitter i huvudet, den mentala biten är viktigast.

Känn inte efter

Har precis hittat till din blogg, fantastiskt bra :)  jag hade precis börjat med lchf och det kändes fantastiskt bra men något fick mig att ge upp efter en vecka, inte hunger eller sug utan vanan. Hände det dig någon gång? helt förtvivlad över hur jag lägger krokben för mig själv..
 
 
Hur ser du på kolhydrater på lång sikt?  kommer du successivt trappa upp intaget till kanske 30-40-50g om dan?
 
 
 Snygga träningskläder! :) Försöker hitta motivationen att gå till gymmet, men tycker att det är så svårt!
 
 
Har fått några läsarfrågor som jag väljer att besvara här på bloggen. Många frågor handlar om motivation, hur man lägger krokben för sig själv, hur ska man lyckas utan att tappa motivationen.
 
För att lyckas med sin viktminskning måste man tänka efter; varför vill jag göra det här, är det för min skull? Vad vill jag uppnå? Hur ska jag kunna uppnå det?
 
Man får inte göra det för jobbigt för sig själv, och att planera sin vecka med matinköp är jätteviktigt samt att hålla sig till planen. Försök att i möjligaste mån som vanligt äta den mat ni brukar; tacos fungerar utmärkt, uteslut tacobrödet och köp stora salladsblad i stället, köttfärssås med spagetti: köp sjögräsnudlar till istället. Korvstroganoff blir utmärkt gott med blomkålsris, Falukorv med hög kötthalt och blomkålsmos eller broccolimos till.
 

Det är lätt att ge upp, och därför är det så viktigt att ha ett mål samt delmål under tiden. Idag är det så lätt att känna efter för mycket; det blåser ute så jag kan inte gå till gymmet, lite ont i halsen har jag nog. Man måste intala sig själv och ta sig över den där bekvämlighets-tröskeln, som min Pt Jonas Brandt  brukar säga.
 
  
Att bryta en vana är jobbigt, när jag började min viktminskning så var jag van att stoppa i mig något i munnen hela tiden utan att man tänkte på det. Kommer ihåg när jag var på mataffären och ni vet att de ibland kan ha skålar med provsmakning, och den här gången var det godis. Av ren vana stoppade jag i mig en karamell fastän jag börjat med LCHF. Jag kom på mig själv efter en stund och spottade ut den kvickt som tusan, jag gjorde det av ren vana/rutin utan att tänka. Det är viktigt att känna efter är jag hungrig eller bara sugen, det är stor skillnad.
 
Angående mitt kolhydratintag så har ju jag aldrig räknat hur många kolhydrater jag äter under en dag, den enda fingervisning jag haft har varit att hålla mig till livsmedel som innehåller 5g kolhydrater/100g. För mig har det varit viktigt att göra det så lätt som möjligt och att komma ifrån att väga/räkna som man gjorde mycket i Viktväktarna åtminstone förut(idag har jag ingen aning hur det fungerar med viktv.).
 
Jag vill kunna äta mat på ett avslappnat sätt och slippa stressen man höll på med förut. Eftersom jag inte går ner i vikt nu så är det som om min kropp har hittat en bra vikt, för jag äter som jag alltid gjort under min viktminskning, men kan pendla något kilo upp och ner om jag slarvar med träningen.
 
Det är många som mejlar mig om coaching vilket är jättekul! Jag svarar så fort jag hinner och de som inte fått svar ännu kommer att få det.
Visa fler inlägg