Nystart LCHF kurs

Är du trött på att ständigt jaga nya dieter som ska göra dig smal och som får dig att börja om och om igen?
Nu startar jag upp distans-grupper igen inom LCHF för hållbar viktminskning. Hur man på ett enkelt sätt kommer i gång med att få en bättre hälsa med kost som är fri från socker och gluten.
 
För vi vet ju alla egentligen precis hur man ska göra och ändå är det så svårt, jag vet att det är just så. Livspusslet med allt runt omkring, och så vill man så gärna gå ner de där envisa kilona. Jag som pendlat i vikt i många, många år vet hur viktig den mentala biten är, jag skulle nästan vilja påstå att den mentala biten och kosten ligger på delad första plats. 
 

Vi kommer inte att ha någon djupdykning i fakta, utan vi kommer att hålla det på en väldigt enkel nivå som jag vet fungerar.
 
 
Det som är viktigt är att vi ska lära oss att äta rätt och att våga sluta räkna kalorier, fett och kolhydrater. Vi kommer inte att väga maten utan detta ska bli en hållbar livsstil, jag menar vem vill fortsätta väga/räkna maten resten av vårt liv? Det har vi nog alla gjort tillräckligt och hur har du lyckats hittills? Detta ska vara ett sätt att leva och att sluta banta.
 
 
Vis av mina tidigare cirklar på distans så vet jag att ett bra stöd tillsammans i en grupp är väldigt positivt för att lyckas.
 
Jag har bestämt mig för att jag vill vara nöjd med mitt liv och vad/hur ska man göra för att känna så? För att lyckas måste vi våga satsa och inte vara rädda för att misslyckas, bakslag kommer men det är av dom vi lär oss av, eller hur?
 
 
Cirkel/Hållbar viktminskning: 4 veckor, pris 995 kr per person.
Start vecka 36; 3/9 - 30/9
 
Vi kommer att ha en sluten grupp via Facebook (detta kräver att du har ett FB konto).
  • Daglig feedback från mig och övriga deltagare
  • Vi kommer att ha olika tema varje vecka, där jag skriver hur och vad vi ska göra.
  • Recept/menyplan varje vecka 
  • Plus mycket mera 
 
Cirkel hållbar viktminskning kickstart 2 veckor, pris 450 kr
Start vecka 36; 3/9 - 16/9
 
För dig som känner att du bara behöver en kickstart och sedan klarar dig själv så finns möjlighet till att gå min nya kurs på två veckor, en lite mer intensiv kurs men med samma innehåll som ovan.
 
För anmälan mejla mig;
Skriv ämne cirkel 4 veckor, 36 i ämnesraden. 
Skriv ämne cirkel 2 veckor, 36 i ämnesraden.
 
OBS. begränsat antal platser.
 
 
 
Här kommer lite referenser från några som gått min kurs;
 
- Jag tycker att gruppen har varit lagom stor och jättehärlig mix. Det har varit jättebra inlägg som du gjort och jag hade inte förväntat mig det som skrevs så det var en bonus varje gång. Att du skrivit och peppat och berättat om dina dalar och toppar i det mentala känner jag har hjälpt till. Att man känner igen sig själv, jag saknar ingenting, jag har inget negativt att säga, jag är supernöjd med allt och glatt överraskad för det var mycket bättre än jag förväntat.
 
 - Jag har upplevt att du har varit väldig närvarande i gruppen och det har varit bra. Jag har gillat dina inlägg. De hade kunnat innehålla mer fakta för min del men jag har lärt mig saker och det jag ville veta mer om har jag googlat. Som gammal lärare tror jag att du håller en bra pedagogisk nivå. Det har varit bra med den personliga touchen! Den mentala biten är det bästa, det hade jag inte fixat själv! Mina förväntningar infriades med råge. Gruppen och feedbacken har varit jättebra. Att ha kontakt med människor som vill samma sak och se hur de också kämpar.
Sämsta (och det betyder inte dåligt) att jag hade velat ha fler recept eftersom recepten varit enkla o maten god men även där har jag googlat.
 
- Har lärt mig mer om vad LCHF handlar om och det är svårt att bara läsa sig till på egen hand och sedan praktisera det på rätt sätt. Den mentala biten har varit suverän, tack! Över förväntan med att göra det på detta sättet i en sluten grupp på Facebook.  Har bestämt mig för att lägga om kosten för resten av livet. Ska jobba vidare :)
  
 
 
 
 
 
 
 

Droppen som rann över

I morgon så reser jag till min bror som bor i Tyskland utanför München, det ska bli så skönt att komma i väg på en veckas semester med sol, värme och bad. Här i Norrland där jag bor har vi höstväder just nu känns det som.

Jag har fått många nya läsare sedan jag är med i augustinumret i tidningen Topphälsa och det är alltid trevligt, välkomna ni med! För er som inte vet det sedan tidigare så var det just flygresan till min bror i Tyskland som var just den droppen som fick mig att ta tag i min kraftiga övervikt på 140 kg. Jag hade fyllt 40 år och fick då som present av min man en resa till min bror alldeles själv år 2012.

Jag gladde mig verkligen över detta, tills jag kom på att jag nog inte kommer att få plats i flygplansstolen, för när jag rest med min familj så har jag alltid suttit mellan mina barn och på så vis kunnat fälla upp armstöden och tagit del av deras säten också, men nu skulle jag resa själv.

Detta gjorde att jag nästan fick panik över hur detta skulle gå, men då kom min man på att vi bokar mig vid nödutgång då det är mer utrymme att sitta. Det vi inte visste var att vid nödutgångar så får det inte vara lösa delar så att armstöden gick inte att fälla upp utan det var fasta och heltäckta armstöd. Jag försökte på alla sätt och vis att få plats men det gick bara inte, jag fick helt enkelt inte ner min rumpa i stolen. Hur jag än försökte bära mig åt så gick det bara inte. Jag var tvungen att påkalla flygvärdinnan och förklara läget och be om en annan plats. Någonstans där så låtsades jag att detta är fullt normalt samtidigt som tusen känslor inom mig poppade upp; alldeles ensam kände jag mig så utlämnad och försökte bara överleva situationen. 

Jag fick byta plats till en plats där det gick att fälla upp armstöden och jag hade ingen bredvid mig så jag kunde ta del av lite mer säte. Men det slutade inte där utan jag fick än en gång påkalla flygvärdinnan då bältet inte räckte runt mig och jag fick en bältesförlängare. Den här resan gjorde att jag kände, att nu är min botten nådd. Jag är 40 år och får knappt plats att flyga, är det så här jag vill leva mitt liv och kanske bli ännu större? Vill jag kasta bort mitt liv och leva så här?
 
 
Alla har vi olika anledningar till när man känner att nu har jag nått min botten och är beredd att göra en förändring. Jag reste till min bror i januari 2012 och samlade sedan kraft, planerade och bestämde mig. I mars 2012 började min förändring som jag är så tacksam över att jag klarade. Min viktresa har inte bara skett på vågen, det har skett så mycket annat positivt på den mentala fronten; jag har vågat utvecklas och framförallt startade jag denna blogg som gett mig så mycket från er läsare och möjligheter för mig att komma ut i Sverige och föreläsa om min resa.
 
Att vakna varje morgon och känna sig stolt över sig själv, att man klarat en dag till i början på sin livsstilsförändring och veta att man är en dag närmare sitt mål. Att för varje dag känna att kläderna börjar sitta lösare och lösare, det om något ger/gav mig motivation varje dag.
 
 

Planering är så viktigt

Vad gör ni när ni är på gränsen att ge upp, när ni inte orkar, och känner att det inte är meningen med något, jag är dömd att vara tjock resten av livet. Jag går ju ändå inte ner i vikt, eller det går så sakta, det tar sån tid, det måste vara nåt fel på mig, och min kropp som inte svarar.
 
Har man många kilon att gå ner, så kommer det att komma dagar när allt känns tungt och motigt, för man vill ju bli smal på en gång, och helst JUST NU!!!
 
 
Vad har ni för skyddsnät runt er, för att klara den "dagen" när det känns som allra jobbigast. Att, nä nu ger jag upp! När man bara känner, nu skiter jag i det här, jag orkar inte träna, jag vill äta pizza, läsk, chips och smörgåsar (som är mina laster).
 
Jag brukar ta en promenad och lyssna på bra musik för att skingra tankarna, men det är inte alltid det hjälper.
En promenad vilket trams! Jag är hungrig/sugen!!!!!  
 
 
  
 Här på bilden hade jag gått ner ca 30 kg.  
  
Jag tror att det är viktigt, att faktiskt ha förberett nåt för sig själv, som ett skyddsnät att planera för när den dagen kommer, hur du ska hantera det då. Mitt skyddsnät, hur jag hanterade sådana dagar, kunde vara att ringa runt till mina närmaste vänner och suga åt mig av deras pepping och stöd.
 
Jag kunde ringa min man, och säga när jag var riktigt desperat, att allt är skit,  jag gör inget annat än tränar och jobbar, jag orkar inte. Så kunde vi bestämma, då gör vi nåt kul mitt i vardagsveckan, gör dig snygg så går vi ut och käkar på restaurang. Så lyckades jag skingra de jobbiga tankarna den gången, eller att gå på bio. Det gäller att hitta på nåt som fungerar för en själv. Men man kan ju inte gå på restaurang eller bio jämt, vem har råd med det. Men just att sysselsätta sig känns som ett viktigt och bra knep.
   
Sen kunde jag känna i bland att, men ok, ta två ostskivor med gurka och majonnäs eller smör som ett extra mellanmål, och håll dig till det. Och det brukar fungera åtminstone för mig. Ett annat knep, är att jag alltid har mina babybel-ostar i handväskan, verkligen en räddare i nöden. Kanske har ni redan knep, hur ni hanterar sådana här situationer, så får ni gärna dela med er av dem här, så kan vi peppa, och ge stöd till varandra.
 
 
Det tar längre tid att förändra ett beteende, än att gå ner i vikt. Även om jag får äta mig mätt, med god LCHF kost, så har jag alltid ätit för mycket, överätit, så där måste jag ju alltid behärska mig, för jag skulle kunna äta mer mat nu också även om jag är mätt, jag menar det är ju så gott.
 
Men någonstans måste man hela tiden göra valet, vad vill jag? Och visst är det värt att kämpa för.
 
 
 
Visa fler inlägg