Balans i livet

I dag hände det, min största fasa; att ramla! Jag tog en joggingtur i morse i det sköna soliga vädret och snubblade. Jag flög framåt handlöst ner i gruset, det gjorde så ont och jag förbannar mig själv för att jag inte lär mig och lyfter på fötterna när jag springer. 
När jag vägde 140 kg så var det min mardröm att ramla för jag visste att jag hade så svårt att ta mig upp, likaså var jag livrädd om stolarna jag satt på skulle hålla. Även om jag inte väger 140 kg i dag, så finns det kvar i mig känslomässigt och mentalt. Även om det gjorde ont och skrubbsåren är rätt små så var det känslan som var jobbigast; att jag fortfarande lider av att jag varit så överviktig och att det i bland fortfarande hindrar mig i dag i vissa situationer fast jag är normalviktig.
 

Att känna att jag fortfarande har rädslor och att vara rädd för att exempel stå på en stol, eller att åka i branta rulltrappor är något som jag håller på och tränar bort, bl.a med min pt Jonas Brandt, och jag är så glad att jag har han som respekterar och stöttar mig i detta.
 
Under min mammas flytt som pågått intensivt under två veckor så har jag inte prioriterat min träning, vilket gör att jag hamnar i lite obalans och mår sämre, även om jag rört mig mycket hela tiden med att lyfta, bära och packa kartonger. Min man Magnus har sett på mig att nu mår inte Lindha bra och när han var på gymmet för andra gången i rad utan mig och Jonas var där och frågade hur det var med mig så sa Magnus till Jonas; ring Lindha.
 
Sagt och gjort så är jag glad över att Magnus vet vad jag behöver för att ha balans i mitt liv.

Det handlar om dig

Att ständigt jaga nya dieter som ska få dig att lyckas gå ner i vikt är så vanligt, man vill så gärna finna den enkla och snabba vägen och lösningen på sina problem. Tålamodet är vårat största hinder, för när vi väl börjar göra en förändring så vill man att det ska gå snabbt, och går det inte tillräckligt snabbt så börjar vi leta nya vägar.
 
Hur många gånger har vi inte misslyckats genom att göra så, och varför fortsätter vi att lura oss själva att göra så om och om igen? Hela tiden kommer nya idéer på hur din viktminskning ska gå fortare, och just nu är det många som hoppar på det "nya" Carnivore, att äta kött och smör. Självklart får var och en göra som man vill, men jag känner att detta är ännu en ny grej som kommer att få dig att falla ur banan igen, för vem vill äta det resten av livet? Kommer det bli en hållbar livsstil i längden?
 
Under mina 6 år som jag ätit LCHF så har jag aldrig ändrat körriktning, jag gick ner 70 kg i vikt genom att äta LCHF kost, glutenfritt och regeln 5 g kolhydrater per 100 g. En kost som ger mig alla näringsämnen jag behöver och den balans i livet som gör att jag i dag inte väger 140 kg igen! Plus att jag säkert hade fortsatt gå upp i vikt lite till. Att jag gick upp 15 kg vikt igen pga stress som jag tror ni vid det här laget blivit trött på att höra handlar inte om att jag började göra fel; jag har hela tiden ätit LCHF. Jag menar varför ändra ett vinnande koncept som håller i längden, och som gör att jag nu i dag mår bättre och mina kilon börjar trilla av mig igen.
 
 
Jag fick en väldigt fin kommentar skriven till mig som jag vill delge här; hon skrev att hon vill så gärna gå ner i vikt men blir otålig om det går sakta och då lockas hon att vilja köra äggfasta, eller letar för fullt efter snabba metoder såsom fasta m.m, men så hittade hon till min blogg där det inte finns qvick fix, utan målmedvetenhet, tålamod och uthållighet.
 
Jag blev så glad när hon skrev det till mig för det är precis det jag vill förmedla på min blogg och mina kurser på nätet; att finna en hållbar hälsa  precis som jag gjort för att slippa börja om och om igen. Min största utmaning när jag jobbar med klienter och mina grupper är inte maten med menyerna de får, för alla är nöjda med mina goda veckomenyer, utan det är att få dem att hantera att det vi nu har börjat har inget slut. Detta ska bli ett hållbart sätt att äta och leva så kommer kilona trilla bort. Så tålamodet  att jobba med det mentala är så viktigt.
 
I min cirkel som jag har nu så är det 10 härliga tjejer som tillsammans gått ner första veckan över 19 kg, och det ger mig sådan härlig energi. Allt kan inte förändras över en dag, men små steg i taget så kommer man att lyckas. För kunde jag gå ner 70 kg i vikt med all min matproblematik, jag som alltid älskat att ha något gott i munnen jämnt, kunde jag bryta det mönstret så vet jag att även du kan lyckas. Heja oss!  

Banta med barn

Fick inspiration till att skriva detta inlägg då vi diskuterade lite om att banta inför barn i min nya viktminskningscirkel på distans. Som ni vet så har ju jag jojo-bantat sedan 14 års ålder och när jag fick barn så har jag aldrig velat visa dem eller ge dem noja med mat, mat ska vara naturligt.
 
När jag började min stora livsstilsförändring och lyckades med att gå ner 70 kg så är det många som vågat fråga mig att de har varit så brydda över att mina barn varit och är normalviktiga när både jag och min man var så stora. En av anledningarna till det är att jag alltid varit noga med att inte överföra mina ätstörningar till dem utan att ge dem bra mat tillagad från grunden. Jag har ju alltid gillat att laga mat från grunden så det har varit vid väldigt ytterst få tillfällen som vi köpt hem färdigmat. I och med att vi lagat all mat hemlagat så har det aldrig varit en massa skit i maten. Sedan när barnen la sig för kvällen, det var då jag gärna åt mackor och chips i soffan framför tv;n. Mitt sätt att koppla av och belöna mig själv.
 
 
Jag måste säga att när jag började med LCHF 2012 så fann jag för första gången en balans i mitt liv. Att jag äntligen kan hantera maten utan att väga den eller räkna kalorier. Att sitta vid middagsbordet med hela familjen och äta hemlagade köttfärsbiffar med goda olika grönsaker till som broccoligratäng, det har gjort att mina barn inte har reagerat över att jag på något vis gått ner i vikt på ett ohälsosamt sätt. Jag har inte suttit och petat i maten eller inte vågat ta sås till maten, utan de har sett att jag äter mat och fått mer energi att göra saker med dem. Jag började orka att motionera och mådde så bra, på det viset känner jag att jag har varit en förebild för mina barn i dagens sjuka idealt smala samhälle; att man ska svälta sig själv för att gå ner i vikt. Där har jag visat mina barn att bra kost ger energi och ork och det är jag faktiskt stolt över.
 
Visa fler inlägg