Sunt förnuft med LCHF

Jag är så glad att när jag halkade in på LCHF som jag aldrig hade hört talas om 2012 så var det inte lika
"brokigt" som det är nu kan jag tycka. Det har blivit så "ätstört" tycker jag, man måste nästan vara kemilärare eller läkare och förstå sig på hela kroppen nu. Skriver man i någon av alla LCHF grupper som finns på FB att man äter vanlig senap eller har 1 tsk. Kalles kaviar till sina två kokta ägg till frukost så får man otrevliga kommentarer tillbaka. Jag la ut ett jättegott recept på lax och blev ifrågasatt om vilken sorts lax jag använt utifrån miljöhänsyn?
 
Alla äter i dag LCHF på sitt sätt, finns det nåt som är rätt sätt? Vissa äter mejerifritt, fastefönster, strikt eller liberalt, vissa väger maten och räknar maten/kalorierna i olika appar.
 
För mig som vägde 140 kg och alla dessa mediciner som jag åt bl.a. mot högt blodtryck, ni kan läsa det inlägget här för mig har min viktminskning på minus 70 kg gett mig sådana hälsofördelar att jag i dag inte behöver äta någon medicin, och väljer jag då att ha Kalles kaviar till mina kokta ägg till frukost så tror jag att det är troligare att jag överlever det än att väga 140 kg!!! Vilket är bäst?
 

Jag  tycker jag att det börjar gå lite till överdrift i vissa avseenden och sunt förnuft tycker jag är mer hållbart i längden. Jag tror att börjar man att hårddra allt till sin spets så finns det risk för att du/man inte orkar göra en livsstilsförändring som ska bli hållbar.
 
Det var en person som skrev till mig på bloggen för något år sedan och jag kan fortfarande inte glömma det, och speciellt inte med tanke på att jag märker sådana inlägg även i grupper på FB, personen skrev till mig att när hon skulle gå in och läsa på min blogg så möttes denne av reklam på godis i bland. Hen blev så frestad av det och självklart gillar inte jag den sortens reklam på min blogg, men jag tjänar inga pengar på min blogg och kan inte styra över reklamen som kommer tyvärr. Men någonstans måste man väl ändå ta eget ansvar för sina handlingar och inte skylla på allt och andra, jag menar går man ut på stan så möts man ju av förföriska dofter överallt och massor av frestande reklam och vem hatar inte att gå förbi pressbyrån med deras nybakta ljuvliga kanelbulle-lukt. Men där och då gör du ditt val precis som vi alla måste göra oavsett vilket beroende vi har, hur frestande är det inte för någon som är alkoholberoende att gå förbi bolaget? 
 
 
Det är inte lätt att gå ner i vikt, även om det är så många fördelar med LCHF och då inte bara för viktminskningens skull, men det är bara du som kan göra rätt val och ta rätt beslut för varje dag som går och jag vet att det går att lyckas även om man hamnar i diket emellanåt. Att lyckas få en bättre hälsa sitter inte i magen, den starkaste muskeln som avgör om du kommer att lyckas, den sitter i huvudet på dig och det är viljan att göra en förändring.  
 

Motion och motivation

Motion och motivation hänger det ihop?
 
Ska allt vara så "roligt" jämnt? Ska det vara roligt att träna? Det är jobbigt att träna, det kan ingen komma i från, det är tufft och jobbigt att ta tag i träningen. Det kostar i tid att träna och det kostar i svett. I dagens samhälle får inget vara tråkigt eller långsamt, vill man gå ner i vikt ska det helst ske på tre dagar och utan ansträngning. 
 
Man har inget tålamod i detta stressade samhälle med tidningsartiklar om den ena Quick fix-metoden efter den andra, som lurar oss att "ät det här så blir du smal och får en bra hälsa snabbt". Likadant är det med träning, "15 minuter om dagen ska göra dig smal" skriker tidningsrubrikerna.
 
Vilja, beslutsamhet och framför allt tålamod, att inte ge upp och att ha den insikten att belöningen för ditt slit inte kommer omedelbart. Vi kan/har inte alltid motivation varje dag att göra bra val, men i bland måste man göra jobbet ändå. Men det är bara du som kan påverka vilka val du gör och för varje dag som går är du ett steg närmare ditt mål. Sedan är det viktigt att försöka njuta av den livsstilsförändring du gör och känna; -vad jag är bra och mår bättre för varje dag som går.
 
Även när det gällde träning så satte jag upp mål och planerade in hur veckans träning skulle se ut, och visst hade det många gånger varit skönt att stanna hemma och se på tv i stället och mysa i soffan med tända ljus med familjen. Men innerst inne vet du att även om det är trist och jobbigt att ge sig ut på promenad eller att springa, så höjer det din självkänsla och må-bra faktor så mycket när du är tillbaka hemma igen och gjort din träning som planerat, och det är väl ingen som kommit hem efter ett träningspass och tänkt; -jag ångrar mig, jag skulle aldrig ha tränat!
  
 
 
 
 
 
 
 
 
.     
 
 
 
 

Att skapa sin egen lycka

Tänk när jag gjorde valet att börja min livsstilsförändring, tänk om jag kunde ha fått en förhandsvisning om att jag skulle klara att genomföra viktminskningen, vilken sporre det hade varit eller hur?
 
När det är som jobbigast och när man känner att; nu ger jag upp, då hade det ju varit så mycket lättare att eftersom jag vet att jag kommer lyckas så tar jag mig igenom detta. Tyvärr får man inga förhandsvisningar, men visst är det en spännande tanke? För när jag började min sista "bantar-resa" som jag hade bestämt mig för att det skulle bli mars 2012, 140 kg tung, så hade jag bestämt mig att även göra allt mer annorlunda den här gången.
 
Min man har alltid sagt att det finns ingen "dimmer" på mig; jag är antingen på eller av och går in för saker med dunder och brak, och hur länge orkar man det? Den här gången utnyttjade jag min dimmer för första gången.
 
De första veckorna i min nya livsstilsförändring koncentrerade jag mig endast på att få kosten att fungera, ingen stress med att göra allt på en gång. Efter några veckor när jag kände mig i balans med kosten började jag promenera 3 gånger i veckan för att sedan allt eftersom utöka promenaderna efter hur mycket jag orkade. Jag började promenera vårvintern 2012 i täckbyxor och täckjacka, här på bilden ser ni hur stor min täckjacka var då och i dag får jag och min man plats i täckjackan tillsammans.  
 
 
Våren blev till sommar och jag fortsatte med mina promenader och kommer i håg hur glad jag var över mina nya träningskläder som jag köpte från Ellos postorder, för det var gärna som så att jag helst handlade mina kläder via postorder när jag var överviktig. Att gå på stan och shoppa var ingen glädje för mig då jag visste att det var svårt att hitta kläder som passade, och det var svettigt/jobbigt att byta om i trånga provhytter, att beställa hem samma kläder i 3 olika storlekar blev så mycket enklare för mig. 
 
 
För mig har mål varit viktiga, denna gång nåbara och hanterbara mål, inte att jag vill gå ner 20 kg på en månad, utan realistiska mål. Och därför satte jag upp att väga 99 kg, tvåsiffrigt är ett bra mål, och jag bestämde mig för att när jag väger 99 kg ska jag belöna mig själv med något som jag mår bra av. Och för mig själv satte jag upp en inre bild att då ska jag köpa mig den lilla svarta klänningen som jag aldrig haft och gå ut och äta middag med min man och känna mig så fin, för tyvärr när jag var överviktig så gjorde jag inte gärna det. Att ha en målbild och att kunna visualisera och se sig själv i de olika delmålen man har är och har varit så viktigt i min viktminskning. Jag skulle vilja säga att det är en viktig ingrediens för att lyckas. Så om du bestämmer dig för att; denna gång ska jag lyckas och så ser du dig själv i mål, då har du faktiskt mentalt redan lyckats! En bra bit på vägen eller hur?
 
Att det är du själv som skapar din egen lycka, det tror jag vi alla redan vet, men vågar du ta dig ur din bekvämlighetszon? 
 
Här på bild nedan mitt första stora delmål, svart klänning och 99 kg.
 
Visa fler inlägg