Läsarfrågor

Du är fantastisk! Jag måste få fråga hur du tar värmen NU mot när du vägde så mycket mer? Jag som gillar att frysa längtar mig ner i vikt just pga av att klara värmen bättre...
TACK vare dig och din störtsköna blogg har jag mer träningslust än nånsin - t o m i värmen from hell :)
KRAM fr sö Dalsland <3
 
 
 
Härligt att höra att du får motivation av det jag skriver!!!!
När jag vägde 140 kg, mot nu 70 kg, så kan jag säga att det är många bitar som är enklare. Tänker bara på mitt jobb som undersköterska där man ständigt är i rörelse. Jag jobbar och åker bil till kunder som bor ute på landet, så det är mycket bilåkande, varje gång du ska in till en kund tar man på sig skoskydd, och redan där var det jobbigt att böja sig ner i värmen, för jobbar du en hel dag så kan du ha en 15-20 besök per dag. Sedan kan personen behöva hjälp med stödstrumpor, och du ska böja dig ner ytterligare. Det var så slitsamt när man var överviktig, men jag lät det aldrig gå ut över den som behöver hjälp.
 
 
Jag kunde känna ren ångest i bland när jag kom till jobbet och såg att jag skulle bistå med tre duschar på raken, jag blev svettig av bara tanken. Många gånger smög jag upp dörren lite försiktigt när jag hjälpte dem med duschen, då jag höll på att flyta bort av svett fullständigt, till och med mascaran började rinna i bland.
 
Det var jobbigt, ibland fick jag åka hem och byta kläder för jag var så blöt av svett, jag menar; 140 kg och sommar och duscha folk i het värme, som i en bastu, men det var ju inte deras fel. Men det var inte bara på sommaren det var jobbigt, även vinter var det jobbigt med värmen från duschen, och i varma kläder.
 
  
Ett dilemma när de äldre bor i gamla hus med små badrum som de ska använda och få hjälp i, det var inte alla gånger jag fick plats, utan fick sträcka mig in för att hjälpa. Men samtidigt har det nog varit min räddning att jag varit tvungen att röra mig små mycket i mitt yrke, så jag inte helt blev sittandes, även om jag blev det när jag kom hem förut. Men idag i mitt arbete går det så mycket lättare, duscharna bekommer mig inte alls, och det är en skön känsla. Likaså skoskydd, det är så många moment som inte bekommer mig nu, jag har fått en helt annan rörlighet och det är så skönt.
 
Minns när jag var utomlands och jag trodde eftersvettningarna efter en dusch på kvällen aldrig skulle ta slut, satt med en handfläkt i ansiktet för att inte allt smink skulle försvinna.
 
Minns även när vi var i Stockholm en sommar, och vi promenerade längs nybroviken och var på Gröna lund med barnen, och kommer i håg  hur mina lår skavde (det är konstigt att man kommer i håg sådant här, det är som terapi att skriva till er, hur minnen poppar upp) och jag gick in på en toalett, och såg att mina lår var alldeles skinnflådda på insidan, det gjorde så ont jag kunde knappt ta ett steg till som det sved och började blöda. Vi fick inhandla ett par cykelbyxor i glatt material som jag fick ha under mina andra kläder som skydd för låren  i värmen. Ja herregud vilka minnen man har, men som sagt, vi hade ett bra liv runt omkring oss ändå med barnen, även om övervikten var till belastning.
 
Kommer i håg när vi var på Junibacken och alla föräldrar lekte och sprang med sina barn i Villevillakulla och åkte rutchskanan ner tillsammans med sina barn. Själv satt jag på bänken och tittade på, kände mig så osmidig. Ja, mina barn har fått göra vissa saker själva, men vi har alltid funnits där som trygghet ändå. Skillnaden då mot nu är obeskrivlig, jag kan röra mig obehindrat utan att flyta bort av svett. Älskar värmen nu, det gjorde jag inte förut, allt är till det bättre, och det är mycket roligare att jobba nu när man känner att man inte blir andfådd och svettig i sitt jobb.
 
När jag tittar på mina gamla baddräktsbilder tänker jag; -jösses är det där jag!! Man försökte slå i från sig förut, ville inte inse faktum. Jag ser mina lår, armar och mage!!!  Känner mig så tacksam att jag lyckats träna bort allt utan operation!!!
 
  
Så vad vill jag säga med det här; -jag är så glad att jag gjorde det, att jag lyckades ta tag i mig själv och gå ner i vikt, dels för att det var värt allt slit, men mest för att jag tänker aldrig göra om det igen.
 
 

Dagens vikt

Känner mig så lättad, har varit stressad över att ryggen inte är helt bra än, och var till läkaren i går, blev sjukskriven i 10 dagar för "lumbago", då jag ska vila ryggen men vara i rörelse, gärna genom promenader. 
 
Känns bra då jag gruvat mig för hur det skulle bli med ryggen med tanke på mitt jobb som undersköterska. Men nu är det löst. Tänkte på det när läkaren undersökte min rygg, så sa han att jag såg vältränad ut och frågade vad jag tränade!!! Herregud att jag skulle få höra något sådant, pratade han med mig? Hade sådan lust att säga; -du, för två år sedan och 70kg sedan....
 
Men nu när jag sitter och skriver, kommer jag i håg när jag var till en annan läkare och vägde över 100 kg. Då hade jag ramlat på vintern och stukat foten så var svaret; -är man så stor som du förstår man att foten inte orkar. Jag sa inget då utan blev bara ledsen.
 
En annan händelse var när jag och min man skulle ändra på bolånen. Då sa den kvinnliga bankmannen, jag minns inte hur vi kom in på det, men vi pratade mat och hon sa att hon aldrig åt middag och jag sa; -men hur klarar du det? Och hon sa; -då förstår jag varför du ser ut som du gör om du äter middag. Inte så snällt sagt, men vi bytte faktiskt bank efter det. Ja, ja, tänk att jag alltid kommer in på andra trådar när jag skriver, flummig som jag är...
 
Hur gick det för mig med vägningen i går morse då. Sist vägde jag 69,9 kg 10/7: 
 
 
Jippi, 1,2 kg har jag gått upp!!! Så glad att det inte var mer, man känner sig så svullen när det är så här varmt ute. Men varför har jag gått upp i vikt då? Min teori är att jag gjort det pga att jag inte kunnat träna på två veckor, men ändå har jag fortsatt äta lika mycket, eller så beror det på att man samlar på sig vätska i kroppen när det är så här varmt. Så egentligen kanske det bara är vätska och lite annat, ska väga mig på måndag igen och se om det stämmer.
 
Lägger ut bilden när jag vägde mig i går morse med gårdagens tidning så man ser att det är gårdagens datum, så blir det inga oklarheter runt det, 29/7 71,1kg!!!! 
 
 
Känns så bra att jag kan hantera en viktuppgång även om den är liten, men att ta tag i det i tid och att jag inte låter mig bli nedstämd av det, för jag vet och känner att jag har styrkan och kontroll. Så har jag aldrig känt förut, då kunde en viktuppgång betyda frosseri, kväva känslorna med mat, dumt mycket dumt!!! 
 
Det gäller att ändra på sitt tankemönster, annars kommer du aldrig att kunna ändra gamla rutiner och inte heller göra framsteg, det är inte lätt och det kommer ta sin tid, men det är värt det kan jag lova.
 
 
 
 
 
 
 

Äntligen

Åh va skönt, lyckades ta mig ut på en promenad på 5 km, så skönt. Känner att det är så viktigt att röra på sig, alla endorfiner som löses ut i kroppen.
Känner mig så lycklig att det gick bra, även om jag kände av lite i ryggen.
 
Ett litet tips, när man mår dåligt, och vill ge upp, tänk så här; jag ska bara ta en promenad, och om jag känner likadant efteråt så ok trilla dit då, men jag kan lova, att en promenad är bästa botemedlet, du kommer känna att, jag ger inte upp.
 
 
Visa fler inlägg