Viktprojektet Vecka 37

Ann-Sofie berättade att hennes make också ska börja äta LCHF då han behöver gå ner några kilon, och att han efter mycket om och men bestämt sig för att ge LCHF en chans. Då hennes man gillar att laga mat så kommer detta underlätta för Ann-Sofie, och hon känner redan nu att det kommer bli ett ännu bättre stöd hemifrån.
 
 Foto; Christian Louboutin  
 
Ann-Sofie har verkligen "skärpt" till sig som hon skriver till mig, och hennes matlista ser verkligen bra ut. Mindre mejerier, inget onödigt ätande mellan måltiderna.
 
Matlista vecka 37
(Ann-Sofies text)
 
 Måndag den 19 oktober

1 fettkaffe.
Omelett med bacon, ost, hemgjord
aioli och grönsaker. 
2 frökex med bregott och en liten bit ost.
Middag:
1 ägg, 100 gram räkor, hemmagjord majonnäs och sallad.

Tisdag den 20 oktober

1 fettkaffe, 2 ost/skinkrullar.
2 bitar falukorv, 2 små ägg
"vi har dvärghöns" hemgjord majonnäs.
Kycklinggryta  i cocosgrädde,
"bönpasta" och broccoli.
"Telefon samtal med Lindha nu ska jag strikta till
mig ännu mer " Ingen bönpasta och dra ner på mejeriprodukterna ännu mer.


Onsdag den 21 oktober

1 fettkaffe,  1 ostrulle.
Lunch: Äggröra, 1/2 paket bacon och
en klick hemmagjord majonnäs.
Middag;
kasslergryta med broccoli.

Torsdag den 22 oktober.

1 fettkaffe
med 1 ägg i.
Lunch: Kasslergryta och gurka.
Middag: Skinkstek och
vitlökssmör med broccoli. Kaffe med en skvätt grädde.
1 timme boxning.

Fredag den 23 oktober

Frukost; 1 fettkaffe med 1 ägg i.
Hästaktivitet 2 timmar.
Lunch: Kycklinggryta med broccoli.
Mellanmål:1 korvskiva och 1 ostskiva.
Middag:  Tacomiddag, hemmagjord
guacamole, grönsaker inga bröd.

Lördag den 24 oktober

Frukost: 2
stekta ägg, 2 skinkskivor, 2 ostskivor kryddor "typ varm macka på ägg"
Lunch:
2 grillade schorizo och 1 fettkaffe.
Middag: Tacorester, guacamole och
grönsaker.

Söndag den 25 oktober

Frukost: 2 kokta ägg ihopmosat
med bregott och värmt i micron.
1.5 timme promenad upp på slalomberget.
Lunch: Omelett med aioli
1 timme styrketräning ur Olga Rönnbergs bok.
Middag : Lchf pizza, vitkål och lite misslyckad aioli.
Skickat från min iPhone
 
Ann-Sofie känner sig väldigt stressad över att hon inte går ner tillräckligt fort på vågen och vill prestera för er läsare, jag har sagt till henne att vi speglar ju verkligheten. För vissa går det lättare med viktnedgång varje vecka medan Ann-Sofie får kämpa, och det är ju det som sporrar; att hon vägrar ge upp och verkligen visar att hon har viljan, vilket Ann-Sofie ska vara otroligt stolt över. Och ger man inte upp når man målet oavsett tid.
 
Men just nu så är Ann-Sofie så pressad och har sådan stress i kroppen att jag har förbjudit henne att väga sig. Att äta rätt och må bra är det viktigaste, och att hon kommit en sådan bra bit på vägen med hela 14,5 kg minus är verkligen något att vara stolt över.
 
Ann-Sofie är lång, 174 cm, och en vikt på 74 kg är ett bra delmål i stället för att stirra sig blind på 70 kg. Jag är 170 cm lång och är nöjd med att väga 70 kg.
 
Nu ska Ann-Sofie fokusera på att fortsätta äta som hon gör och finna lugnet, så nu skippar vi vågen ett tag och kör en mätning i cm i stället, för det är ju faktiskt så att stress påverkar viktminskningen till det sämre och vi har inte bråttom. Jag vill att Ann-Sofie ska nå sitt mål och må bra under tiden.
 
Sedan har Ann-Sofie en rolig händelse att se fram emot i februari då hon och hennes man för första gången ska följa med på LCHF kryssningen i februari 2016. Och då får jag träffa henne för första gången, så häftigt <3.
 
   
Målvikt; 70 kg, delmål 74 kg
Antal kilon att gå ner till delmål; 25,8
 Antal kilon att gå ner stora målet; 29,8 kg 
Längd; 174 cm
 
Vecka 1 14/2; 99,8 kg 
Vecka 2 20/2 ; 98,0 kg
Vecka 3 27/2 ; 98,5 kg
Vecka 4 5/3;  96,9 kg
Vecka 5 13/3 ; 96,2 kg
Vecka 6 19/3; 95,4 kg
Vecka 7 28/3; 94,3 kg
Vecka 8 3/4; 93,9 kg
Vecka 9 10/4; 90,7 kg
Vecka 10 17/4; 90,8 kg
Vecka 11 26/4; 91,5 kg
Vecka 12 2/5; 91,4 kg
Vecka 13 9/5; 89,4 kg
Vecka 14 16/5; 89,3 kg  
Vecka 15 21/5; 89,1 kg
Vecka 16 28/5; 88,9 kg
Vecka 17 5/6; 87,9 kg
Vecka 18 18/6; 86,8 kg
Vecka 19 22/6; 87,3 kg
Vecka 20 29/6; 86,4 kg
Vecka 21 6/7; 86,5 kg
Vecka 22 13/7; 86,1 kg
Vecka 23 20/7; 87,1 kg
Vecka 24 27/7; 85,6 kg
Vecka 25 3/8; 85,8 kg
Vecka 26 10/8; 85,1 kg 
Vecka 27 17/8; 85,6 kg
Vecka 28 24/8; 85,1 kg
Vecka 29 31/8; 84,8 kg
Vecka 30 7/9; 84,9 kg
Vecka 31 14/9; 84,5 kg
Vecka 32 22/9; 84,3 kg
Vecka 33 28/9; 84,6 kg 
Vecka 34 5/10; 84,5 kg
Vecka 35 13/10;83,8 kg
Vecka 36 19/10; 85,3 kg
Vecka 37 27/10;  Paus
 
 Ann-Sofie vill gå ner till delmål 74 kg, kvar är 11,3 kg.
 
Man ska må bra under resans gång också, det är ju meningen att det ska vara en livsstil som ska hålla och inte en snabb resa till målet. Så nu fokuserar vi på lugn och ro så kommer resten av sig självt, och heja Ann-Sofie för att hon delar med sig av hennes viktminskningsresa.
 
" Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat" <3
 

Fortsättning starten del 6

Jag som inte sprungit på 15 år kom helt plötsligt på iden att springa Vårruset i Östersund 2013, till och med min minsta dotter springer fortare än mig. Jag förstår inte varför jag ska anta utmaningar hela tiden, det är som om jag vill leva med stor press. Fast jag har börjat lära känna mig själv, att det är i sådana lägen jag oftast presterar bäst.
  
Måste berätta om när jag låg i hängmattan och vilade en sommar för några år sedan, och min äldsta dotter som då var drygt 7, år lyckades gunga hängmattan som jag låg i fast hon inte fick, så att jag till slut ramlade ur den. Man var ju inte direkt smidig, men arg blev jag och tog mig upp och skulle springa efter henne, men jag kom inte i kapp var helt chanslös, det är konstigt hur vissa minnen etsar sig fast. Jobbigt att minnas att jag var så stor, tänk om det hade hänt nåt och jag kan inte hjälpa mitt barn på grund av min övervikt, usch jag får rysningar.
 
 

Men åter till Vårruset, jag bestämde med min Pt Jonas att jag skulle till att börja med gå och pröva ut och köpa mig ett par riktiga löparskor, sagt och gjort. Sen så bokade jag in en tid med Jonas två veckor senare, jag ville prova själv först hur det kändes att springa. Jag tog min vanliga promenad på 7km och mördarbacken, jag började gå de första 2 km och sen började jag jogga och vilken CHOCK!!! Jag tog mig inte ens mellan två gatlyktstolpar, mina ben var som två elefant ben så tunga, jag som tränat så mycket. Promenader, skidor, motionscykel och styrketräning, herregud, det här var något helt annat när man har hela kroppsvikten som tyngd, i stället för när man glider fram på längdskidor. Här fick mitt självförtroende sig en knäpp, hur ska det här gå till.
 
Vägde då drygt 80 kg, men jag kämpade på, vet inte var jag fått min envishet ifrån, men jag gav inte upp och till slut klarade jag två lyktstolpar, och sedan en till och så fortsatte det. På två veckor hade jag lyckats, så att jag klarade 3 km non stop, och skulle då springa med Jonas första gången. Han hade förberett en egen bana i eljuspåret så att det blev intervallträning. Det var så jobbigt första varvet, och när vi äntligen var framme skulle vi springa ett varv till, och jag bara kände; neej. Det är konstigt, här betalar man pengar och så blir det jobbigt och då struntar man i det, jag ville bara sätta mig ner och andas. Nu var jag så slut, och när vi äntligen var framme sa Jonas; - Lindha du har sprungit en halv mil, och jag bara kände är det möjligt? Det är det som är så fantastiskt, att ta hjälp av en Pt som utmanar och pressar dig så att du orkar mer än du tror, och det var det Jonas ville bevisa för mig; att jag har mer att prestera än jag tror och det gäller för alla.
 
I juni 2013 klarade jag Vårruset på tiden 28:27, det var en sådan häftig känsla :)
 
 
" Storslagna arbeten är inte ett resultat av styrka, men av i härdighet. "
 
 
 

Fortsättningen del fem

Jag jobbar ju som undersköterska vilket innebär mycket oregelbundna arbetstider. Jag jobbar helger, kvällar och delade turer. Men för mig har det faktiskt varit en räddning många gånger för att få till träningstiden. 
 
Då jag jobbar helger blir jag alltid ledig nån vardag i veckan då jag kan passa på och träna då barnen är på skolan. Likaså med delade turer, då kan jag träna de fyra timmar jag är ledig mitt på dan innan nästa arbetspass. 
 
Det gäller att försöka hitta lösningar. Jag tror, är stensäker på, att om du börjar med lchf kost, och om du orkar börja promenera försiktigt så kommer du lyckas, min man gick ner 40 kilo fast han hatar att träna, och gick ner ändå.
 
 
Jag följde mitt träningsprogram som jag fått till punkt och pricka, var väldigt intensiv och hade mycket energi att träna. Jag var på gymmet 1,5 timme alla dar utom vilodagen, för att sedan alltid ta en promenad på ca 40 minuter efteråt. Förstår att det låter extremt, men jag hade bestämt mig och ville se resultat. Kombinationen att träna tycker jag har gjort det lättare att gå ner i vikt och att inte ge upp. Visst fanns det dagar då jag bara inte ville träna, men jag tog mig i väg ändå.
 
Det var jättejobbigt mentalt i bland, och tårarna har runnit flertalet gånger när jag gått till gymet. Men jag har aldrig låtit det hindra mig. De dagar min yngsta dotter följde mig på gymet blev det ingen promenad efteråt, men däremot på kvällen. Det finns inga regler hur en viktnedgång ser ut, utan jag försöker bara skriva ner ärligt hur jag gjort och som funkade för mig.
 
 
 
Jag hade mycket rädslor i början, vissa sitter faktiskt i fortfarande. Jag kunde känna att; kommer den här maskinen verkligen hålla för mig?
 
När vi tränade med slyngor som sitter fast i taket och man ska luta sig bakåt och dra sig uppåt, fick jag panik och trodde de skulle lossna från taket på grund av min vikt, så att jag skulle ramla i golvet. Till slut fick vi göra andra övningar, för jag fixade inte det mentalt. Eller när jag skulle göra armhävningar och luta mig mot bordet men jag vågade inte, var rädd att bordet som var typ assvårt att rubba skulle flytta sig pga av min tyngd, så till slut fick min pt Jonas flytta det intill väggen för att jag skulle våga göra armhävningar, och det är ju det som är så fantastiskt  bra med att få denna hjälp med såna saker, att kunna ändra övningar efter min förmåga.
 
Vi har hela tiden utökat med tyngre vikter allt eftersom jag blev starkare, från början när jag skulle göra situps tog jag mig knappt upp, hade så svaga bukmuskler. Men allt eftersom jag blev starkare kunde vi bygga på situpsen med mer och jobbigare positioner. Efter ett tag kunde jag använda en boll på ett kg att dra över huvudet, samtidigt som jag lät benen pendla i 90 grader. Sen utökade vi ännu mer allt eftersom, och i dag väger bollen 5 kilo.
 
Jag tränade också den klassiska plankan, först klarade jag knappt tio sekunder, men sen utökade jag till 15 sekunder osv, och nu klarar jag över en minut. Det är ju det som är så häftigt att se hur man utvecklas.
 
Jag har alltid använt timer på mobilen vid magövningar och armhävningar, och bestämt innan att nu ska jag köra armhävningar i en minut. Nästa gång utökade jag tiden, allt för att inte lura mig själv och bara göra några få armhävningar eller situps.
 
Jag måste ju säga att det har varit ett stort stöd att ha en pt som hjälper en att hålla i gång motivationen, och pressen att prestera har hjälpt mig. Sen kostar det ju pengar, bara det är ju en morot så att pengarna inte är förgäves. Sen tycker jag att mitt gym Måva är så trivsamt och personligt med stort hjärta, det har varit mycket bra stöd från alla.
 
 
 
Det som känns skönt är att i dag har jag kommit så långt att en promenad som var jättejobbigt förut, missförstå mig rätt nu, ser jag inte som motion i dag, utan det gör jag ändå bara för att det är skönt. Trodde väl aldrig att jag skulle kunna känna så 70 kilo tillbaka.
Visa fler inlägg