Hur vill du må?
Att lära känna sig själv kan man ju tro att man redan gör men jag har då lärt känna mig själv så mycket bättre de senaste åren sedan jag började med min livsstilsförändring. Det är som att jag först nu tagit ansvar för mitt eget mående i stället för att tro att någon annan kan göra jobbet och få mig att må bra.
Jag har mått dåligt under olika perioder i mitt liv och ätit sertralin mot depression, och att låta tabletten verka så att jag kan döva känslorna och lura hjärnan att jag nu mår bra i stället för att leta reda på vad orsaken är till att jag mår så här?
Det är så lätt i dag att ta genvägar till ett bättre mående på många olika sätt; är du stressad känner oro/ångest, ja då får du tabletter utskrivna, har du svårt att sova så får du sömntabletter, och så orkar vi köra på lite mer och fortsätter kämpa mot kroppens signaler i stället för att lyssna på kroppen. Jag mår inte bra, VARFÖR gör vi inte något åt situationen och den bakomliggande orsaken till att vi t.ex. inte kan sova? Har jag för mycket stress runt mig som gör att jag har svårt att koppla av?
Det är dags att klarlägga hur du vill må och hur din situation ser ut runt dig, och sedan fokusera på vilket sätt en bra hälsa är viktig för dig, t.ex. om det är så att du behöver gå ner i vikt för att må bättre.
När jag vägde 140 kg så mådde jag dåligt, jag jobbade som undersköterska och tyckte mitt jobb var väldigt tungt och slitsamt för kroppen, jag hade problem med mage/tarmar, rygg och åt blodtrycksmedicin, men jag var inte sjukskriven. Jag undvek sociala sammanhang så mycket som möjligt, jag kände mig inte fin, hade svårt hitta passande kläder och kände mig så osmidig. För mig var det skönare att gömma mig hemma i soffan med något gott att äta (belöning, dopamin = kick) och sedan drömma mig bort och önska mig smal. Och alltid alltid; i morgon börjar jag mitt nya liv! Och det är lätt tro man ska klara det när man är full och mätt av kolhydrater.
Det är många gånger jag startat halvhjärtade försök och hamnat med handen i godisskålen på kvällen igen när barnen somnat, och tänkt; jaha jag blir inte smal den här gången heller.
Det är inte lätt att bryta ett beteende det vet jag men jag vet också att det går om du är beredd att göra en förändring. Det gäller att hitta ersätta ett gammalt dåligt mönster med någon ny vana och hitta ditt driv som får dig att känna det inte är värt att äta den där chokladkakan, för jag VILL komma i en storlek mindre på mina byxor, för det gäller att sätta upp små små mål längs vägen.
För när du tar den där chokladbiten för att döva och för att få den där tillfälliga kicken av njutning, som gör att just då och där får du några sekunders flykt från vardagen som får dig att må lite bättre tillfälligt, och sedan vill du ha ännu mer när känslan försvann, och så är vi inne i den onda cirkeln igen.
Jag vet precis vad jag pratar om, kämpar själv just nu mot mina egna demoner och hur min hjärna försöker ta över. Jag ska erkänna att det har inte gått så bra för mig. Men med all ny kunskap jag får hos Anna Hallen på livsstilsgården så börjar polletten trilla ner och genast när jag förstår hur allt förhåller sig med serotonin, dopamin och endorfiner, så förstår jag varför jag reagerat som jag gjort förut. Och nu när jag vet det så är det lättare att inte låta sig svepas med av att döva känslor och tycka synd om mig själv, utan att ta reda på anledningen och ta ansvar för att nå det du vill i livet, oavsett vilket mål du har.
Foto på Anna Hallen// Livstilsgården
Mår man inte bra så är det inte lätt att få den där kicken; wow vad bra jag är, som gör att det känns som man klarar allt. I stället måsta man leta efter kicken (dopaminet) någon annanstans, det kan se olika ut för alla; vissa går loss på socker, andra på alkohol, vissa på spannmål, shopping, sexmissbruk eller spelmissbruk o.s.v. Listan kan göras lång, man är så desperat att få må lite bra i livet så man letar efter kicken i något annat, och jag gjorde det i mat och gick upp i vikt.
Många har frågat mig; hur kunde du gå upp i vikt så mycket? Och jag har ju förstått varför nu, men har aldrig förut kunna gett någon bra förklaring förutom att jag gillar mat och inte tyckte om att röra på mig. Inte så konstigt kanske, det är tungt röra på 140 kg. Självklart har jag mått bra med min familj, min man och mina barn men det gäller att själv hitta din grundorsak till varför du gör som du gör, precis som jag rannsakat mig själv hur mina problem kunde uppstå. Och sedan går man vidare och tar ansvar för; hur VILL du må?
Hälsa är ju så stort, för mig betyder det trygghet, ordnad ekonomi, stimulerande jobb, att inte vara överviktig,
bra fritid, vänner och relationer. Förut var en bra hälsa för mig smal = lycklig, jag trodde att jag dög bara om jag var smal, tror många känner igen sig där.
Känner någon igen sig? Kommentera gärna vad ni känner så ska jag svara på era kommentarer.
Det finns mycket att skriva om detta, men mitt råd till er och mig själv nu för att komma tillbaka på banan igen är att inte vara så hård mot dig själv, utan ha realistiska förväntningar, små steg i taget. Känn dig inte misslyckad för du sitter bara fast just nu och det går att förändra. Hantera din stress t.ex. med andningsövningar, positiva tankar och försök ta en liten promenad fast det är svårt ta sig ut om du så bara kommer ut 5 minuter. Släpp prestationen och tänk positiva tankar som hjälper dig i stället för tvärtom.
Och kom i håg att det är du som måste hitta glädjen, det går inte att hoppas på högsta vinsten om du aldrig köper lotten.
Nu reser jag till Skåne igen sista vändan, för ännu mera inspiration.
