Köttfärsbiffar med gräddstuvade kantareller

Vilken söndagsmiddag vi åt i kväll. Jag älskar verkligen att laga mat och göra det mysigt och lite extra när ska vi äta middag. Så i dag blev det hemmagjorda köttfärsbiffar med gräddstuvade kantareller, så gott. Biffarna påminner mycket om mina italienska köttbullar, men jag har ändrat lite i receptet till biffarna.
 
 
Recept;
4 personer
800g nötfärs
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
2 ägg
1/2 köttbuljongtärning
1/2 dl majonnäs
1/2 msk kalvfond
1 1/2 krm sambal oelek
1 tsk lökpulver
1 tsk paprika pulver
11/2 tsk basilika
1/2 dl riven parmesan
0,25 dl persilja
1 dl Zeta tomatsås
 
Bryn den finhackade gula löken och vitlöken så den mjuknar i smör, lägg i buljongtärningen som får smälta ner.
Blanda detta och alla övriga ingredienser i en bunke till en smet, för att sist blanda i nötfärsen.
Forma till stora biffar och stek dem hastigt i smör i stekpannan, så de får fin färg.
Lägg biffarna sedan på en bakplåt och pensla dem med lite soja. 
Mitten i ugnen 20-30 min. beroende på hur stora du väljer att göra biffarna.
 
 
Vi smörstekte färska kantareller som vi saltade och pepprade och hade grädde i.
Grönsallad, kokt broccoli, basilika tomatsås och ny riven parmesan till så gott!!!
 
 
 
 
 

Surströmmingsskiva

Norrland som jag bor i, jag älskar surströmming! I går kväll hade vi fest med våra härliga sommargrannar på sommarstället, jag unnade mig tunnbröd och potatis, och det som känns så bra är att det gånger jag väljer att äta kolhydrater så mår jag inte dåligt av det, utan jag känner att jag kan behärska mig. Jag klarar av att hantera det och kan verkligen njuta av det utan att vara rädd för att gå upp i vikt.
 
 
Det ska vara lök i massor, crème fraiche och tomat som tillbehör. Bregottsmör, hårt och mjukt tunnbröd, och västerbottenost.
 
 
Jag åt två mjuka tunnbrödstutar med en potatis i varje, och med två strömmingar i varje. Sen tog jag en macka till med hårt tunnbröd, jag älskar verkligen surströmming. Som avslutning blev det en hård tunnbrödmacka med västerbottensost. 
 

Ja det blev ett litet senare inlägg i dag eftersom jag var uppe sent i går, men hur mår jag i dag då? Jag mår bra, kan inte säga att jag mår dåligt av kolhydraterna jag stoppade i mig, utan nu fortsätter jag på samma bana som förut med Lchf kost. Och det är det som är så skönt, att jag äntligen kan leva och mår bra, får äta mig mätt utan att vara rädd att bli tjock igen. Det fungerar verkligen att leva så här.
 
Vi har en fin sommarmorgon här på sommarstället, är det sommar fortfarande? I dag blir det kaffe till frukost och äggröra med bacon. Ha en fin söndag. 
 
 
 
 
 
 

Läsarfråga

Hur som helst var det en sak jag ville fråga dig: Tycker du att du blir annorlunda bemött nu än vad du blev förut? 
Själv dög jag plötsligt att småprata med när jag hade gått ner tjugo kilo (av tretti, prestationen är inte i din klass :)), av personer som inte ens iddes säga hej när jag var fet.. Första gången fattade jag absolut ingenting, värst vad hon var trevlig nu då, liksom?!  Det enda som hade förändrats var mitt utseende.
 
 
Det är så lätt att döma andra människor efter hur dom ser ut, hur dom beter sig, man är så snabb att bilda en uppfattning om en person, man ger dom inte en chans, första intrycket är viktigast. Det är så lätt att prata illa om någon och jag ogillar verkligen det, innan man lärt känna någon, jag försöker ha som princip att inte lyssna på andra utan bilda min egen uppfattning om en person.
 
Jag vet inte om det har att göra med att jag själv varit utsatt, och vet hur det är att bli missuppfattad och bli stämplad för hur jag är som person p g a av mitt utseende, i stället för att bli dömd för den jag verkligen är. Det är så lätt att döma någon/andra, och är man tjock så är man tyvärr mer utsatt än andra, så är det i samhället i dag, är man tjock så är man lat också. Självklart är det här mina upplevelser och tankar. Men jag har jobbat fast jag varit tjock och jag gick min undersköterske-utbildning fast jag var tjock.
 
  
Mina närmaste vänner har alltid behandlat mig bra, men sådana som inte känner mig är det annorlunda med. Jag kan märka skillnad när jag är på stan, och handlar, provar kläder, jag får en sådan bra service som jag aldrig upplevt förut. Jag känner att jag är mer viktig nu, jag är någon, vet inte om det låter fult när jag skriver det, men jag får mer uppmärksamhet, och självklart är det kul, jag njuter av det, det är precis som: nu har den här tjockisen presterat nåt, ok då är hon inte en lat äcklig tjockis. OBS mina egna tankar igen.
 
Samtidigt måste jag ju vända på det, för jag märker ju att jag själv mår bättre, utstrålar mer självkänsla, och ser kanske inte så sur ut, och kanske är trevligare själv, så jag blir automatiskt bemött bättre. Men summan av det hela så är det nog ändå lite som du skriver, att vikten gör att du är mer fin/normal och att man blir mer godkänd då. Får man skriva så utan att nån tar illa upp? 
  
 
 " Livets hemlighet är inte vad som händer dig, utan vad du gör med det som händer dig. "
Visa fler inlägg