Varför gör jag inte som jag vill?

Det tar tid att skapa nya vanor och vi vinner inget på att ta genvägar, allt detta vet vi redan och ändå fortsätter vi gärna i samma spår som tidigare och fortsätter göra om våra misstag som slutar med att vi måste börja om igen varje måndag. Vi vet redan hur vi ska göra och vad vi ska göra för att må bra och ändå så är det så lätt att inte göra det för att det känns jobbigt och ansträngande just för stunden. Och allt vi vill är att äntligen komma i det där favoritplagget du har.
 
 
Jag har alltid varit den där personen som gärna skjuter på saker som skall göras, jag börjar i morgon. Det spelar ingen roll om det har handlat om hälsan eller vikten, komma i gång att träna, ta tag i renoveringen eller städa min stökiga källare. Allt som har känts jobbigt att ta tag i är så lätt att skjuta upp. "Det blir lättare i morgon", men tyvärr kommer det att känna exakt likadant i morgon; det finns ingen "BÄSTA" dag att börja på, all början är jobbig att starta.
  
Att ha en massa måsten som hänger över en blir rätt betungande efter ett tag och till slut kan det kännas rent övermäktigt att ta tag i saken. Istället för att skjuta på saker så har jag bestämt mig för att tag i det på en gång och sluta skylla på olika saker, och när jag väl kommer i gång så jäklar vad mycket bättre man mår. Är det någon som känner igen sig i detta tänk?
 
Planering och bra rutiner skapar en bra grund för att lyckas med det man vill, och att sedan ha det långsiktiga tänket är så oerhört viktigt, jag menar det måste få ta sin tid (tålamod) innan man finner balansen för det är ju så att vi måste tillåta oss själva att öva flera gånger innan allt blir bra. Som jag brukar säga den; som har tålamod är den som vinner.   
 
 
#1 - - Kusin:

Känner så igen mig själv i det du skrivit..

#2 - - monica:

Känner också igen mig själv. Släpa fötterna efter sig i röran och tänka på de släktingar som man ärvt anlagen efter. Har ännu inte gjort klart julkorten, stickat på en tröja i 10 år. Det sitter en schizofren usling i huvet, som pekar åt fel håll. Men man får vara glad att man är som man är, när man inte är som man ska/vill. Ingen är perfekt och du får vara som du vill och inte känna outhärdlig press från omgivningen eller dig själv. En sak i taget. Lycka till😊😉🤗

#3 - - Veronika:

Känner igen mig mycket väl - precis som du skriver är det ofta lättare att säga - jag börjar i morgon! Nu är det framåt som gäller med ett nytt orört år framför oss! Roligt att följa dig på din blogg. Kram

#4 - - monica:

Prokrastinering är ett tjusigt ord.