LINDHA VIKSTRÖM

I går var jag med om en riktigt omskakande upplevelse, jag hade ingen tanke att jag skulle berätta och skriva om det här på bloggen men så kände jag nu på morgonen när jag smält allt, att det är ju just detta som jag jobbar med mig själv med och även arbetar med i mina kurser som jag har.

 

Ni som följer min blogg och Instagram vet ju att vi bygger en fjällstuga där min Magnus snickrar på all sin lediga tid och oftast har han varit själv vid de större snickerierna där jag inte kan va till hjälp. Nu i helgen har Magnus byggt en stor altan och vi har som rutin att vi ringer varandra någon gång under dagen så att jag har koll att inget händer och att han mår bra. Som vanligt så pratade vi i telefon på morgonen men sedan hörde jag inget från honom, först tänkte jag att han är så inne i snickeriet men när det började bli eftermiddag och jag inte fick något svar blev jag lite orolig. När klockan närmade sig halvsju på kvällen så ökade min puls kan jag säga, och ni anar inte vilka katastrof-tankar som pågick i mitt huvud.

 

Febrilt började jag leta telefonnummer till grannar i byn som jag inte hittade, men så ringde jag våra bästa kompisar Jocke och Barbro som var i fjällen och åt middag,, han tvekade inte utan han tog bilen direkt och ställde upp och körde till Ottsjö. Att ha sådana kompisar är guld värt, de växer inte på träd.

 

Som tur var slutade detta lyckligt; Magnus stod på altanen, glad och med musik i hörlurarna, han hade inte hört mina typ 100 samtal och hade varit så inne i sitt snickrande att han glömt både tid och att äta.

 

Lättnaden går inte att beskriva; illamåendet i magen försvann och pulsen likaså. Nya erfarenheter av detta är att ha grannars telefonnummer och att Magnus ska få hörlurar där telefonen är inkopplad så att han hör när det ringer.

 

Vad vill jag säga mer med detta inlägg då? Jo, att under kvällen så kom mycket känslor över mig, jag ringde till min mamma och grät för detta var ju även känslor som kommer över en efter min pappas död där jag ringde och skulle få tag på honom. Och under kvällen så började jag få ett otroligt sug, ni vet de där känslorna att vilja äta för att döva och trycka bort det jobbiga.

 

Jag hade ätit bra och rätt hela dagen så jag visste att detta handlar inte om hunger, men suget var enormt och i mitt huvud kom de där tankarna: nu har jag varit med om något jobbigt, nu behöver jag, nu är jag värd lite socker och smörgåsar. Jag slogs verkligen med mig själv och gick till kylskåpet och skafferiet letade efter något gott. MEN som tur är så har jag redan gjort en återfallsresa och de erfarenheterna hjälpte mig nu, jag intalade mig själv att inget kommer hjälpa att du äter något för det kommer bara ge dig känslor som misslyckande igen. Två ost- och skinkrullar med majonnäs fick det bli och jag nöjde mig med det. Otroligt tacksam att jag lever som jag lär och kan hantera alla fällor som gör mig starkare hela tiden. 

Vill du gå med i min kurs med start den 31/8 och fyra veckor framåt för 249 kr så kan du gå med här i Höststart halvalindha, och här kan du läsa mer om min kurs.

 

Avslutar med sådan enorm glädje att ha kompisar runt en som ställer upp direkt, tack Jocke och Barbro <3