LINDHA VIKSTRÖM

Tredje gången gillt, äntligen har jag tagit mig över tröskeln och insett vem jag behöver för att komma vidare i min andra resa. Har i och för sig vetat det hela tiden, men har liksom inte tagit steget fullt ut. Varför? Ja ni vet hur lätt det är att skjuta på saker. Jag har tänkt att jag måste vara i lite bättre form tills jag insåg vilka lögner jag förde mot mig själv. Pt Jonas Brandt är det stöd jag behöver för att ta mig vidare, kosten har jag stenkoll på, men latmasken vill gärna infinna sig vad det gäller träning/rörelse. Men med Jonas hjälp så vet jag att träningen kommer att bli rolig; att sätta upp mål och börja se resultat igen.

 

Jag vet vilket jobb jag har framför mig nu, men samtidigt har jag målet tydligt och klart framför mig, jag vet att träningsvärken kommer att komma som ett brev på posten. Det kommer att kännas motigt till en början, men det är så det fungerar; det är inte roligt till en början men jobbet måste göras och bli till en rutin. Först därefter kommer det roliga, och då undrar man varför gjorde jag inte detta för mig själv tidigare?

 

Kan ju säga att jag var så nervös för att träffa Jonas igen och hade liksom ingen aning om hur mycket träning jag skulle orka, efterom det var så länge sedan. Jag hade gjort upp scenarier i huvudet hur jag skulle kasta kettlebells och typ göra volter i luften, haha. Men det gick hur bra som helst, Jonas är verkligen ett proffs och utgick precis därifrån jag är nu. Vi körde olika stationer där vi höjde pulsen; stakmaskinen, rodden, motionscykeln mfl. Sedan fick jag träna bålen och göra balansövningar. Det kändes så bra att jag fixade det och att jag tyckte det var kul, jag var lite rädd att jag skulle bli bortskrämd från att träna men det känns bara så skönt att ha kommit igång igen.

 

Bjuder nedan på en bildkvalkad på mig och Jonas och vår träning genom åren (även för att boosta mig själv): styrketräning, lopp och vinterträning ute etc. Jag kommer självklart bjuda på nya bilder framöver hur min träning går, men just i detta inlägg så kände jag för att visa detta.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kunde den här tjejen på bilden nedan klara det då, så kommer jag klara det nu igen, eller hur?