Flashback

Jag flyttade till en egen lägenhet första gången när jag var 18 år, det är märkligt hur vissa minnen kan bita sig fast i en. Jag brukade handla i kvartersbutiken och jag har inte handlat där på flera år, men nu när jag var in där så svepte en massa minnen över mig. Det var inte direkt trevliga minnen, för jag kommer i håg vilken kamp jag förde mot mig själv då vad det gällde maten. Hur jag alltid var hungrig och tittade och klämde på allt gott bröd jag ville äta, allt fikabröd jag gick förbi, godis. Allt det som jag så gärna ville sätta tänderna i men istället så handlade jag alltid en stor burk keso och rökt skinka som var min frukost, lunch och middag.
 
Jag åt enligt viktväktarnas modell och tro inte att det var vanlig keso, nä det var tom light-versionen eller mini keso som det hette då. Och sedan när jag kom hem superhungrig så skulle jag väga min keso och den rökta skinkan på en våg som jag hade köpt hos viktväktarna, vågen var väldigt liten och jag tror de flesta som själva varit med i viktväktarna vet vad jag pratar om.Det var inte direkt mycket mat som fick plats på vågen, men så fick man inte heller äta så mycket. Några gram keso och några gram skinka och jag kommer i håg att frasen "mätt och belåten" fanns inte, för nu var det en fortsatt pina att vara hungrig till nästa måltid.
 
Lite mat och dessutom inget fett att stödja sig på så var detta inte hållbart i längden. Ni som läser min blogg vet att det var inte hållbart, inte för mig i varje fall, jag blev ju bara större och större; vem kan leva på svält resten av livet? Att leva på svält och att äta light-produkter som inte gav mättnadskänsla startade för mig en enorm fixering vid mat, det var allt jag kunde tänka på och till slut utvecklade jag givetvis en ätstörning i tonåren.
 
Idag när jag var in i butiken så känner jag ändå en lättnad över att jag kan hantera maten så mycket bättre nu, och att jag framförallt inte har blodsockersvängningarna, utan kan lugnt handla och gå förbi allt som frestar utan att må dåligt. Jag väljer att äta det som jag mår bra av och att jag idag kan känna mig mätt och tillfreds mellan måltiderna är tack vare LCHF-kosten.
 
Här på bilderna god LCHF- och mättande mat, och inte en våg eller en kesoburk så långt ögat når. 
Korvstroganoff, broccolimos med lax, kålpudding och lax med romsås.
#1 - - Nina:

Tack för att du delar med dig. Stor igenkänning....
Härliga inspirerande matbilder.
/Nina

#2 - - monica:

På -70 talet var det strängt och noga med stora mängder kött, ännu större mängder fisk. 2 vita brödskivor, som en gång i veckan fick bytas mot potatis. Jag bkev mätt, men när det var 5 kg kvar till målvikt, så skulle matmängden halveras. Då kom hungern. Finns det nån som viktväktat, som förblir på sin målvikt. Eller Biggest loser?!! Väldigt få, skrivs det. Man har ätgenen.i sig hela livet.