Blodsmak.....
Att jag skulle börja med uteträning igen var inget som jag hade planerat. Jag känner mig ju så nöjd med träningen inne som jag kommit i gång så bra med nu.
Men jag hatar ju att frysa och det börjar ju bli kallt ute nu (ursäkt nummer 1, man blir ju varm rätt fort. Ursäkt nummer 2: jag är rädd för halkan och att ramla, men jag har gympadojor med spik).
Jag är väldigt bekväm av mig och det känns lite obekvämt och nytt att träna ute igen, det är faktiskt två år sedan sist och jag letade febrilt hemma efter mina varma träningsbyxor och när jag väl hittade dem så satt de så hårt runt midjan, de skar verkligen in i magen( men jag fick på mig dem, tjoho!).
Träningen blev av i mina träningsbyxor med smärta, men den smärtan försvann fort då jag hade fullt upp med att koncentrera mig på träningspasset med de andra deltagarna. Blodsmak i munnen och jag tog ut mig och gav allt jag kunde på passet, vi sprang tuffa intervaller blandat med övningar där vi använder vår kroppsvikt och varandra. Trodde aldrig att jag hade i mig redan, att fixa alla intervaller och den höga pulsen som hela passet genomsyrade. Och det kan jag säga att vilket gäng man tränar med där alla peppar varandra så man får den där extra kämpaglöden.
Att byxorna skar in i midjan är ett minne blott för snart så kommer de ju att sitta skönt igen runt magen, eller hur? Tålamod och vilja kommer man långt med.
Du skulle inte (!!!!) ha gjort uppehåll för två år sen och blivit bekväm och gottat in dig med mat. Och acceptera kyla, om man bor i Jämtland! Heja på, bra att du lyssnar till Magnus, han.känner dig bäst. Är säkert det "felet" många överviktiga gör, bli bekväm, så enkelt . Ser att de smala i min omgivning ,ständigt har nåt som de plockar med, inne och ute. Sjäkv har jag inte krattat löv, men nu har de fallit av. Och inte putsat föbstren, tror nu att flugorna försvunnit. Lyfta sig själv i håret..