Det sitter inte i magen....

Tro det eller ej, men jag gillar att jobba i uppförsbacke. Då har jag ingen som flåsar mig i nacken utan det är jag som får jaga, och det är då jag presterar som bäst. Även om jag har mina ups and downs så är jag stark på banan och har inga återfall. Men jag skriver gärna om de dagar när allt känns jobbigt, för det är så verkligheten ser ut för oss som kämpar mot våra mål, i mitt fall en viktminskning.
 
Jag skriver om hur jag hanterar de jobbiga dagarna som kommer och hur jag gör för att lyckas ta mig till nästa dag. Dessa dagar gör mig starkare. Min andra resa går väldigt sakta men vem har bråttom? På vilket vis hjälper det att stressa eller pressa sig själv? Jag vet att man gärna vill gå ner fort och det är ju det som sätter käppar i hjulet för oss. Den som har tålamod är den som vinner i slutändan eller hur?
 
Att vara offentlig kan även ibland ha sina nackdelar, jag har fått höra ryktesvägen att Lindha verkar ha det så jobbigt och vore inte en magoperation "gastric by pass" vara det bästa för henne?
Personen menar säkert väl, men jag blir rasande över att höra sådant!!! Men jag kan inte klandra de som tycker så, de är tyvärr allför dåligt insatta i vad en sådan operation är att utsätta sig för.
 
Inte ens när jag vägde 140 kg fanns den tanken i mig, VARFÖR? Och varför skulle jag utsätta mig för en operation nu med max 20 kg som jag ska gå ner i vikt när jag dessutom vet hur man kan lyckas? Ett ingrepp inom kirurgi är alltid ett ingrepp med risker. För jag tror inte en operation hjälper i långa loppet, du måste själv göra en förändring mentalt. Det sitter inte i magen om du kommer att lyckas gå ner i vikt, allt sitter i huvudet och det är där förändringen börjar. 
 
 
Nu är jag medveten om att vissa kommer tycka att "vad har jag för rätt att skriva att en gastric bypass är inte rätt väg", men det är min åsikt. Det är möjligt att det finns de som har lyckade operationer bakom sig, men jag tror de flesta har fått en bittersmak av sin operation som tyvärr leder till näringsbrister och viktuppgång igen. Jag fortsätter min resa på mitt sätt, jag menar varför ändra ett framgångsrecept? Sedan att livet är upp och ner, det är så det ser ut för oss alla, och jag väljer att vara ärlig med det och visa att det går att ta sig tillbaka.
 
 
Mitt framgångsrecept;
  • Sluta räkna kalorier
  • Sluta Väga maten
  • LCHF- kost
  • Rörelse
  • Delmål
  • Sist men inte minst TÅLAMOD
 
 
 
 
 
 
 
#1 - - Margareta:

Jag tror inte heller att operation är lösningen. Ok, jag har respekt för att det i vissa fall kan vara livsavgörande och då självklart nödvändigt. Men såå mycket sitter i skallen.
Med risk för att vara tjatig... jag hittar väldigt mycket stöd här i din blogg🥰

#2 - - Nathalie:

Du är så klok i dina tankar! Jag håller helt med dig om GBP. Allt sitter i huvudet och att operera sönder friska organ är knappast bra. Jag vet flera som tyvärr gjort det och idag har stora hälsoproblem! Kram

#3 - - Nathalie:

Du är så klok i dina tankar! Jag håller helt med dig om GBP. Allt sitter i huvudet och att operera sönder friska organ är knappast bra. Jag vet flera som tyvärr gjort det och idag har stora hälsoproblem! Kram

#4 - - Nathalie:

Du är så klok i dina tankar! Jag håller helt med dig om GBP. Allt sitter i huvudet och att operera sönder friska organ är knappast bra. Jag vet flera som tyvärr gjort det och idag har stora hälsoproblem! Kram

#5 - - Nathalie:

OJ förlåt för spammande 😅 Det blev något fel!

#6 - - monica:

Jag tycker inte någon människa ska lägga sig i vad du väger! Har träffat människor gått upp alla kilona, en blev väldigt deprimerad över att inte få äta som han ville, en person dog, andra läser man om näringsbrist. Förr lobotomerades folk med störningar, många blev ändå värre efter. Så tur att inget börjat med det. Lycka och tillfredsställelse sitter inte i antalet kilon. Bara man orkar röra sig och vara nöjd med livet som det är. För din del ,ser att du lägger in mer om mat och mindre om träning och evenemang, belöningar än du gjorde förr. Men det har jag inte med att göra. Men ändå, hos pt Jonas kämpade du. Hoppas inte du blir ledsen ,när jag undrar.