Jag håller helt med dig, Lindha. Jag har försökt hjälpa min sambo i många år att bli av med sin övervikt, det har gått sakta men säkert, men med ett otal antal återfall i sockerberoendet har vikten pendlat upp och ner. Han vet precis vad som behövs, men när suget slår till har han inte lyckats stå emot tidigare. Men nu i vinter har poletten äntligen trillat ner (hoppas vi) och han har gått ner 12 kilo. Så det är bara du själv som kan besluta vad du ska eller inte ska äta, alla runtom är maktlösa.
Så bra sagt det måste komma från en själv man kan inte få någon att ändra på detta mer än en själv.Jag har kommit så långt att min man kan ha godis glass och bullar som jag bakat hemma.
Att tjata har aldrig funkat! Men samtidigt är det viktigt att man är tydlig med vart man står och vägrar köpa och laga fel mat till någon med socker- eller matberoende. Vill de käka t.ex processade kolhydrater så får de fixa det själva.
Tyvärr också vanligt med partners som är osolidariska, t.ex äter godis framför TV:n med en sockerberoende och sedan skuldbelägger när frun eller mannen får återfall och går upp i vikt. Ingen med beroende klarar av att sitta framför godis- och chipsskålen varje fredagskväll.
Matmissbrukare hamnar inte på avvänjningshem, där hela släkten kan komma på möten och berätta hur illa de mått under åren pga personens ständiga ätande..! Och alla missbrukare smyger sig, tror inte att de anhöriga vet hur illa det är. Den enda man inte kan lura är vågen. Jag bad min man säga åt mig. Och blev helstollig när han gjorde det, att han inte åkte ut huvud stupa! Och själv kan man hantera sina demoner till en viss gräns. Jag önskar dig all lycka till i det fina vårvädret med härliga promenader som får fart på livsandarna.
Nä, att någon annan påpekar och säger till hjälper inte. Inte ens om det är en läkare. Nä, det måste komma från dig själv. Tror också att man måste rätt djupt ner på botten för att kunna vända. Men när man nåt botten och börjar resa sig igen.. ja då är det bra med stöttning😊
Nä! man blir mest bara förbann....!!! om nån påpekar ens vikt. Man måste ha egen balans för att det ska gå. Jag kämpade tre år för att sluta röka, först var det en befrielse, sen kom ett obeskrivligt sug, ramla dit igen, sen tog jag nya tag. Jag höll på några gånger. Nu är det många år sen jag slutade med det. Aldrig mer, jag tål inte ens lukten längre. Det är svårt sluta med något som man är van vid.
Läser i en veckotidning att folk åt lika mycket socker på 1920 talet som nu! 40 kg per person och år. Skulle betyda att min mormor och morfar med 7 barn och mormors mor köpte 400 kg socker per år. Nog saftades och syltades men mycket snålt. Sockerbitarna delades med tång.Småkakor fanns i en skänk i stugrummet. Vi barnbarn bjöds inte av dem. De bodde på landet med en halvmil till affären. Ser morfar med häst och vagn handla kaffe och så en 35 kg socker i månaden. För övrigt levde de av vad gården gav. Får det inte att stämma.
Det där har jag också tänkt på monica. Varför kunde folk äta sådär då, och inte bli tjock. Dom hade ju sju sorters kakor och kalasen då var ju också mycket mat. Köpte sirap som dom använde flödigt. Är det stressen som gör oss stora. Mitt fikade består mest av en kopp kaffe, eller te idag. Men inte går jag ner i vikt ändå. Ha! Ha!
Tussilago! De satt aldrig stilla! Gjorde allt för hand. Bar in ved och vatten, tvättade på skrubbräda, Mjölkade, sydde, stickade, vävde, skottade gödsel, gick dit de skulle. Mormor och morfar levde på gröt, bröd, välling, potatis och det som gården gav och fisk från sjön. Så jag ifrågasätter hur de skulle ha använt 33 kg socker i månaden på 10 personer.
Hej!
Vilken fråga du fått, att din man borde stoppat dig. Risken att någonannan ska ”peppa” någon som själv är omotiverad för tillfället istället börjar att öka ännu mer i vikt eller får ännu mer skuldkänslor vilket leder till ångest och sen går de runt, runt. Det är bara vi själva som måste hitta motivationen till att äta hälsosamt eller hålla sin vikt. Jag själv är mitt i en viktresa och inne på fjärde veckan och försöker leta efter inspiration till att hålla kvar motivationen. Jag har gått upp ca 35 kg efter mina barn kom till världen och vill nu återfå min tidigare starka och snygga kropp. Tidigare har jag kunnat äta allt eftersom jag var i ständig rörelse men med ett stilla sittande arbete har jag insett att jag kommer aldrig kunna äta som jag gjort tidigare utan nu måste jag tänka om helt efter de förutsättningar jag har. Varit utan socker och kolhydrater i 25 dagar men jobbar ändå med suget varje kväll. Vill bara att det ska kännas lite lättare på kvällarna och inte denna ständiga ”matkamp” efter barnen är lagda.
Hej!
Vilken fråga du fått, att din man borde stoppat dig. Risken att någonannan ska ”peppa” någon som själv är omotiverad för tillfället istället börjar att öka ännu mer i vikt eller får ännu mer skuldkänslor vilket leder till ångest och sen går de runt, runt. Det är bara vi själva som måste hitta motivationen till att äta hälsosamt eller hålla sin vikt. Jag själv är mitt i en viktresa och inne på fjärde veckan och försöker leta efter inspiration till att hålla kvar motivationen. Jag har gått upp ca 35 kg efter mina barn kom till världen och vill nu återfå min tidigare starka och snygga kropp. Tidigare har jag kunnat äta allt eftersom jag var i ständig rörelse men med ett stilla sittande arbete har jag insett att jag kommer aldrig kunna äta som jag gjort tidigare utan nu måste jag tänka om helt efter de förutsättningar jag har. Varit utan socker och kolhydrater i 25 dagar men jobbar ändå med suget varje kväll. Vill bara att det ska kännas lite lättare på kvällarna och inte denna ständiga ”matkamp” efter barnen är lagda.
Hej!
Vilken fråga du fått, att din man borde stoppat dig. Risken att någonannan ska ”peppa” någon som själv är omotiverad för tillfället istället börjar att öka ännu mer i vikt eller får ännu mer skuldkänslor vilket leder till ångest och sen går de runt, runt. Det är bara vi själva som måste hitta motivationen till att äta hälsosamt eller hålla sin vikt. Jag själv är mitt i en viktresa och inne på fjärde veckan och försöker leta efter inspiration till att hålla kvar motivationen. Jag har gått upp ca 35 kg efter mina barn kom till världen och vill nu återfå min tidigare starka och snygga kropp. Tidigare har jag kunnat äta allt eftersom jag var i ständig rörelse men med ett stilla sittande arbete har jag insett att jag kommer aldrig kunna äta som jag gjort tidigare utan nu måste jag tänka om helt efter de förutsättningar jag har. Varit utan socker och kolhydrater i 25 dagar men jobbar ändå med suget varje kväll. Vill bara att det ska kännas lite lättare på kvällarna och inte denna ständiga ”matkamp” efter barnen är lagda. Skicka gärna inspiration på viktbloggar om ni vet någon, använder inte sociala medier. 😊
Hej!
Vilken fråga du fått, att din man borde stoppat dig. Risken att någonannan ska ”peppa” någon som själv är omotiverad för tillfället istället börjar att öka ännu mer i vikt eller får ännu mer skuldkänslor vilket leder till ångest och sen går de runt, runt. Det är bara vi själva som måste hitta motivationen till att äta hälsosamt eller hålla sin vikt. Jag själv är mitt i en viktresa och inne på fjärde veckan och försöker leta efter inspiration till att hålla kvar motivationen. Jag har gått upp ca 35 kg efter mina barn kom till världen och vill nu återfå min tidigare starka och snygga kropp. Tidigare har jag kunnat äta allt eftersom jag var i ständig rörelse men med ett stilla sittande arbete har jag insett att jag kommer aldrig kunna äta som jag gjort tidigare utan nu måste jag tänka om helt efter de förutsättningar jag har. Varit utan socker och kolhydrater i 25 dagar men jobbar ändå med suget varje kväll. Vill bara att det ska kännas lite lättare på kvällarna och inte denna ständiga ”matkamp” efter barnen är lagda. Skicka gärna inspiration på viktbloggar om ni vet någon, använder inte sociala medier. 😊
Precis som du!