LINDHA VIKSTRÖM

Jag älskar verkligen att blogga, att få dela med mig till er av mina med- och motgångar och hur jag hanterar mitt liv i dag för att inte gå upp i vikt igen till 140 kg. Jag blottar många känslor och är så glad att ni vill läsa min blogg; vad vore jag utan er? Att vara offentlig innebär ju att alla kan inte gilla det jag skriver eller gillar de val jag gör som ändå känns bäst för mig. Och jag leker inte polis och säger till er att min väg är rätt för alla, utan det bästa är ju faktiskt att själv hitta sin egen väg, vad som fungerar bäst för er och sedan kan man ta till sig de delar man gillar.

 

Jag får många kommentarer på bloggen och det gillar jag jättemycket, de flesta (nästan alla) skulle jag vilja säga är positiva och ni delar även med er själva av era egna problem och ger tips, och det gör mig väldigt varm i hjärtat och glad. Sedan får man ju alltid räkna med att få elaka kommenterar som offentlig person, och jag har som princip att inte svara på sådana inlägg; jag har liksom ingen lust att ge näring eller energi till den personen för det kommer bara bli en ändlös diskussion om vad som är rätt eller fel. Som om det bara finns en rätt väg att gå för alla och så känner inte jag att det är.

 

Varför väljer jag nu att ta upp detta i ett inlägg? Jag menar det ger ju verkligen energi till den som skriver elaka kommentarer. Det är för att ni läsare skriver och komenterar så stöttande till mig och för att jag inte gillar när man, förutom att kritisera mig och mina val, även ger sig på er som är mina läsare och drar alla över en kam; som att vi är loosers som det stod i en kommentar bl.a. och det är inte okej för mig på något vis. 

 

Jag som har en ätstörning i bagaget sedan14 års ålder skulle aldrig klara att fasta eller köra någon intermittent fasta; då skulle mina ätstörningsproblem verkligen sätta käppar i hjulet för mig. Jag gjorde för c.a. ett halvår sedan en tarmröntgen där man skulle fasta i tre dagar, jag fick leva på buljong och den erfarenheten gjorde att jag genast blev fixerad vid mat; köpte veckotidningar med matrecept som jag dreglade över och så vill inte jag leva när jag kan gå ner i vikt på ett balanserat sätt och må bra de kilon jag har gått upp, jag menar vem har bråttom?  

 

Jag känner mig stark och blir faktiskt inte ledsen över dessa kommentarer, det jag blir ledsen över är när man skriver nedlåtande om er läsare, och att den positiva stämningen på min blogg dras ner. Att ta hjälp av andra för att ta sig över hinder ser inte jag som ett misslyckande, utan i mina ögon är det ett tecken på att man är stark och vågar be om hjälp för att lyckas med det man vill och det tycker jag är en värdefull egenskap, ensam är inte starkast.

 

Med dessa ord hoppas jag få ett slut på negativa kommentarer, men du är självklart välkommen att fortsätta läsa min blogg om vi kan ha ett trevligare tonläge och förstå att alla är vi olika. Det finns inte ett rätt, eller en väg att gå bara. Ett tips till dig är att starta en egen blogg och skriva och inspirera om det du brinner för, jag gör i så fall gärna reklam för den här på min blogg. I annat fall kommer jag tyvärr att blockera dina kommentarer hädanefter.

 

Att respektera varandras åsikter, olikheter och olika värderingar tycker jag är oerhört viktigt i dagens samhälle utan att slå på andra.

All kärlek till er mina underbara läsare <3