Det är många som mejlar mig och frågar om varför en "gastric by pass" aldrig varit aktuell för mig trots min kraftiga övervikt då jag vägde 140 kg. Jag har skrivit om detta i ett äldre inlägg förut och väljer därför att uppdatera det inlägget nu. Jag vill inte lägga någon värdering i detta och påstå att det jag skriver är det bästa, men tänker ändå här och nu förklara min syn på saken även om jag respekterar allas olika val i livet.
Det jag vet i dag om att göra en magsäcksoperation visste jag inte förut när jag började med min nya livsstilsförändring 2012 och jag är tacksam mot mig själv i dag som aldrig övervägde att göra en operation.
Att lägga sig under kniven medför alltid en risk för komplikationer hur lätt eller svår en operation är. När jag jobbade som undersköterska i många år så har jag verkligen sett baksidorna av att göra en operation. Näringsbrister, viktuppgång, dödlig utgång är tyvärr bara en del av komplikationerna som tyvärr inte kommer förrän efter flera år efter operation.
Jag kommer säkert att få mycket kritik kanske för det jag skriver nu men jag tror personligen inte på att operera bort friska organ och sedan är lyckan gjord så blir man smal. Jag tror inte det sitter i magen om du vill gå ner i vikt, jag tror/vet att man måste lära sig hantera maten mentalt, någon annan lösning finns inte. Och jag tycker det är fel att man som överviktig inte får mer hjälp från vården/samhället.
Vad kostar det inte samhället med dessa operationer och efterföljande komplikationer. Om man jämför med en missbrukare med alkoholproblem så opererar man ingenting där, de får hjälp av samhället med möten och behandlingshem där de får lära sig hantera sitt beroende. Varför får inte vi överviktiga och matberoende sådan hjälp? Hade inte det varit det bästa för alla?
Allt som händer oss formar ju en till den du är i dag, visst är det intressant? Min övervikt har ju faktiskt gjort mig till den jag är i dag. Min kropp som jag misshandlat genom alla åren med svält, hetsätning och kräkningar och alla dessa dieter som jag påbörjat. Men de har bara gjort mig tjockare, men ändå är jag tacksam över den personen jag är i dag.
Med den erfarenheten jag har i dag vet jag att det enda sättet att lyckas är att byta ut dina gamla vanor till en ny och bättre vana; att byta ut missbruket till en nytt och bättre liv, jag har aldrig sagt att det är enkelt men det går.
Att vara målmedveten och att vilja något så mycket är värt allt. Att lyckas har inget med tur att göra. Hårt arbete, planering och noggrannhet och en vilja att verkligen lyckas ligger bakom, oavsett vilket mål man har. Att våga och orka kliva över sin bekvämlighetszon är en förutsättning för att lyckas, och vill man verkligen något så gör vi det fast det är tråkigt, motigt och ansträngande. Så länge vi vet och håller fast vid att du känner att du kommer att lyckas och kommer att må bättre.
Respekterar din åsikt men håller inte riktigt med. Alls klarar inte livsstilfötändring hur målmedvetna de än är och jag vet att alla inte tänker att det är en lätt väg att bli smal, för sanningen är att det inte är en enkel väg. Sen valde jag själv att tacka nej då sjukvården erbjöd op och har på egen hand gått ner 50 kilo. Men jag ser inte ner på de som gör op, det är inte en quick fix.