LINDHA VIKSTRÖM

Visst är det lätt att skylla på andra eller olika omständigheter som gör att man just nu inte kan ta tag i vissa bitar.

Jag tänker på alla de gånger som jag följt den ena dieten efter den andra, och så många gånger som jag fallit dit för frestelser. Jag menar vi har ju frestelser runt oss året om; vi kommer aldrig komma i från semestern med grillpartyn, påsklov med påskbord, jul med julbord, nyår med supé, födelsedagar, afterwork mm. Det finns runt oss hela tiden!!!

Som jag skrivit förut det rätta tillfället att börja finns inte.

  

Även om jag åt LCHF under min viktminskning och fick känna mig mätt och jag mådde toppen, så försvann ju inte alla frestelser runt mig för det som med ett trollspö. Självklart gick frestelserna/suget att hantera mycket lättare då jag kände mig nöjd/mätt i magen. Men handlar allt om att känna sig mätt i magen? Nej säger jag på en gång, för jag skulle lätt kunna trycka i mig en kanelbulle när man går förbi ett konditori och känner lukten av nybakat bröd, det är som om jag har en andra mage; en för mat och en för socker/efterrätt. 

 

Jag skulle vilja säga att den mentala biten att lära sig känna igen sitt beteende och att göra en förändring kräver inte bara att man lägger om kosten, utan man måste även förändra sitt sätt att tänka, bryta gamla vanor som inte är bra. Jag skulle helt fräckt vilja påstå att den viktigaste muskeln för att lyckas gå ner i vikt inte sitter i magen, utan den sitter i huvudet. VILJAN är den viktigaste muskeln! Vad tycker ni?

 

Här på bilden hade jag gått ner från 140 kg till 99 kg och jag minns vad glad jag var över att äntligen väga tvåsiffrigt, på den andra vägde jag in mig på 70 kg!