Hjärnspöken

Har ni någon gång tackat nej till att göra något fast ni i egentligen velat tackat ja? Man hindrar sig själv från att umgås med andra och göra saker för att man inte är där man vill vara. Jag menar för mig har alltid vikten fått styra mycket av hur jag mår, och jag har trott att andra har samma tankar som jag själv har om mig. Jag vet inte hur många gånger i mitt liv som jag har tackat nej till roliga saker i brist på att duga; jag ska bara gå ner 5 kg så kan jag följa med sen!!!!! Känner ni igen er?
 
Samma tankar hade ju jag nu innan jag träffade på min PT Jonas, jag ska bara gå ner några kilon sedan ska jag ringa honom. Men nu ändrades den planen ganska rejält då han helt plötsligt stod framför mig och sanningen gick inte att undvika, och himmel vad lättad jag är nu att det blev så. Är det inte irriterande att jag/vi har sådana hjärnspöken i oss?
 
På samma sätt är jag så lättad att jag låtit er läsare fått ta del av min viktuppgång, det är så befriande att slippa skämmas och att nu i stället visa; så här det, så här är livet! Men vi tar oss upp igen och ni anar inte vad mycket lättare min resa känns nu igen.
 

För mig har det varit en genomgående grej i hela mitt liv att gömma mig när jag har övervikt, och jag måste säga att för mig har min livsstilsförändring sedan starten 2012 då jag vägde 140 kg inte bara förändrat mig på utsidan. Det har även varit som en terapi för mig, för jag har jobbat med så mycket känslor som poppat upp i mig och jag har insett att jag i bland försökt att skylla på andra. Man tar på sig offerkoftan i bland och jag har kommit till insikt i mycket, och den största nyckeln är att jag i dag vet och förstår varför jag varit en jojobanterska och varför jag har haft ett beteende av att använda maten som medicin. Den insikten måste vi alla komma fram till; varför gör du inte som du vill?  
 
Jag drog ju i handbromsen för mig själv nu denna höst och valde att inte ha de inplanerade föreläsningarna jag skulle haft, jag har tackat nej till event för att fokusera på min egen hälsa. Det är det bästa valet jag kunde ha gjort för jag har redan fått tillbaka så mycket energi och tar hand om mig själv nu och ser till att göra och planera roliga saker fast jag inte är där jag vill vara viktmässigt. Bort med skamkänslor och ha kul och känn dig fin även under resan, är det inte så jag brukar skriva?
 
Nu har jag kraft att planera in jobb under 2018 vilket känns otroligt spännande, under 2018 har jag redan nu spännande saker på gång som jag kommer berätta mer om senare.
 
Men, något som jag känner som känns väldigt aktuellt i och med min egen viktminskning då jag själv är mitt uppe i det med berg och dalbanor i huvudet, och att hela tiden hålla mig på banan, är att starta en ny cirkel/grupp på distans som jag haft förut. En grupp där Du, jag och ett fåtal andra genomgår detta tillsammans varje dag i en sluten facebook grupp.
 
Daglig pepp, veckomenyer (nya uppdaterade) m.m. Jag slänger bara ut detta för att se om det finns några som vill haka på? Max 10 personer i gruppen och vi kör i fyra veckor tillsammans till en början. Mejla mig för mer information och varför du vill vara med. Kravet är att du känner dig motiverad och att du har tid att vara en aktiv person i vår grupp varje dag. Priset är 995 kr. per person.
#1 - - Elin:

Hej! Känner verkligen igen mig i det du skriver och har hela mitt liv som överviktig begränsat mig på grund avaatt jag skämts för min kropp. Framförallt har det handlat om att göra saker på offentliga platser tillsammans med mina barn, som att gå på badhuset eller stranden. I somras tänkte jag skit samma och gjorde det ändå, och vilken lycka! Nu är jag på god väg mot målet av min viktminskningresa, från 123 till 85 kilo sedan februari :) sjukt stolt och känner mig så fri! :)

Svar: Hej! Stort grattis till din framgång, imponerande helt fantastiskt jobbat :) När jag var som störst och skulle på badhuset med mina barn hade jag ingen baddräkt utan shorts och tshirt som jag badade i. Till slut insåg jag att de tittade mer på mig för att jag badade i de kläderna.
halvalindha

#2 - - Tussilago:

Du har inte sagt om du har frångått lchf, så det är därför du gått upp, eller är det för ofta och större portioner som gjort det. Eller har det med träning att göra. För det brukar vara svårt att hålla vikten. Och äter man mer så suger kroppen i sig och man går lätt upp. Känns ju som att man alltid måste tänka på allt man stoppar i munnen. Fast det blir ju som en tävling med sig själv. Tänk minimalistiskt när det gäller mat. Fast sen magsäcken dragit ihop sig så kan man inte äta lika mycket längre. Det är ingen lätt match det här.

Svar: Hej! Jo jag skrev i inlägget om sanningen ska fram att jag fortfarande äter LCHF men det blev för stora portioner och för lite motion för min del. Redan nu när jag äter LCHF på rätt sätt och får in motion igen så börjar vågen äntligen visa minus igen :)
halvalindha

#3 - - monica:

Jag är världsmästare i att småäta. Mätt spelar ingen roll. Behövde ha lås på munnen, köksdörren, frysboxen i källaren. Och något som fyllde upp livet så totalt, så tankar på tuggande försvann.

Svar: Skulle också kunna småäta hela tiden, det är ju så gott.
halvalindha