Ge aldrig upp

Om det hade varit lätt så hade vi alla varit normalviktiga och nöjda med våra kroppar, men sanningen ser tyvärr inte ut så. Det är tufft och kämpigt emellanåt och det finns inga lättsamma genvägar. Varje morgon när jag är ledig eller börjar senare på dagen så har jag bestämt mig för att då hinner jag gå ner i källaren och köra ett pass på motionscykeln. Vissa mornar känns det verkligen inte som jag vill göra det, det sitter ett sånt starkt nej i mig i bland för i bland så känns det så jävla trist att trampa och titta rakt in i källarväggen (även om jag har musik i öronen).
 
 
Och det var då mina tankar kom om detta inlägg; att det är klart så in i helvete att det är svårt att lyckas när det är så lätt att ge upp! Och att sitta tidiga mornar och svettas och det är tungt att trampa kan ju få vem som helst att inte orka!!! Men jag vet ju att när jag väl har tagit mig ner för trappan en våning ner och börjar cykla så vet jag ju hur bra jag kommer att må efteråt och hur jag mådde innan. Så hela tiden så får jag mentalt tänka bort det negativa att det är jobbigt och trist, och i stället tänka att det är det här som gör dig starkare och det är det här som tar dig framåt och inte bakåt.
 
För det är ju så här att belöningen för allt slit är ju alla små framsteg man gör mot resans mål, att helt plötsligt sitter kläderna lite lösare, jag kan knäppa de här byxorna nu som legat längst in i garderoben. Det gäller att inse att det är de små stegen som till slut ger resultat, och vi måste intala oss själva hela tiden att det är värt att göra detta för jag vill nå mitt mål. För hur många gånger har vi inte misslyckats förut redan innan vi ens har kommit igång?
 
Varje vecka så utmanar jag mig själv med att öka min träning, om jag inte pressar mig lite mer kommer jag ju inte att få bättre kondition och den fettförbränning jag vill ha. Jag menar, jag kan ju inte sitta på motionscykeln och cykla en kvart om dagen i ett halvår, jag måste ju öka på och utmana mina muskler till att hela tiden möta motstånd som gör mig starkare. Jag gör inga drastiska höjningar utan lägger till 1-2 minuter varje dag på motionscykeln eftersom jag ju blir starkare och mer uthållig med tiden. Nästa vecka ökar jag på ytterligare.
 
Likadant gör jag när jag är ute och promenerar/joggar så ökar jag på med mina intervaller i backen. Förra veckan sprang jag fyra gånger upp/ner och den här veckan blir det fem gånger, på det viset känner jag att det blev jobbigare och att jag ändå klarade utmaningen, och då känner man sig duktig och ökar på den positiva känslan mentalt. Hittade ett så bra citat; Kom i håg jag har inte en dröm, jag har en plan <3  
 
 
#1 - - monica:

Har du långt kvar till när du var som bäst. Sprang i backar, olika motionslopp! Kan du inte flytta cykeln. Känner en dam som blev svårt skadad i en trafikolycka och efter det också brutit lårbenshalsen. Hon har sin cykel framför Tvapparaten. Cyklar t ex under ett program, som tar en halvtimme. Skulle familjen snubbla!? Min dotter skaffade en crosstrainer, den har hon inte använt. Det är orättvist att somliga kan äta allt de vill ha. Fast de vill inte ha särskilt mycket...

Svar: Jag vet inte riktigt hur långt tillbaka jag har, ska träffa Jonas till veckan igen, men eftersom jag har grundfysiken kvar så är det lättare att komma tillbaka. Cykeln får vara kvar i källaren har sådan variation i min träning så den stunden i källaren får jag ta, men tack för din omtanke på att lösa situationen <3
halvalindha

#2 - - JEANETTE:

Den sjuka orättvisan - det är den som gnager mig mest.

#3 - - Carro:

Har äntligen kommit igång igen. Att det ska vara så satans lätt att sluta. Tänk om det varit lika lätt att sluta med socker som det är att sluta träna ;)

#4 - - Carro:

Har äntligen kommit igång igen. Att det ska vara så satans lätt att sluta. Tänk om det varit lika lätt att sluta med socker som det är att sluta träna ;)

#5 - - Carro:

Har äntligen kommit igång igen. Att det ska vara så satans lätt att sluta. Tänk om det varit lika lätt att sluta med socker som det är att sluta träna ;)

#6 - - Carro:

Har äntligen kommit igång igen. Att det ska vara så satans lätt att sluta. Tänk om det varit lika lätt att sluta med socker som det är att sluta träna ;)

#7 - - emmakarolinajohansson.blogg.se:

Börjar äntligen komma igång igen efter knäskada, har varit rätt segt annars.

Svar: Heja dig och kämpa på i lagom takt.
halvalindha

#8 - - Tussilago:

Fast det ultimata vore väl att man tränar utan att tänka på det, bara gör det. Som borsta tänderna. Det blir ju drygt om man ska räkna varje steg man tar. Sen att gå omkring med dåligt samvete om man hoppar över det en dag är väl inte heller bra. Man lever väl inte för att träna utan tränar för att leva. Skotta snö, klippa gräs, trädgårdsarbete, storstädning är väl också träning.

#9 - - Nouw.com/missj:

Jag tror mycket sitter i maten. Skrev ett inlägg idag hur jag ner all vikt efter graviditeten idag och det mesta försvann utan träning mer än promenader.

#10 - - Nouw.com/missj:

Jag tror mycket sitter i maten. Skrev ett inlägg idag hur jag ner all vikt efter graviditeten idag och det mesta försvann utan träning mer än promenader.

#11 - - H.:

Jeg har ikke en drøm - jeg har en plan! Just det! Akkurat - det er det som er endringen for meg. Jeg har lagd en plan og en rutine - og den rutinen bryter jeg ikke. Derfor har jeg greid å holde på 3,5 mnd uten feilskjær av noe slag - og ca. 15 kilo. Jeg har lest bloggen din i flere år og takk for inspirasjon og "nu kjør vi". Lykke til med planen din. Du får det til :)

#12 - - Anonym:

Insåg precis en grej, även en bil och ett hus måste vårdas, för att det ska vara fint och hemtrevligt. Precis som med oss. Ibland får jag för mig att det bara är tillfälligt jag ska träna, eller äta rätt, sen så... Sen så, vadå? Att ta hand om sig är viktigt, och behöver prioriteras.

↑