Våga misslyckas
Jag har tänkt på en sak att vi är så rädda för att misslyckas, alla mina jojo-bantningar sedan 14 års ålder tills jag äntligen fann lugnet i LCHF vid 40 års ålder har ju ändå gjort mig till den jag är idag.
Jag har ju egentligen inte bara gått ner 70 kg om man skulle räkna i hop antalet kilon under alla år, men att gå ner 70 kg rakt av är väl ändå mitt rekord om man får uttrycka sig så.
Så många gånger som jag misslyckats med mina bantningar fast högsta drömmen har varit att gå ner i vikt. Att kunna ha på mig vilka kläder jag vill och inte alltid ha mjukbyxor med resårband. Men samtidigt så har ju dessa erfarenheter av misslyckanden lärt mig väldigt mycket som gjort att jag i dag äntligen kan hålla vikten. Det är slut på jojo-bantningar, jag vet precis hur och vad jag ska göra och jag lurar inte mig själv längre. Att ha kommit hit är en väldigt skön känsla!
Jag vet att det är lätt att ge upp drömmen om en bättre hälsa, har man som jag otaliga jojo-bantningar bakom sig och aldrig riktigt lyckats nå målet så är det ju så lätt att ge upp; "jag kommer inte att klara det den här gången heller". Allt sitter mentalt, är man van att ge upp så är det som att trycka på repeat-knappen. Hjärnan är nästan programmerad, den vet/du vet att jag kommer inte lyckas, och just därför måste du låta dig att VÅGA lyckas och även att VÅGA misslyckas under resans gång, Livet går inte rakt och vi måste klara av att hamna i diket emellanåt, bara vi tar oss upp igen så kommer vi nå våra mål till slut. Att misslyckas är att få nya erfarenheter som gör dig starkare i slutändan, eller hur?
Du har så rätt, att misslyckas är BARA att få nya erfarenheter som gör en starkare i slutändan. Att misslyckas är BARA ett utmärkt tillfälle för extra träning till målet. Men några saker har jag lärt mig på vägen, våga ta hjälp, våga prata, följ andra för inspiration, ”kan Linda, kan jag =)”. Det ska bli superkul att få lyssna på din/er föreläsning den 8 maj. Välkommen till i Skåne.