Det är många som frågat mig om varför en "gastric by pass" aldrig varit aktuell för mig trots min kraftiga övervikt då jag vägde 140 kg. Jag vill inte lägga någon värdering i detta och påstå att det jag skriver är det bästa, men tänker ändå här och nu förklara min syn på saken även om jag respekterar allas olika val i livet.
Jag har ju arbetat som undersköterska i många år och jag har verkligen sett baksidorna av att göra en operation.
Jag har tagit hand om många som fått svåra komplikationer, och en del har till och med avlidit. Jag vet många som gjort gastrik by pass som fått återfall, vissa har även töjt ut magsäcken igen och gått upp i vikt, och många som pga av det gjort om operationen flera gånger.
Jag tror personligen inte på att operera bort friska organ och sedan är lyckan gjord så blir man smal. Jag tror inte det sitter i magen om du vill gå ner i vikt, jag tror/vet att man måste lära sig hantera maten mentalt, någon annan lösning finns inte. Och jag tycker det är fel att man som överviktig inte får mer hjälp från vården/samhället.
Vad kostar det inte samhället med dessa operationer och efterföljande komplikationer. Om man jämför med en missbrukare med alkoholproblem så opererar man ingenting där, de får hjälp av samhället med möten och behandlingshem där de får lära sig hantera sitt beroende. Varför får inte vi överviktiga och matberoende sådan hjälp? Hade inte det varit det bästa för alla?
Allt som händer oss formar ju en till den du är i dag, visst är det intressant? Min övervikt har ju faktiskt gjort mig till den jag är i dag. Min kropp som jag misshandlat genom alla åren med svält, hetsätning och kräkningar och alla dessa dieter som jag påbörjat. Men de har bara gjort mig tjockare, men ändå är jag tacksam över den personen jag är i dag.
Med den erfarenheten jag har i dag vet jag att det enda sättet att lyckas är att byta ut dina gamla vanor till en ny och bättre vana är att byta ut missbruket till en nytt och bättre liv, jag har aldrig sagt att det är enkelt men det går.
Att vara målmedveten och att vilja något så mycket är värt allt. Att lyckas har inget med tur att göra. Hårt arbete, planering och noggrannhet och en vilja att verkligen lyckas ligger bakom, oavsett vilket mål man har. Att våga och orka kliva över sin bekvämlighetszon är en förutsättning för att lyckas, och vill man verkligen något så gör vi det fast det är tråkigt, motigt och ansträngande. Så länge vi vet och håller fast vid att du känner att du kommer att lyckas och kommer att må bättre.
Som jag skrivit förut, tänk om jag vetat att jag skulle klara gå ner 70 kg, vad lättare det hade varit att hantera de jobbiga dagarna då eller hur?
Jag läste just en intressant vinkling just om mål: "Det finns historier om skattsökare som har grävt upp en hel ö, hål efter hål, vecka efter vecka. Övertygade om att de visste att skatten fanns just där på den ön, hade de inte varit övertygade hade de aldrig orkat fortsätta gräva".
Visst är det intressant? Jag hade bestämt mig för att lyckas denna gång och jag är övertygad om att det var den målbilden som gjorde att jag varje dag kom en bit närmare mitt mål, för jag skulle lyckas.
Hur känner ni inför detta inlägg; ris eller ros????
Eftersom jag vet att man kan lyckas, så vet jag också att DU kan, så nu kämpar vi tillsammans i med och motvind, heja oss.
Du är en sån underbar förebild. Blir motiverad av att läsa din blogg.