Våga misslyckas

Första fastedagen avklarad och även om det var mentalt tufft och trist, så känner jag i dag att vilken kick jag fått och mer energi. Jag var ju osäker på om jag skulle klara hela dagen och bestämde mig därför att som jag gjort hela tiden med min viktresa, att bryta ner målet och fastedagen; att klara fastan först fram till lunch, sedan klara fastan fram till middagen och sedan kvällen. På så sätt gick det lättare för mig och nu vet jag ju att jag klarade det, och då känns det lättare nästa fastedag som blir på måndag. Klarade jag det sist så klarar jag det igen.
 
Hjärnan är intressant (mina spekulationer): jag som jojo-bantat sedan 14 års ålder som jag berättat om förut, emellanåt med bra viktminskningsresultat, men alla gånger har jag fallit tillbaka och gått upp allt i vikt plus lite till, tror många känner igen sig i det. Och med det menar jag att i mitt huvud hade jag inget framgångsrecept på att lyckats fullt ut, då jag med mitt gamla bagage av otagliga bantningskurer genom åren bara skapat en negativ känsla i huvudet; ännu ett misslyckande. Då är det inte lätt att bryta det mönstret.
 
 
Det är så lätt att klanka ner på sig själv: "jag kommer aldrig lyckas". Jag har ju aldrig lyckats förut och så ger man upp. Men var inte rädd för att misslyckas för livet går inte på räls. Motgångar kommer hela tiden och det gäller att hantera dem och inte ta den lätta vägen och fly.
 
Därför är det så viktigt att ha den insikten, vara förberedd och hantera känslorna rätt. Sätta upp små mål under vägen och känna sig stark: "jag klarade det!". Och sedan ta ett till kliv framåt och belöna dig själv med att känna: - jag klarade detta steg också! På det viset skapar du i huvudet en känsla att du klarade det hit och då klarar vi en bit till, och till slut blir alla dessa små mål det som gör att du når ditt stora mål.
 
Angående att fasta vill jag personligen inte rekommendera det om man har en ätstörning eller inte känner sig trygg med maten, jag som själv haft en ätstörning vet att det är lätt att hamna på fel spår då.
 
 
#1 - - Camilla:

Så rätt och så svårt. Det är en kamp men jag kämpar på och tror att jag har hittat rätt väg för mig nu. Tack för att du inspirerar!

#2 - - Katarina:

Hur mycket kokosolja åt du under dagen? Vid hur många tillfällen?

#3 - - Paula:

Hejsan! Du var duktigt som orka så länge att fasta ! Men jag tror att det är mer överkomligt att fasta bara kort tid per dag, det där 5:2 eller 16:8 ! Jag vet själv att till mig skulle det vara omöjligt att vara utan mat en hel dag, för mitt blodsocker skulle sjunka så lågt att det skulle få dåliga konsekvenser med hälsan. Tänker du fasta på måndag hela dagen igen eller ta dom andra lättare varianter ? Bättre gå efter egen inre känsla. Lycka till med kommande fastor. Jag själv tar en lättare variant. Kram/Paula : )