Helan och Halvan
" Lindha halverade sin vikt och blev hel igen ", precis så skrev LCHF magasinet om mig när jag var med i deras tidning år 2015. Och jag måste säga att den rubriken säger verkligen mycket, men först tyckte jag att det kändes fel. Vadå jag har väl alltid varit hel förutom övervikten? Men vid närmare eftertanke så var det inte riktigt så, att väga 140 kg till mina 170 cm är ingen dröm.
Allt jag ville var att gömma mig, att visa sig ute var inget som lockade mig för jag skämdes så mycket över mig själv. Och för att inte tala om alla hinder; om man skulle gå ut och inte veta i förväg om man kommer få plats på restaurangen till exempel. Så fort min arbetsdag var slut på mitt jobb som undersköterska så var det soffan som hägrade. Om jag inte hade tagit tag i min övervikt i mars 2012 hade jag aldrig varit där jag är i dag.
Även om den dåliga självkänslan kommer fram i bland så vågar jag i dag att ändå utmana den för att jag vill förändra, jag vill utvecklas och göra något som jag brinner för. Att ha börjat föreläsa och att börja blogga, jag som aldrig hade läst bloggar, och allt har hela tiden blivit fler ringar på vattnet och nya möjligheter.
Men det jag tänkte skriva om i dag är faktiskt om min man som egentligen inte alls tycker om att jag skriver om honom, men den här gången får han stå ut. Han som inte skulle börja ta tag i sin vikt, han som alltid stöttat mig i mina otaliga jojo-bantningar, gick jag upp i vikt gjorde han det, gck jag ner i vikt gjorde han det. Även om han inte drog på sig 70 kg övervikt så hade han 55 kg för mycket. Men den där dagen i mars när jag sa vid köksbordet att nu ska jag äta LCHF och min man stönande; nä nu får det vara nog jag orkar inte en till diet, det fungerar ändå inte, den här gången får du klara detta själv, sa han till mig. Jag mår bra och trivs med mig själv. Som ni ser på bilden trivdes han jättebra.
Min man han är en sådan som alltid behöver övertygas innan han gör något, han tror sig nämligen veta bäst, men den här gången hade han fel. Jag började äta LCHF och resten av min familj åt samma mat men tillsatte strips, ris och pasta. Och jag minns hur min man tittade på mig, att jag trodde man kunde gå ner med att äta feta såser, vitlökssmör en rejäl köttbit. Vis av våra gamla erfarenheter när vi använde oss av lightprodukter för att gå ner, vägde maten och var ständigt hungriga, så jag kan inte klandra honom att han var skeptisk.
Själv var jag så desperat att jag kände att detta måste jag testa. Sista chansen annars får jag acceptera min övervikt, en magsäcksoperation har aldrig varit aktuellt eller en lösning för mig. För att göra en lång historia kort så när jag hade gått ner 10 kg så sa min man vid middagsbordet; ok nu börjar jag också med LCHF och på den vägen blev det minus 70 kg på mig och min man minus 55 kg. Halleluja, så heja er för det går att lyckas.
Inte vara lyckas gå ner utan också hålla vikten. Lika svårt! Grattis till er båda!