Semester i Stockholm
Vi har haft några dagars härlig semester tillsammans med familjen i Stockholm, och under tiden har Birgitta Höglund och Marie Norder Aspholm fått vara gäster på min blogg vilket har känts väldigt trevligt.
Mina barn fick bestämma vad vi skulle göra och min minsta ville ha en heldag på Gröna Lund och vår snart 17 åriga tjej ville åka till Fjäderholmarna i skärgården och sedan shoppa i alla butiker. Fjäderholmarna blev det inget med, då det inte var tillräckligt med sol och värme. Istället blev det desto mer promenerande och shopping i alla butiker.
Vi hade en ganska brokig bilresa till Stockholm då vår bil gick sönder, men det löste sig efter några timmars väntan på bärgning och hyrbil. För att göra en lång historia kort så var vi vrålhungriga då vi inte kunnat äta middag under tiden vi väntade, så vi svängde in på Max i Gävle kl 22 och beställde varsitt Low carb meal med ramlösa och kaffe, barnen ville ha annan mat. Tro det eller ej så kom vår mat aldrig så till slut kom tjejen fram och bad om ursäkt; de hade gett vår mat till fel bil.
När vi väl fick vår mat så kompenserade de oss med en påse full av socker. Vi fick två extra cheeceburgare med bröd, en mellanstor choklad milkshake, en liten vanilj milkshake, en stor Coca cola, en lyxshake med grädde och en extra kaffe vet inte hur de tänkte med tanke på att vi beställde mat utan kolhydrater. Vad skulle vi göra, vi hade inget val utan vi slängde allt. Men lite komiskt var det.
Första dagen i Stockholm blev det Gröna lund då vädret var på vår sida hela dagen, förutom lite regn på kvällen.
Vi brukar alltid åka till Stockholm med barnen varje sommar då min mans syster bor där och då blir det som givet så vi får umgås.
Tillsammans har vi alltid besökt Gröna Lund med alla barnen, skillnaden i år mot förut är att i stället för att köpa åkband till min svägerska så att hon kan åka karuseller med mina barn så köpte jag mig ett eget åkband i år; en stor känsla. Förut var jag den som vaktade alla ägodelar, passade barnvagnarna och tog foton när de åkte karusell. Inte så kul kan jag säga men för mina barn gjorde jag det, jag fick ju inte plats i karusellerna. I år utmanade jag mig själv med att som första karusell åka Kvasten. Samtidigt som jag var jättenervös var jag så nyfiken på hur det skulle kännas, har ju inte fått plats i några karuseller på minst 15 år.
Hela familjen åkte och jag kan säga att jag skrek högst under hela färden, när vi var på väg upp på högsta punkten 22 meter kände jag mig så utlämnad och full av skräck; -tänk om jag ramlar ut och om säkerheten inte håller? Jag blundade nästan hela färden och efteråt hade jag en sådan adrenalinkick av att jag vågade. I bland blir jag lite rädd över hur jag utvecklats sedan viktminskningen och tar för mig mer och mer av livet.
Att kunna få åka karusell med mina barn utan att vara rädd för att inte få plats är en obeskrivlig känsla. Att sitta i små karuseller och bli förundrad varje gång; -men tänk att jag får plats, tänk att bälten och stången går att stänga fast jag sitter där?
Sist jag åkte en karusell var på Gröna Lund innan 2007, jag och min man skulle åka Virvelvinden som inte finns kvar längre utan har ersatts med tekopparna. Den sommaren var definitivt sista gången som jag och min man åkte karusell. Vi satte oss i virvelvinden och i den karusellen är det som en stång man bara ska fälla ner och med ett klick så ska den fastna. Jag och min man tryckte ner stången allt vi kunde och drog in våra magar men det gick inte, nu väntade alla på oss och tittade, karusell killen kom fram till oss och skulle hjälpa till att trycka ner stången och till slut fick han använda sin kroppsvikt för att den skulle gå i lås. Jag kommer aldrig att glömma den känslan jag hade då. Dels gjorde det ont i magen av stången och under hela karusellfärden var jag rädd att stången inte skulle hålla fast oss så vi skulle flyga ut. När karusellen äntligen stannade så kom vi inte loss, det gick inte att öppna stången så killen fick komma och hjälpa oss igen så vi satt där ensamma och till slut kunde vi lämna attraktionen, oj vilka jobbiga känslor det var.
Jag vet av egna erfarenheter vilket helvete det är att vara överviktig och hur jobbigt det är att hantera situationer, och ändå skulle det dröja ända till mars 2012 innan jag fick nog samt kraft att ta tag i min övervikt.
Det viktigaste jag vill säga till den som själv upplever detta och vill få en bättre hälsa/livskvalitét är, att det går verkligen och jag delar gärna med mig av mina erfarenheter och är bevis på att du också kan lyckas.
Sommaren 2012 var vi tillbaka på Gröna lund. Då hade jag börjat med min livsstilsförändring och hade gått ner drygt 20 kg, jag kommer i håg att jag kände mig fin och hade köpt nya fina tunikor. När man väl kommit i gång så är det precis som att allt blir lättare även om man har en lång resa framför sig, men att man tagit beslutet att göra något åt sin situation är en tung sten som försvinner om ni förstår vad jag menar.
Jag åkte inga karuseller detta år, vågade inte, men lustiga huset blev det och flygande mattan ut. Ett stort steg då för mig. Visst är det häftigt att jag har kvar så mycket foton, det blir som verkligare för er när jag delger er min resa <3
Sommaren 2015 Flygande mattan./ Lustiga huset.
Så härligt ni har det! Går inte att ta in ditt nya liv men ser bildbevis!! Glädje i att kunna röra sig och inte vara instängd i sin kropp. Så otroligt ogenomtänkt på hamburgerserveringen med att ge fullproppad sockerersättning när ni fick vänta på er kolhydratslåga mat. Ni kunde fått rabattkupong till kommande besök...! Veckan som gick har barnbarnet och jag plockat brickor och disk på en hembygdsförening. Han fick låna en stegräknare. Den mätte 19000 steg på 5 timmar en dag med flest besökare. Ha en fortsatt skön semester!