Farsdagsfirande med LCHF
Vilken strålande söndagsmorgon vi hade i går, jag och min man tog en morgonpromenad, det kändes som vår ute, någon plusgrad och snön som kommit börjar smälta bort. Så det var lite småhalkigt kan jag säga, men jag tog på mig broddar på löparskorna, vill inte på något vis halka så att ryggen ska få sig en smäll till. Riktigt skönt att komma i gång från morgonen.
Sedan hade vi farsdagsfirande med hela familjen. Vi samlades hos min syster med familj och våra föräldrar kom dit. Vi skulle bli bjuden på smörgåstårta, mmm så gott, en av mina absoluta favoriter, smörgåsälskare som jag är.
Men jag och min man fick som vanligt en egen assiett med bara smörgåsgarneringen, inte så dumt heller, det är ju oftast det som är godast, eller hur :) Även om tårtan ser supersmaskig ut!!!!
Två sorters kallrökt lax, räkor, ägg, aioli och avokado. Jag visste att vi skulle få laxskivor, men då det här skulle bli min lunch visste jag att grönsaker och lax skulle bli lite för lite, så hade jag tagit med mig avokado, aioli och extra ägg i handväskan. Och det är som tur är ingen som tar illa upp över det.
Min goda lunch!!!
Vad vore ett farsdagsfirande utan tårta, självklart hade syrran gjort en smaskig tårta som bevisligen gick åt, men jag höll mig till kaffe med grädde.
Menar verkligen inte att fresta er med bilder, utan för att göra det mer verkligt för er vad man utsätts för frestelser hela tiden, och valet är alltid ditt. Det är bara du som kan tacka nej, och fortsätta göra det, för att lyckas. Visst suger det i magen ibland, men det är så värt belöningen i hur du kommer må när du nått ditt mål och dina delmål under vägen.
När jag var till min sjukgymnast med ryggen här i veckan så slog det mig, jag fick en sådan där Flashback ni vet som bara kommer från ingenstans, man kommer plötsligt ihåg saker man förträngt, antagligen för att det var en jobbig upplevelse, överlevnad skulle jag vilja kalla det för. Jag inser nu vad jag lurade mig själv hela tiden förut, och förträngde mycket när jag var stor.
När man sitter och skriver så här blir det lite som egen terapi, jag kommer allt eftersom ihåg saker som hände förut och hur jag upplevde de händelserna, till hur jag idag kan känna. Men herregud det var alltså så jobbigt att vara så tung, jag har alltid förnekat lite att jag skulle ha tagit genvägar för att det ska bli lättare, för då är man dålig/lat och inte bara tjock.
Men nu när jag var till sjukgymnasten och sedan skulle till min chef på jobbet (kontoret ligger i samma hus), så är det två små trappor upp dit, de är verkligen inga jobbiga trappor men för 140 kg tung Lindha var det jobbigt. Och jag kom ihåg att jag tog hissen, det är typ ingen som använder den, om man inte har barnvagn, rullator eller etc. Jag hade helt enkelt glömt bort att jag var så lat, eller lat; det var ju så jobbigt.
Det värsta av allt var att hissen blev stannandes mellan två våningar en gång, så jag fick trycka på larmsignal från hissen, fatta vad pinsamt?! Och det hade jag glömt bort tills nu när jag var till sjukgymnasten, tror fasen att valet är lätt; ingen tårta för mig, inte inte ens på Farsdag!!!
Gud vilka snygga byxor och tröja, var har du köpt de?
Sen undrar jag om du kan tipsa om bra broddar?
De jag köpte var ur dåliga och bara ramlar av skorna. Jag som oxå har problem med ryggen kommer behöva riktigt bra broddar till vintern om jag ska kunna gå ut med barnvagnen.
Kram