LINDHA VIKSTRÖM - Fortsättningen del fem

Fortsättningen del fem

Jag jobbar ju som undersköterska vilket innebär mycket oregelbundna arbetstider. Jag jobbar helger, kvällar och delade turer. Men för mig har det faktiskt varit en räddning många gånger för att få till träningstiden.

Då jag jobbar helger blir jag alltid ledig nån vardag i veckan då jag kan passa på och träna då barnen är på skolan. Likaså med delade turer, då kan jag träna de fyra timmar jag är ledig mitt på dan innan nästa arbetspass.

Det gäller att försöka hitta lösningar. Jag tror, är stensäker på, att om du börjar med lchf kost, och om du orkar börja promenera försiktigt så kommer du lyckas, min man gick ner 40 kilo fast han hatar att träna, och gick ner ändå.

Jag följde mitt träningsprogram som jag fått till punkt och pricka, var väldigt intensiv och hade mycket energi att träna. Jag var på gymmet 1,5 timme alla dar utom vilodagen, för att sedan alltid ta en promenad på ca 40 minuter efteråt. Förstår att det låter extremt, men jag hade bestämt mig och ville se resultat. Kombinationen att träna tycker jag har gjort det lättare att gå ner i vikt och att inte ge upp. Visst fanns det dagar då jag bara inte ville träna, men jag tog mig i väg ändå.

Det var jättejobbigt mentalt i bland, och tårarna har runnit flertalet gånger när jag gått till gymet. Men jag har aldrig låtit det hindra mig. De dagar min yngsta dotter följde mig på gymet blev det ingen promenad efteråt, men däremot på kvällen. Det finns inga regler hur en viktnedgång ser ut, utan jag försöker bara skriva ner ärligt hur jag gjort och som funkade för mig.

Jag hade mycket rädslor i början, vissa sitter faktiskt i fortfarande. Jag kunde känna att; kommer den här maskinen verkligen hålla för mig?

När vi tränade med slyngor som sitter fast i taket och man ska luta sig bakåt och dra sig uppåt, fick jag panik och trodde de skulle lossna från taket på grund av min vikt, så att jag skulle ramla i golvet. Till slut fick vi göra andra övningar, för jag fixade inte det mentalt. Eller när jag skulle göra armhävningar och luta mig mot bordet men jag vågade inte, var rädd att bordet som var typ assvårt att rubba skulle flytta sig pga av min tyngd, så till slut fick min pt Jonas flytta det intill väggen för att jag skulle våga göra armhävningar, och det är ju det som är så fantastiskt bra med att få denna hjälp med såna saker, att kunna ändra övningar efter min förmåga.

Vi har hela tiden utökat med tyngre vikter allt eftersom jag blev starkare, från början när jag skulle göra situps tog jag mig knappt upp, hade så svaga bukmuskler. Men allt eftersom jag blev starkare kunde vi bygga på situpsen med mer och jobbigare positioner. Efter ett tag kunde jag använda en boll på ett kg att dra över huvudet, samtidigt som jag lät benen pendla i 90 grader. Sen utökade vi ännu mer allt eftersom, och i dag väger bollen 5 kilo.

Jag tränade också den klassiska plankan, först klarade jag knappt tio sekunder, men sen utökade jag till 15 sekunder osv, och nu klarar jag över en minut. Det är ju det som är så häftigt att se hur man utvecklas.

Jag har alltid använt timer på mobilen vid magövningar och armhävningar, och bestämt innan att nu ska jag köra armhävningar i en minut. Nästa gång utökade jag tiden, allt för att inte lura mig själv och bara göra några få armhävningar eller situps.

Jag måste ju säga att det har varit ett stort stöd att ha en pt som hjälper en att hålla i gång motivationen, och pressen att prestera har hjälpt mig. Sen kostar det ju pengar, bara det är ju en morot så att pengarna inte är förgäves. Sen tycker jag att mitt gym Måva är så trivsamt och personligt med stort hjärta, det har varit mycket bra stöd från alla.

Det som känns skönt är att i dag har jag kommit så långt att en promenad som var jättejobbigt förut, missförstå mig rätt nu, ser jag inte som motion i dag, utan det gör jag ändå bara för att det är skönt. Trodde väl aldrig att jag skulle kunna känna så 70 kilo tillbaka.