LINDHA VIKSTRÖM

Jag och min familj har åkt upp till fjällen för att fira sportlovet i Edsåsdalen där vi har haft husvagn i 12 år. Vi hade ett magiskt väder i går med klarblå himmel och solen lyste härligt, vårvintern är verkligen fantastisk. Och som jag har längtat efter ljuset/solen, att få ha den här möjligheten och vara i fjällen med barnen och ladda energi är ovärderligt.

 

Men det har inte alltid känts så. Vi har ju haft husvagn här i Edsåsdalen i 12 år som jag skrev, men det är bara de sista tre åren som jag verkligen kunnat njuta av fjällen och velat umgåtts med våra kompisar. När jag vägde 140 kg kände jag mig så otymplig och orkade inte göra så mycket, visst tog vi en skotertur och jag satt i skoterpulkan men vi valde aldrig att grilla med våra vänner för jag skämdes över mig själv så mycket. För mig satt självkänslan i vikten, om jag inte tyckte om mig själv hur skulle då andra kunna tycka om mig?  Här kan ni läsa ett äldre inlägg om hur jag kände det när jag var i fjällen. 

 

I dag tog vi en skotertur med flera vänner för att vara med på pimpeltävling i Gräpplingen, härligt väder men det blåste lite mitt ute på isen, vi fick ingen fisk men trevligt hade vi.

När vi skulle åka tillbaka till husvagnen så bytte jag om för att åka en mil längdskidor tillbaka, sådana val hade aldrig funnits i min vildaste fantasi förut. Bilden här i dag där jag ser fram emot att åka längdskidor i det vackra vädret till bilden nedanför; det är endast tre år mellan bilderna, när jag vägde som mest så var det jobbigt att överhuvudtaget röra på sig.