Ta kommandot
Sitter och funderar över hur hemskt min övervikt påverkade mitt självförtroende förut, att man inte duger som människa(mina tankar och känslor). I många fall visste jag ändå att jag duger, jag har mina fina vänner runt mig som jag vet accepterade och accepterar mig, men någonstans inom mig fanns ändå den där känslan som hindrar en; jag orkar inte, vågar inte, jag vill inte visa mig ute. Jag gör bara det jag absolut måste.
Även om jag på något vis mådde bra, så saknade jag den där känslan att ta hand om mig själv och göra mig fin för mig själv och min man. Jag hade tappat allt. Min man kom hem till en fru i pösiga mysbyxor, lortig t-shirt och osminkad. Inget fel i det på sätt och vis, men varje dag - hallå! Det jag satsade på i stället, var att ta hand om barnen och ha det perfekt i hemmet. Jag skjutsade mina barn och kompisar på träning, allt för att kompensera för att jag var tjock.
Jag orkade inte ta tag i min övervikt, och ville bevisa att jag dög ändå. Jag bekräftade mig själv med att vara den bullbakande helhyllemamman som ställde upp för alla, men ändå längtade jag till att kunna gå ner i vikt. Men framförallt handlar det ju om hälsan. Det är möjligt att andra inte tänkte så om mig, men det viktiga är ju att jag kände så och skämdes så mycket över min övervikt. Men det går att lyckas göra en förändring.
Livets enda begränsningar är dem du sätter på dig själv, för så länge du kämpar hårt nog är allting möjligt. Den bästa dagen i ditt liv är den dagen du bestämmer dig för att ditt liv är ditt eget. Inga ursäkter eller bortförklaringar. Ingen att luta sig mot, lita på eller skylla på. Det är bara du själv som kan klara det - det är en fantastisk resa - och du är själv ansvarig för den. Det är denna dag ditt liv börjar på riktigt.
" Står man vid målet , ångrar man inte resans möda och besvär"