Blodsmak.....

Att jag skulle börja med uteträning igen var inget som jag hade planerat. Jag känner mig ju så nöjd med träningen inne som jag kommit i gång så bra med nu. 

Men jag hatar ju att frysa och det börjar ju bli kallt ute nu (ursäkt nummer 1, man blir ju varm rätt fort. Ursäkt nummer 2: jag är rädd för halkan och att ramla, men jag har gympadojor med spik). 

Jag är väldigt bekväm av mig och det känns lite obekvämt och nytt att träna ute igen, det är faktiskt två år sedan sist och jag letade febrilt hemma efter mina varma träningsbyxor och när jag väl hittade dem så satt de så hårt runt midjan, de skar verkligen in i magen( men jag fick på mig dem, tjoho!). 

(null)

Så jag tänkte faktiskt strunta i träningen för att byxorna gjorde så ont, äntligen hade jag en sann ursäkt. MEN Magnus sa till mig att träna i nåt annat, använd vanliga byxor, skit i hur du ser ut det viktiga är att du tar dig dit, ingen bryr sig hur du ser ut. Jävlar, vad ska jag ha för ursäkt nu samtidigt som jag blev irriterad över att träningen ska skita sig på grund av detta? 


Träningen blev av i mina träningsbyxor med smärta, men den smärtan försvann fort då jag hade fullt upp med att koncentrera mig på träningspasset med de andra deltagarna. Blodsmak i munnen och jag tog ut mig och gav allt jag kunde på passet, vi sprang tuffa intervaller blandat med övningar där vi använder vår kroppsvikt och varandra. Trodde aldrig att jag hade i mig redan, att fixa alla intervaller och den höga pulsen som hela passet genomsyrade. Och det kan jag säga att vilket gäng man tränar med där alla peppar varandra så man får den där extra kämpaglöden. 


Att byxorna skar in i midjan är ett minne blott för snart så kommer de ju att sitta skönt igen runt magen, eller hur? Tålamod och vilja kommer man långt med.

 
Visa fler inlägg