LINDHA VIKSTRÖM

Vet inte om ni har följt höjdhopparen Patrik Sjöberg något och hans kamp mot alkohol mm, då han nu har varit nykter i 4 månader och har bosatt sig i skogen i norrland för att finna en balans.

 

På ett sätt är ju alkoholmissbruk, matmissbruk, spelberoende, snus/cigaretter etc lite lika verkar det som, det är ungefär samma mentala tankesätt man använder för att ta sig igenom för att inte falla dit. I vilket fall så skrev Patrik på sitt instagramkonto ett så tänkvärt inlägg och som inspirerande mig enormt, och som fick mig att få lite extra kraft och energi att fortsätta kämpa på i min andra resa. Det är ju så lätt att själv känna den där jäveln på axeln som vill att jag ska öppna kylskåpet.

 

Jag skriver ner hans ord här till er och hoppas att ni också finner styrka i hans ord, och bara vetskapen om att vi alla kämpar med något gör ju att vi inte är ensamma i vår kamp, eller hur? Jag tycker hans text är verkligen igenkännande hur man ibland bara vill ge upp, men det gäller att finna sin egen styrka.

 

"På senaste tiden har det varit lite kämpigt och det har känts allmänt meningslöst. Nu är jag tillbaka uppe i Tjottaheiti och jag tog mig en riktigt funderare i bilen upp från Stockholm igår hur jag egentligen vill ha det. Jag vet att hjärnan fuckar med med mig dagligen och vill att jag ska ta den enklaste vägen och skita i allt. skogspromenad med ... i morse och efter det en powernapp på tre timmar gjorde att jag inser att det bara finns en rätt väg för mig just nu och på den vägen får det inte plats för nåt stök eller kaos. Konstigt hur jävla märkligt hjärnan funkar, minsta motgång så sitter den där gröna jävulen på axeln och viskar sånt man lätt skulle kunna göra och fixa. Redan när jag var ung idrottsman visste jag att man måste genomföra allt som står på träningsprogrammet även det tråkiga och det finns inga genvägar! Det har kliat i kroppen och nerverna har varit på helspänn senaste tiden och jag har inte kopplat vad jag kan göra åt det, men i dag föll poletten ner, över 2 timmar på gymmet fick mig att må bättre och nu blir det ett måste för mig att hålla demonerna borta och det blir med hård träning och längre promenader med Soto. när jag kom upp hit till Norrland för snart 4 månader sedan vägde jag 93 kilo och hade ont överallt och vågen stannar på 107 nu! Sömn, bra mat och träning funkar alltid! Sjukt att man glömmer av det. snart är jag uppe i 110 dagar utan någon självmedicinering och det känns sporrande att jag har kommit så här långt!"