LINDHA VIKSTRÖM - Hur vill du må?

23 november 2016

Att lära känna sig själv kan man ju tro att man redan gör men jag har då lärt känna mig själv så mycket bättre de senaste åren sedan jag började med min livsstilsförändring. Det är som att jag först nu tagit ansvar för mitt eget mående i stället för att tro att någon annan kan göra jobbet och få mig att må bra.

Jag har mått dåligt under olika perioder i mitt liv och ätit sertralin mot depression, och att låta tabletten verka så att jag kan döva känslorna och lura hjärnan att jag nu mår bra i stället för att leta reda på vad orsaken är till att jag mår så här?

Det är så lätt i dag att ta genvägar till ett bättre mående på många olika sätt; är du stressad känner oro/ångest, ja då får du tabletter utskrivna, har du svårt att sova så får du sömntabletter, och så orkar vi köra på lite mer och fortsätter kämpa mot kroppens signaler i stället för att lyssna på kroppen. Jag mår inte bra, VARFÖR gör vi inte något åt situationen och den bakomliggande orsaken till att vi t.ex. inte kan sova? Har jag för mycket stress runt mig som gör att jag har svårt att koppla av?

Det är dags att klarlägga hur du vill må och hur din situation ser ut runt dig, och sedan fokusera på vilket sätt en bra hälsa är viktig för dig, t.ex. om det är så att du behöver gå ner i vikt för att må bättre.

När jag vägde 140 kg så mådde jag dåligt, jag jobbade som undersköterska och tyckte mitt jobb var väldigt tungt och slitsamt för kroppen, jag hade problem med mage/tarmar, rygg och åt blodtrycksmedicin, men jag var inte sjukskriven. Jag undvek sociala sammanhang så mycket som möjligt, jag kände mig inte fin, hade svårt hitta passande kläder och kände mig så osmidig. För mig var det skönare att gömma mig hemma i soffan med något gott att äta (belöning, dopamin = kick) och sedan drömma mig bort och önska mig smal. Och alltid alltid; i morgon börjar jag mitt nya liv! Och det är lätt tro man ska klara det när man är full och mätt av kolhydrater.

Det är många gånger jag startat halvhjärtade försök och hamnat med handen i godisskålen på kvällen igen när barnen somnat, och tänkt; jaha jag blir inte smal den här gången heller.

Det är inte lätt att bryta ett beteende det vet jag men jag vet också att det går om du är beredd att göra en förändring. Det gäller att hitta ersätta ett gammalt dåligt mönster med någon ny vana och hitta ditt driv som får dig att känna det inte är värt att äta den där chokladkakan, för jag VILL komma i en storlek mindre på mina byxor, för det gäller att sätta upp små små mål längs vägen.

För när du tar den där chokladbiten för att döva och för att få den där tillfälliga kicken av njutning, som gör att just då och där får du några sekunders flykt från vardagen som får dig att må lite bättre tillfälligt, och sedan vill du ha ännu mer när känslan försvann, och så är vi inne i den onda cirkeln igen.

Jag vet precis vad jag pratar om, kämpar själv just nu mot mina egna demoner och hur min hjärna försöker ta över. Jag ska erkänna att det har inte gått så bra för mig. Men med all ny kunskap jag får hos Anna Hallen på livsstilsgården så börjar polletten trilla ner och genast när jag förstår hur allt förhåller sig med serotonin, dopamin och endorfiner, så förstår jag varför jag reagerat som jag gjort förut. Och nu när jag vet det så är det lättare att inte låta sig svepas med av att döva känslor och tycka synd om mig själv, utan att ta reda på anledningen och ta ansvar för att nå det du vill i livet, oavsett vilket mål du har.

Foto på Anna Hallen// Livstilsgården

Mår man inte bra så är det inte lätt att få den där kicken; wow vad bra jag är, som gör att det känns som man klarar allt. I stället måsta man leta efter kicken (dopaminet) någon annanstans, det kan se olika ut för alla; vissa går loss på socker, andra på alkohol, vissa på spannmål, shopping, sexmissbruk eller spelmissbruk o.s.v. Listan kan göras lång, man är så desperat att få må lite bra i livet så man letar efter kicken i något annat, och jag gjorde det i mat och gick upp i vikt.

Många har frågat mig; hur kunde du gå upp i vikt så mycket? Och jag har ju förstått varför nu, men har aldrig förut kunna gett någon bra förklaring förutom att jag gillar mat och inte tyckte om att röra på mig. Inte så konstigt kanske, det är tungt röra på 140 kg. Självklart har jag mått bra med min familj, min man och mina barn men det gäller att själv hitta din grundorsak till varför du gör som du gör, precis som jag rannsakat mig själv hur mina problem kunde uppstå. Och sedan går man vidare och tar ansvar för; hur VILL du må?

Hälsa är ju så stort, för mig betyder det trygghet, ordnad ekonomi, stimulerande jobb, att inte vara överviktig,

bra fritid, vänner och relationer. Förut var en bra hälsa för mig smal = lycklig, jag trodde att jag dög bara om jag var smal, tror många känner igen sig där.

Känner någon igen sig? Kommentera gärna vad ni känner så ska jag svara på era kommentarer.

Det finns mycket att skriva om detta, men mitt råd till er och mig själv nu för att komma tillbaka på banan igen är att inte vara så hård mot dig själv, utan ha realistiska förväntningar, små steg i taget. Känn dig inte misslyckad för du sitter bara fast just nu och det går att förändra. Hantera din stress t.ex. med andningsövningar, positiva tankar och försök ta en liten promenad fast det är svårt ta sig ut om du så bara kommer ut 5 minuter. Släpp prestationen och tänk positiva tankar som hjälper dig i stället för tvärtom.

Och kom i håg att det är du som måste hitta glädjen, det går inte att hoppas på högsta vinsten om du aldrig köper lotten.

Nu reser jag till Skåne igen sista vändan, för ännu mera inspiration.

Sussie

Linda.. Du är en stor förebild för mig och du är så grym!!!

Svar: Tack för de fina orden <3 Kram snälla du :)

halvalindha

Tussilago

Jag brukar se ett tv-program från USA om väldigt överviktiga, dom måste gå ner visst mycket innan operation. Nu väger dom kanske 300 kg eller mer t o m.Väldigt överviktiga, och man ser hur man kan se olika på saker och ting. Dom har som mål att gå ner till 140 kg eller kring 100. Då dom då blir rörliga. Jag tror inte man ska hänga upp sig på siffran, utan att man mår bra. Att bara börja gå ner i vikt är bra.

Svar: Tack för de orden, bättre att må bra nu och inte stirra på siffror, så kommer nog kroppen i gång igen. Kram till dig <3

halvalindha

Anonym

Inspirerande läsning från en medsyster 💖

Anonym

Inspirerande läsning från en medsyster 💖

Anonym

Inspirerande läsning från en medsyster 💖

Anonym

Inspirerande läsning från en medsyster 💖

Svar: <3

halvalindha

Annika skoog

sååå underbart och inspirerande att läsa , tack <3

Svar: <3

halvalindha

Lena

Tack för att du delar med dig Lindha!
Låter otroligt intressant med Anna Hallén kursen! Jag har otroligt mycket gas, född i Turboläge & måste laga mina bromsar! Gaba?mm.
Fast just nu så funkar gasen sämre oxå, tyvärr. Pga Försäkringskassan & systemets behandling av mig som långtids/deltidssjukskriven!
Jag har ju fått diagnosen sockerberoende av en av Bittens terapeuter! Både över & underproduktion av sköldkörteln samtidigt.
Jag vände på 114 kg till mina 162cm. Jag kände mig så äcklig & deprimerad då, samt hade mera värk i hela kroppen. Det fick mig att ta itu med mitt ätande för att bli hälsosammare & må bättre, prövade för att få mindre värk/inflammationer & som belöning blir jag lättare & lättare. Visst har vikten påverkat motivationen mycket men den är långt ifrån allt!
Har gått ned 18 kg sedan i aug, med LCHF/PALEO. Vill gå ned 20-30 kg till.
Pga yttre press & stress från FK mm sista tiden så blev jag sjukare istället, hjärtpåverkan tom, samt ökade då i vikt & minskade igen när stressnivån började lägga sig igen. Jag åt precis som förut! För att sedan stå på en viktplatå igen. Ska göra arbets-EKG.
Jag förstår varför min kropp stängde ned! Pga stress, oro, panikångest, samtidigt som jag tycker det är otäckt!
Nu försöker jag vara så klok oxå att jag väljer att vara snäll med mig själv & lita på att bara fler utredningar gjorts så kommer det att lugna ned sig ännu mera & tills dess fortsätter jag äta rätt! Andas rätt, vila, motion utifrån mina förutsättningar, etc.
Fokusera så gott det går!
Prioritera genom att säga Nej till många & säger samtidigt JA till mig själv! På ett positivt sätt!
Ringde FK-Gestapo-handläggarens chef & lyckades få till en ändring! Tog med rehabsamordnare till läkarmöten så remisser började skickas! Gissa om vinsten är min! Är man sjuk ska man ha hjälp!
Systemet får banne mig inte behandla sjuka människor hursomhelst!
Vikten får komma i 3e hand nu ett tag! Kroppen tar hand om det väsentligaste först nu & är förberedd på svält pga stresspåslaget!
Inte lär alla jojo-bantningar genom åren hjälpa till heller! Kroppen reagerar direkt! Jag upplever att min biokemi & beroendehjärna framförallt, har blivit så förstörd av all jojo-bantning av alla det slag!
Trillar dit på ngt rött ekologiskt äpple ibland & ngn mörk choklad! Men väljer att vara snäll med mig själv & se de små felstegen i det stora hela som jag förändrat!
Förr var det snabbmat, halvfabrikat, 1,5l cola zero, minst/dygn, godis i massor för tröstätning & för att bli piggare för stunden! Pga mitt kroniska trötthetssyndrom! Katastrofalt för kroppen & hjärnan ju!!
Kram på Er & kämpa på! <3

Svar: Tack för att du delar med dig Lena, det gör att vi alla får styrka och kan kämpa tillsammans <3 Att stress kan påverka ens kropp är helt otroligt, så ta hand om dig. Varm kram <3

halvalindha

Anonym

Riktigt bra skrivet. Det är inte alltid så lätt att bryta beroenden det kräver sin kamp. 🖒

Svar: Tack <3

halvalindha

Anna

Mitt i prick. Visst känner jag igen mig och hoppas att även jag kan ta steget mot ett bättre liv.

Viktbalans

Inspirerande läsning som vanligt. Du är en stor förebild för många!

monica

Tänker på dig och hoppas du kommer ikapp dig själv.Demoner finns det gott om! Och är det för illa, så kanske du kunde få en doktor att skriva ut något stämningshöjande. Min dotter , som gick i väggen för 3 år sedan, har just börjat med Mirtazapin. Trots en massa biverkningar, enl bipacksedeln, så mår hon bättre. Hon jobbar heltid som lärare. Känner att det surrar i huvudet för jämnan. Du har oerhörda krav på dig efter lyckad viktnedgång, men ändå är man sig själv. Det är verkligen svårt att förstå, varför folk kan rusa upp i vikt. Väldigt mycket hormoner inblandade. En del familjer är smårunda generation efter generation efter generation, utan att vara sjuka. Jag har googlat på antidepressiv kost, både LCHF och vanlig sockerrik mat. Kanske får ni lära er något om detta på kursen. Ta det lugnt med julstök, det fixar sig alltid. Barnen kan få en slant istället för presenter, Tror inte dina andra närstående kräver något av dig utan är glada om du kan koppla av. Idag har jag suttit med stickning och korsord och fötterna i fotbad i 2 timmar. Fick byta vatten emellanåt.

Nisse Hult

Hej Lindha med flera
Varför inte bara gå tillbaka till basic igen?
Och göra rätt?
Varför fortsätter ni att göra er till ett perfekt byte för industrin igen?
Dom bara jublar när klubben misslyckade/orkade inte fortsätta etc ökar.
Just då står dom där med sina piller
Just då när ni är som svagast
Just då är jojo cirkusen igång
Känns som det vimlar av snuttefiltar just nu här inne på detta tema.
Och bättre blir det inte under svåra Dec månaden med alla måsten och tradition som bara spär på
må sämreefteråtkänslan ännu mera.
Och i ej litet nafs så har ni +10 på vågen som ni skall våndas över under 2017.
Lite piller kanske gör er gladare några drar?
Med problemet du själv är ju kvar och ditt tänk
eller hur?
Back to basic för ett bra 2017 mitt tips

monica

Kan undra varför en del människor känner av sina nerver och ha så mycket mer känslor än andra.Känner hunger, smärta, dofter så mycket mer. Inte på ett sjukligt sätt. Varför en del kan äta precis det dom vill..fast de vill inget ha. Min svärson kan gå till jobbet utan mat, komma hem och direkt till fotboll-eller innebandyträning, nöjd med middagen på jobbet. Kan spela och springa med stukade anklar och skoskav så skinnet fladdrar från spruckna blåsor. Min dotter är så ängslig och hypokondrisk, känner av varenda fiber i kroppen. Nu senast ett veckoregistreingsEKG, som hon inte klarade att ha hela tiden, för det blev så oerhört smärtsamt under de två elektroderna. Lite rött blev det, men värre har jag sett under mina 47 år i sjukvården. Hon upplevde det förfärligt. Däremot kan ta på sig pannlampa och ta med hunden på flera timmars promenad i mörkret, inte rädd för varg eller vildsvin. När hon körde taxi, så var det bara att ge sig av till Oslo eller Malmö. Inte rädd för något utanför kroppen. I somras hade vi en lite eftermiddagskaffe för 10 grannar, varav några barn. En liten knubbig pojke blev helt ockuperad av det som låg på faten, men han förmanades att bara ta två saker och därpå hällde han snabbt i sig 2 glas saft . De andra barnen fick ta vad de vill utan kommentarer, vet just inte om de tog något. Så man undra varför somliga känner så väldigt starkt för hunger, dofter, smärta osv. Själv såg jag ett par avsnitt av Hela Sverige bakar . De rev mandelmsaa till bakverk och det gav mig hemskt sug i 2 veckor. Jag brukade köpa 1 kg mandelmassa, skära i tjocka skivor och trycka ner i halsen. Blev då också sugen på vin med mina gener. Skulle vilja dricka ett liten glas om dagen, vilket skulle bli 1½ bag in box i månaden. Nä så roligt kan kvitta. Det här var bara en betraktelse och fundering, du tycker kanske det är distanslöst av mig att skriva detta på dina sidor. F ö läser jag gärna et Nisse Simonsson skriver. Ha det bra i julstöket.

Svar: Tack Monica för ditt inlägg <3 skönt att läsa och intressant. Kram <3

halvalindha