LINDHA VIKSTRÖM

 

I dag mår jag så bra av att känna hur pulsen stiger och att jag blir svettig av motionen och att veta att detta gör jag för min egen skull och för min hälsas skull, det ger mig sådan kick att känna på detta viset och att jag prioriterar det.

 

Mat har förut alltid varit det som gett mig mina kickar förut, självklart gillar jag mat nu också, men det jag menar är att för mig har det alltid varit viktigt att veta att jag har mycket mat i kylskåpet. Jag tänker på hur det var i husvagnen förut och även rent allmänt, hur jag alltid ville ha något gott att äta på kvällen. Hade jag inte det så var kvällen för mig misslyckad.

 

 

Jag, matnjuterskan, letade ständigt nya kickar i maten, i godiset som skulle ge mig den godaste smakupplevelsen, jag var riktigt bortskämd med smaker och endast det godaste var nog för mig. Jag menar att jag var så van att äta pizza eller en vanlig Marabou mjölkchoklad förut, så när jag letade på mataffärerna något gott så var det inget som dög åt mig, jag var så van att kunna äta allt så jag tyckte att allt var så tråkigt. I dag om jag smakar en bit mjölkchoklad så riktigt känner jag smakerna och njuter av det, en enkel köttbit med vitlökssmör är njutbart. Så var det inte för mig förut, det var inte tillräckligt gott, ungefär som om jag ätit bort mina smaklökar, för i dag smakar ju allt så mycket bättre. Känner någon igen sig i det jag försöker beskriva?

 

När vi var i husvagnen förut runt den här årstiden där det säljs semlor konstant från jul så var det en självklarhet för mig och min man att handla semlor som vi skulle ha till morgonkaffet, det var vår frukost samtidigt som jag ville inget hellre än att gå ner i vikt. Visst är det märkligt; man vet precis vad man gör för fel men klarar ändå inte på något vis att ta tag i det och fortsätter äta, "för något ska jag väl ändå få unna mig".

 

Vet ni, det gick så långt att min man vid ett tillfälle sa när vi skulle äta middag i husvagnen; ska vi såga bort en bit av matbordet så vi får mer plats? Grejen var den att vi var tvungen att sätta oss en i taget och skjuta bordet så långt bort vi kunde för att sätta oss och när vi väl satt oss så var det jobbigt och omständigt att behöva resa på sig.  Inte ens då vaknade någon sorts vishet upp om att vi kanske borde fundera på att det kanske inte är bordet som är problemet, utan vår övervikt.

 

Jag tycker att den här bilden nedan från vår husvagn verkligen visualiserar skillnaden på hur mycket bättre min hälsa blivit och hur mycket bättre jag mår, och att jag har mer energi i dag.

Sedan vill jag säga till er att jag kommer aldrig sluta tjata om att det verkligen går att göra en förändring, även om man som jag tog tag i det först i 40 års åldern, det går att nå sitt mål att komma i form och kunde jag gå ner 70 kg i vikt så vet jag att det kan du också.

 

 

 

För er som vill följa mig mer ofta så gå gärna in på min instagram där jag uppdaterar varje dag.