Det finns inga ursäkter

Läsarfråga;
 
Om man inte ens har råd att gå på gym, aldrig har tränat, har noll självförtroende, noll energi/motivation, inga vänner att träna med, ingen som peppar en, inga träningskläder, ej råd att köpa, och är deprimerad, känner sig bara dum och klumpig... så är det väldigt lätt för någon annan att komma och säga att man måste ha drivet och klarar det helt själv...men kanske inte riktigt lika lätt att fixa det, tänk på det nästa gång innan du lägger dig i. OBS! Detta var ingen kritik mot varken Lindha eller någon annan som tränar med eller utan pt. Utan bara en tanke som kom med en suck. 
 
Hej!

Respekterar din tanke och tänker tillbaka på mig själv. Det är bra med kritik, för i bland kanske jag råkar skriva som att allt är så enkelt, men det är det inte.

Pengar är viktigt som trygghet, men det är inte pengar som avgör om du kommer klara ditt mål. Att klara sitt mål sitter inte i dyra träningskläder, eller hur mycket stöd man får av andra eller om man har råd med en Pt. Det är faktiskt så att om du inte har viljan själv så hjälper det inte hur mycket pengar du har, men självklart ger det lite extra motivation att kunna ha dessa möjligheter.

När jag började min viktresa i min ensamhet och hade inga träningskläder, utan gick promenader i mina stora täckbyxor och täckjacka, obekväma skor som luktade skit av all svett då jag bara hade ett par vinterskor. Jag hade så svårt att hitta skor som passade, så glamorös var min viktresa, inte ens en sportbehå hade jag.
 
Ensam promenerade jag för att JAG inte längre ville leva som överviktig, men jag hade viljan att jag skulle klara det. Minus 30 kg på egen hand utan snygga träningskläder och dyra gym-avgifter eller Pt. Därefter bestämde jag mig för att börja träna på ett gym och skaffa en Pt en gång i månaden. Egentligen hade jag inte råd men såg det som en investering i min hälsa och dessa 800 kr köpte jag godis, läsk, skräpmat och chips och mycket mer därtill för tidigare....
 
 
När jag började träna använde jag mina gamla stora t-shirts, men investerade i ett par bomullstights på Hm för 149 kr som jag tränade i, mina pengar la jag på min Pt.
 
Vill med detta inlägg bara berätta att det behöver inte vara dyrt eller ha andra ursäkter för att ta tag i sitt problem, och jag tar inte detta som kritik från dig som skrev detta, utan har full förståelse för din uppgivenhet. Men även om man mår dåligt och känner sig klumpig och dum (dina ord), så går det att förändra. Men det sitter i dig själv att ta det beslutet.
  
Det som känns viktigt för mig att poängtera är att för varje hekto jag gick ner så klättrade jag ett steg i taget på min stege och mitt självförtroende blev bättre för varje dag; jag klarade det jag föresatt mig och i och med att jag började röra på mig så mådde jag bättre och blev gladare. Låter det enkelt? Det är det inte, men vad har du att förlora?
 
Krasst sagt så får man inget gratis. Vad det än gäller; du är tvungen att betala på något sätt, pengar, blod, svett, tårar och tårar har varit inblandade i min viktresa. MYCKET!!!
 
Men jag önskar dig all lycka till och är glad att du kommenterade så att jag kan förtydliga sådant jag glömmer bort att skriva om.
 
 
#1 - - Lena Engström:

När jag försökte mig på att jag skulle träna på gym, senare någon typ av step up eller vad det heter så slutade jag ganska omgående då jag kände mig klumpig och uttittad fast jag stod längst bak, fast jag va på gym så tidigt på morgonen så ingen borde vara vaken. Då blir det dyrt, för man köper sitt jädrans kort och går 2 ggr sedan är man så deppig så man går inget mer och det blir dubbel deppigt då man slängt ut pengar på något man inte utnytjar. SÅ den här gången struntade jag i allt sånt och i början gick jag 2-3 ggr i veckan, mer orkade jag inte. Körde efter program från YouTube som va för dummies, typ yoga och mkt lätt pilates, körde även efter Wii program och så har jag turen att bo i varmt land så jag kan bada i pool och göra vattengympa där. Nu 32 kg lättare går jag fortfarande inte på gym eller dyligt och tänker nog inte göra det heller.
Har man inte rod eller känner sig dum som jag och säkert många många fler så finns det alternativ. Med LCHF så hjälper maten till att gå ner mycket så man behöver inte tokträna i början. Nu när jag känner mig lättare orkar jag mer och promenerar 6 ggr i veckan, kör mina styrkepass för rygg och då hänger även lite armar och ben med men fortfarande försiktigt och i hemmet. Simmar och vattengympar fortfarande men även det oftare.

#2 - - Serola:

Förbaskat bra skrivet Lindha!
Motivation är det enda man måste ha för att komma i gång o lyckas.

#3 - - Monitzzz:

Hej Lindha!
Jag tycker du är fantastisk och följer dig så mycket jag kan.
Jag har mycket övervikt och har precis som du provat det mesta MEN mitt största problem verkar vara mitt huvud 😀 skämt å sido jag tycket att jag motarbetar mig själv! Så fort jag hittat nått jag trivs med och det fungerar så händer nått och jag slutar.
Jag har hittat ett fantastiskt gym med en lika fantastisk tränare men hittar bara undanflykter. Den värsta är att jag känner mig dum som inte håller ut och fortsätter att träna, varför ska han lägga ner tid på mig som ändå inte "bryr mig". Detta är typ första gången som jag faktiskt gått tillbaka mer än tre gånger MEN varför kan jag inte hålla på kontinuerligt? Vad är det för fel på mig? Har du haft liknande känslor? Nu är det ca 2,5 vecka sedan jag var där... igen.
KRAM från en hopplös!

#4 - - Annette Holgersson:

Hej, till den som känner sig dum, klumpig och är överviktig. Gå på gym. Det är ingen som "tittar" i negativ bemärkelse, utan av beundran att just du valt att göra något åt din övervikt. Det är en otrolig prestation med en tung kropp att göra övningar, som är dubbelt så tunga för dig som för en vältränad människa. Tänk på det, du är på sätt och vis starkare än många av oss som hänger på gym. Det är därför man tittar, av beundran! Och du kommer bli belönad så ge inte upp!

#5 - - Matilda:

Monitzzz: Tror du att den kan bero på ångest kanske? Jag har insett att jag har grova problem med ångest. Handlar väl lite om att jag är en så kallad "prestationsprinsessa" och känner att jag inte förstår mig på, behärskar eller är duktig på gymmet. Verktygen är så svåra och man måste lära sig innan man kan. Men jag känner mig bara dum och sämst i världen som inte förstår på en gång och inte klarar av något direkt. Jag får panik och starka ångestkänslor så fort någon bara säger typ "det är viktigt att vara rak i ryggen". Så när jag har gått på gym, alla tiotusen gånger jag försökt, så har jag enbart gjort det inom min bekvämlighetszon som inte ger mig ångest. Lätta saker som crosstrainer eller löpband, roddmaskin osv. Sådant jag förstår. Men så fort jag gör något avvikande, utanför bekvämlighetszonen, exempelvis squats, övningar med fria vikter osv så blir gymmet så ångestladdat att jag vill grina och gå hem och aldrig komma tillbaka. Så då struntar jag i att gymma. Kan det var något sådant liknande som gör att du inte går till gymmet? Att du liksom egentligen inte riktigt kan rå för det? Att du inte är lat och ovillig utan att det ligger annat bakom det?

#6 - - Jeanette:

NU är bästa årstiden att göra nåt åt övervikten. Man är mer motiverad när det är sommar än vinter och promenader blir lättare av än när det är mörkt och kallt. Börja med att gå och sen bygg på med annat, låt det få ta tid. I de flesta orter så finns nån form av gratis träning på sommaren, här har vi friskispass 2 ggr i veckan utomhus, som kanske kan bli en rolig grej:)
All lycka till, till dig som skrev inlägget, vi är många som kan stötta dig<3 Och Lindha, stora kramen för dina svar, vi vet hur du har kämpat<3<3<3

#7 - - tussilago:

Jag tror det beror på att man är på olika " platåer "
ibland känns allt lättare och då är man också villig att försöka. Men om kroppen bara " skriker " efter en viss typ av mat då tror jag man ska " unna " sig det utan dåligt samvete. Sen tar man " tag " i det igen. man ska inte se ner på sig själv, utan försöka och försöka, tillslut kommer man över tröskeln som bromsar. övningar kan man göra hemma också eller med en kompis. bara man rör sig pånått vis. det som är deppigt när man är rund är att stå i ett omklädningsrum och tro man kan ha det och det plagget. vänta med det tills vikten gått ner. har det tagit tid att gå upp, så tar det väl tid att gå ner också.

#8 - - Monitzzz:

Matilda: Tack Matilda! Jo jag har börjat fundera i de banorna men vet inte vart jag ska vända mig för att få hjälp. Jag fick diabetes för ett år sedan och tom då sa sköterskan att nej du behöver ingen dietist för du vet ju precis hur du ska göra!
Jo det kan ju hända men som det är nu är allt så rörigt i huvudet att jag vet varken ut eller in och det slutar med att jag tröstäter istället och sen mår jag ännu lite sämre. Den onda spiralen!

#9 - - monica:

Jag känner igen mig i den uppgivna läsaren. Inte ha råd ha råd till snygga kläder, ingen som peppar. Läser en blogg ibland av Marathonemma, som ung tjej, reumatiker, 130 kg lade om sitt liv. Vad hon äter, har jag inte kollat! Men nånstans skrev hon : kom ut ur dig själv och se vad du har runt dig, kryp inte in i dig själv och ge upp. Det är blod, svett och tårar. Ibland har jag själv önskat att man kunde bli nedsövd och sedan få vakna upp, uttjusig. Minsta möjliga motstånd... Jag tränar på ett litet gymn för 50 kr månaden, gymnastiksal på en nedlagd skola. Den utnyttjas av idrottsföreningar. Men man ska dit, behöver bil. Lika långt 2 mil till staden. Hör om de, som köper årskort på dyra gym och inte går dit. Men det är skönt att gå promenader i friska luften, dessutom gratis.

#10 - - Eva:

Kanske om man lägger bort all fokus på allt man inte kan, så känns livet lite bättre? En promenad kan nästan alla gå. Alla kan njuta av fågelkvitter och ljuvliga dofter i vårsolen, alla kan sedan njuta av en dusch efter den härliga upplevelsen av att uppleva frisk luft. När man gjort det några gånger kanske man även kan känna Lindahs underbara engagemang och livsglädje! Alla jan hitta något att njuta av, kan man inte det behöver man söka hjälp. Blir väldigt trött på sådana där inlägg. Man behöver inte fina träningskläder eller massa annat för att känna glädje o lycka. Man kan också känna glädje o lycka för någon annan, lindha till exempel som verkligen förtjänar att få njuta fullt ut av att ännu en gång fira midsommar som viktstabil!

#11 - - Nisse:

Mycket kvitter och snuttefiltande runt viktnedgång och träning, saken sett med mina ögon är att total kostomläggning är Nr 1 för att lyckas, dvs du kan aldrig med träning kompensera osunt intag av föda och dryck punkt. I steg ett är koständring inkl dryckes vanor minst 80% av det som krävs att lyckas, med tiden kan träningens procentsats ökas MEN fortfarande gäller kost är viktigt när dom fluffiga kilona börjar försvinna då är det dags att sätta fart på träning. Och för att ändra på kostintag krävs varken fina kläder, PT eller gymkort, utan bara att sluta äta från tallrik A och börja äta från tallrik B och sluta dricka ur glas C och börja dricka ur glas D. Och det krävs vilja ja och inga tyckasyndomfasoner, alt fortsätta vara med i loosers corner. Lindha har fattat detta nu är det upp till er andra att sätta fart innan det är för sent.

#12 - - Eva:

Monitzzz: Känner igen mig sååå mycket i din historia! Tills jag satsade på kbt och känner att jag tidigare haft ett självskadebeteende, som jag kallar det. Mina funderingar har varit "varför vill jag såra mig själv?". Jag vill inget annat än gå ner i vikt! Jag äter för att dämpa stress och ångest. Men maten skadar bara mig själv och ingen annan! Min framgång på -30 kg har varit att för varje salladsblad tänka att "jag vill inte skada mig själv, jag vill vara snäll mot mig själv". Den här gången känns det ärligt och på riktigt! Om 10 kg är jag nöjd och jag ska påbörja resan att befästa nya livsstilen för att det ska hålla...

Tips på träning som inte kostar: springa i trappor, cykla, promenera, simma i sjö i sommar, storstädning med fönsterputsning. Det går att svettas ordentligt när man städar ;)

Lycka till! En viktresa måste börja inifrån och tyvärr finns inga ursäkter, tråkigt - jag vet! Och kämpar fortfarande...

#13 - - Eva:

Nisse: Bara för man har övervikt är man ingen looser! Övervikt är ett beroende, jämställ det med vilket annat beroende som helst så förstår du att det inte är så enkelt att byta riktning. Men jag håller med om att maten är viktig men jag reagerar på hur du uttrycker dig. Överviktigt är vanlig och under "skyddsdräkten" döljer sig ett varmt hjärta, för vet du vad? Överviktiga är ofta personer som tänker mer på andra än sig själv! Inga loosers utan fina medmänniskor!

#14 - - Åse:

Tycker det är viktigt att komma ihåg att även "tränande" personer har svårt att komma iväg på träningen ibland. Det var något som i alla fall jag trodde förut, att träningspersoner alltid tyckte att det var så kul.
Dock, dom är bra på att tänka på hur skönt det är efter att träningen är utförd!

Svar: Väldigt sant och skönt att höra att alla kan ha svackor.
halvalindha

#15 - - Nette:

Halloj!
Jag går inte heller på gym, har inte tiden att lägga på det eftersom jag har lång resväg till jobbet, hus och familj samt två hästar, MEN jag styrketränar ändå i snitt tre dagar i veckan. Ibland mer, ibland mindre. Jag köpte en styrketräningsbok anpassad för hemmabruk, en pilatesboll och ett set justerbara hantlar och sen bestämde jag mig. Och det är där tricket ligger. Att bestämma sig. Man måste inte vara motiverad, man måste inte vara på humör, man behöver inte ens vilja träna, utan det handlar om att bestämma sig. Nu gör jag detta och det kommer att ta 40 minuter. Belöningen kommer efteråt i form av stärkt självkänlsa och nöjdhet. Känns det här steget för stort, varför inte börja med att variera en promenad med styrkeövniongar som arbetar med den egna kroppsvikten. Bara fantasin sätter gränser. Jag bjuder mina grannar på lite underhållning ibland, när jag gör uppstep på altanen, plankan och armhävningar varierat med sprinter i vår uppfartsbacke. Vill inte låta klämkäck, men träning handlar mest om det mentala, att gå ur sin bekvämlighetszon, och den ser olika ut för olika människor, men det är lika obehagligt för alla att befinna sig i obekvämlighetszonen.

#16 - - Susanne:

Nej, man måste inte gå på gym och som Lindha skriver att det gjorde hon inte heller i början, det finns så många andra sätt att träna på.. Jag tror också att när man börjar följa en blogg så kommer man in mitt i livet så att säga hos den personen och kanske inte tänker på att viktresan har varit gång ett tag, det är lätt att känna sig sämre och glömma att alla började nån gång. Jag har en sjukdom som gör att jag inte kan träna -istället testar jag avslappning och korta promenader. Jag måste göra ett val om jag går mer än mina 10 min/dag så "straffas" jag genom muskelvärk som gör att jag blir helt utslagen. Ibland gör jag det, ibland inte - det beror på vad som är på gång under veckan och om det är värt att ha ont.
Nette: ett jättebra inlägg-det handlar om att bestämma sig oavsett hur jobbigt eller tråkigt allt känns. Min sjukgymnast säger att först bestämmer man sig, sen gör man och efter det kommer motivationen till att vilja fortsätta, att sätta upp ett mål!! Men motivation är en färskvara och måste underhållas med (ibland) tråkig, jobbig träning eller bra mat när man egentligen vill äta 1 kg godis. Jag är i en riktig svacka just nu men grottar ner mig i alla gamla inlägg på bloggen här, det ger verkligen inspiration och en förståelse att det inte alltid är enkelt. Samtidigt vill man ju också ha kicken av andras framgång och inse att det där, det kan hända även mig!!!

#17 - - Anonym:

Återkoppling: Inlägget jag skrev, var riktat som svar till en person, så blev lite konstigt att det kom upp sådär. Men jag vill förtydliga ett par saker. För det första så har jag aldrig sagt att jag behöver nya, snygga/ moderna träningskläder, skulle vara nöjd om jag hade bekväma fula kläder, och ett par skor man inte får ont i fötterna av. Sen så handlade mitt inlägg i sig inte om viktnedgång, utan om att komma igång med träningen, vilket är något jag vill, men inte lyckas med. Och detta är inget "tycka-synd-om" som någon skrev, och jag kan verkligen känna lycka för andra människor, så ditt struntprat kan du ta någon annanstans. Jag förstår självklart att den enda som kan göra något åt saken är jag själv, det finns inga genvägar/enkla vägar ut etc. Och med all respekt för dig Lindha (för jag tycker du är grym:)!) så har du väl ändå haft din man och barn på din resa? Även om peppning inte är någon avgörande faktor, så måste det ju ännu kännas bättre när man har någon som man vet står bakom en, och kan ta emot en lite när man faller. Det är självfallet ingen ursäkt för att inte ta tag i sitt liv och träningen, vet ju att jag får bara den här kroppen och den ska jag leva med resten av mitt liv, så jag borde ta hand om den bättre, och skulle då må bättre. Ville bara framföra att det är svårt ibland, när man bara vill gömma sig, stanna hemma och dra täcket över huvudet så ingen kan se en. Det känns skönt & få bekräftelse på (även om man vet det rent förnuftigt) att man inte är ensam! <3

Svar: Hej igen! Självklart är det en trygghet att ha en familj bakom sig som stöttar en.
Känner igen mig mycket i det du skriver att man bara vill gömma sig och stanna hemma, vet inte hur många trevliga tillställningar jag tackat nej till för att jag skämts över mig själv. Hur jag valt bort att göra vissa saker med barnen pga min osmidighet.
Men till slut fick jag kraften att börja lite i taget och valde att promenera för mig själv för att ingen skulle se mig och så småningom stärktes jag av att jag gjorde det jag föresatt mig dag för dag, timme för timme. Bryt ner början till små delmål som du klarar och gör inte allt på en gång och så ändrar du försiktigt lite i taget till bättre vanor. Skriv gärna och berätta hur det går, vi /jag stöttar dig gärna här på bloggen.
Kram till dig <3
halvalindha

#18 - - ester:

Man ska alltid vara snäll mot sig själv, för det är inte många andra som är det. Minnas de bra sakerna.

Svar: <3
halvalindha

#19 - - Alexandra Park:

WOW! Vilken resa! Har själv haft problem med min vikt och behöver verkligen lite motivation just nu, så ville bara tack för den.

Svar: Tack själv för att du kommenterade <3
halvalindha

#20 - - Mohammedi's | Art, model & designer:

man ska vara snäll mot sig själv :D!! <3

Svar: <3
halvalindha

#21 - - Christina:

Jag blir så ledsen när jag läser en fråga som denna. Du behöver INTE motionera för att gå ner i vikt! Fokusera på att äta rätt (slow/low carb) så kommer det att gå jättebra. Prova LCHF eller min diet Snabb & Enkel Viktminskning...
(När du har nått din målvikt kan du fundera på om du vill motionera för hälsan - men för vikten behövs det INTE.)

M v h Christina
Viktcoachen.se

↑