Fick en privat fråga på min mejl om hur jag ser på sockerberoende vilket är ett stort och jobbigt problem för många. Jag skulle vilja klassa sockerberoende lika med alkoholberoende, det är lite samma beteende med att ljuga, gömma och äta/dricka i smyg (inga jämförelser i övrigt).
När jag var yngre var jag mycket för socker, men efter mina två graviditeter har sockerberoendet ersatts med chips, pizza, skräpmat och mackor. Och minst 1,5 l läsk gick åt hemma per dag till mig (Hormoner?). Lägg märke till min då ständige följeslagare Coca-colan i jackfickan.
Jag köpte lätt 4 dubbel dajm om dagen förut, ni vet de brukar ha sådana erbjudanden; 4 stycksaker för endast 20 kronor. Jag drog i mig dem med lätthet på en gång, och kunde även i bland köpa ett paket vaniljglass och så hackade jag dajmen över, så gott.
Hade vi hemmagjorda bullar i frysen kunde jag lätt trycka en påse innan middagen med 6 kanelbullar. Fanns det inga sötsaker hemma så tog jag Oboy och blandade med grädde till en chokladsmet. Jag vill inte påstå att jag är en av dem som har ett sockermissbruk eller beroende nu, det hade jag när jag var yngre. Men jag vet vilket helvete det är (eller lurar jag mig själv fortfarande?).
Socker är som en drog. Jag skämdes förut när jag handlade allt godis och kakor, så när jag skulle betala i kassan låtsades jag som att allt inte var till mig och ljög och sa det till kassörskan, som om hon skulle bry sig. Men jag skämdes då jag handlade godis, glass och kakor varje dag. Sedan gömde jag godiset hemma så ingen skulle se allt jag åt.
Kommer ihåg när jag var i tonåren och min bror hade skaffat katt som var så ensam på dagarna då de jobbade långa dagar, så jag åkte alltid dit efter skolan och myste med katten några timmar alldeles själv och hade alltid köpt ett paket vaniljglass och dubbeldajm som jag strödde över glassen. Tänkte inte mer på det tills min bror sa till mig att; -äter du så här mycket glass och godis varje dag? Jag skämdes så hemskt och hade inte tänkt på att de såg vad jag ätit och slängt i soporna. Så då blev jag lite smartare och slutade slänga skräpet efter mig där utan slängde det i en papperskorg ute.
I dag hanterar jag mitt sockerberoende bra och har inte lika starkt behov av det som förut, men självklart hjälper LCHF-kosten till med det. Om man börjar med LCHF-kosten tycker inte jag att man ska börja leta recept efter efterrätter som man får äta enligt LCHF, det sätter bara krokben för en. I stället får man vara beredd på en avvänjning på ca två veckor för att få ut sockret ur kroppen, så kommer det kännas lättare efter det.
Men visst är det konstigt hur vi människor fungerar? En person som tackar nej till en kaka pga att hon blir triggad av socker respekteras inte på samma sätt som en som har problem med alkoholen. Så skulle ju ingen säga; -men en liten klunk kan du väl ta? Istället blir folk nästan kränkta; -att här bjuder jag på kakor och en ynka liten gör väl inget. Men det kan vara den som förstör, eller hur?
Jag har i dag väninnor runt mig som är sockerberoende, den ena är smal och har inga viktproblem, men känner själv att hon/kroppen inte mår bra av sockret. Hon trycker lätt två semlor på raken och prioriterar sötsaker framför mat. När hon lagar mat till barnen äter hon en snickers under tiden.
Min andra väninna som varit sockerberoende men har lyckats ta sig ur det och gått ner 20 kg på köpet, berättade för mig att hon mådde så dåligt av allt socker och skulle prova LCHF hon fick sådana abstinens och kallsvettades att hon blev rädd och slutade med LCHF. Efteråt läste hon en bok om sockerberoende och förstod att det var kroppens sätt att rensa ur alla gifter. Men efter ett tag tänkte hon; -att nu vet jag att det kommer bli jobbigt. Hon gick in med en annan insikt och var förberedd på att det skulle bli jobbigt, men den här gången ville hon på riktigt klara detta, och efter ca 2 jobbiga veckor gick det mycket lättare och hon gick dessutom ner 20 kg till slut.
Det gäller att vara väldigt strikt med LCHF när du är sockerberoende så att du inte äter något som triggar dig. Min väninna vågade inte äta bär fast det är tillåtet från början, eftersom hon var så känslig. Hon berättade att när hon efter några veckor när hon kände sig trygg, tog och åt en apelsin. Senare under kvällen mådde hon så dåligt och darrade, tills hon förstod att apelsinen triggade henne. Därför säger hon att det är inte värt att falla dit igen.
Rensa ur ditt skafferi och kylskåp från allt vad kolhydrater heter och börja ditt nya liv, och när sockersuget är borta så fortsätter din resa. Gammal bild från kalas.
Det här var lite tankar från mig och lite egna erfarenheter av sockermissbruk. Hur känner ni och hur hanterar ni detta? Är det sockret som är jobbigast att leva utan? Berätta gärna hur ni känner så får vi andra stöd i era egna berättelser.
Men det viktigaste av allt: att det går att övervinna bara du har viljan!!!
"Istället blir folk nästan kränkta; -att här bjuder jag på kakor och en ynka liten gör väl inget. Men det kan vara den som förstör, eller hur?"
Så himla sant! Om man äter en kaka är det försent. Då vill man bara ha mer. Därför är det lika bra att inte äta någonting
När jag försöker vara nyttig i början utan socker och blir hungrig, så får jag något otroligt sug efter mackor. Då kan jag lätt trycka i mig 7 mackor. Mackor är ju inge bra, och det är dem jag vill få bort ur min vardag, har du några tips?