Självsabotage
Jag lovar att jag aldrig ska stå i vägen för mig själv igen.
Jag tror vi är många som känner igen oss i just de orden ovan. Det är så viktigt att ta ansvar för dina handlingar och hur de påverkar dig och vilka val du gör. Misslyckas man så är det så lätt att tycka synd om sig själv och så straffar man sig själv med ännu ett misslyckande som förstör ännu mera, och så är den onda cikeln i gång igen.
När du får problem vad gör du då? Rättar du till problemet eller blir du ett offer? Visste du att det skulle bli så här eller tar du tag i problemet? Får vi ett bakslag så är det så viktigt att vi accepterar det och går vidare, dränk dig inte i skuldkänslor utan gå tillbaka i stället och gör om gör rätt.
I min återfallsresa åt jag upp mig 25 kilo tills jag vaknade upp och ifrågasatte mig själv; -vad håller du på med? Jag bestämde mig för inte att låta dessa kilon förstöra för mig längre och jag tittade på mig själv och sa; -fasen vad du är bra Lindha, du har bara gått upp 25 kilo men har stannat nu och du har hela 45 kilo som du har lyckats gått ner fortfarande. Med dom orden i mitt huvud började min andra resa.
Jag är så tacksam att jag stoppade mig själv i tid och inte gick upp alla mina 70 kg igen. För visst är del väl som så att om du är ute på bilsemester och upptäcker att du kört flera mil fel, inte åker du väl hela vägen hem och börjar om resan? Vi fortsätter där vi är nu, eller hur?
