Mentala muskler
Många är vi som gärna vill ha resultat snabbt när vi startar, och det enda rätta svaret på den frågan är att det beror helt på insatsen, eller hur? Men ibland blir det ändå inte som vi tänkt oss fast vi gjort alla rätt och frågan är då, hur hanterar du det?
Jag har kommit igång riktigt bra med min träning nu, långa promenader varje dag varvat med längdskidåkning när jag är i fjällen. Jag äter tre mål mat om dagen och skulle jag vara hungrig eller sugen på något så tar jag en kopp varm buljong som jag dricker, och det värmer riktigt gott och tar bort både suget och hunger.
De senaste dagarna har jag ökat på min träning med lite löpning för att utmana mina muskler hela tiden, och jag kände när jag skulle väga mig idag att det kommer bli ett bra resultat på vågen efter att jag har stått still i vikt ett bra tag nu. Men vågens siffror smekte mig inte direkt, en viktuppgång på närmare 2,5 kg!!!! Det kan ju få vem som helst att misströsta, tappa lusten och till och med ge upp, eller hur? Jag var helt oförberedd på detta och tänker i mitt stilla sinne att eftersom jag ökat på träningen rätt bra så brukar min kropp samla på sig vätska tillfälligt när jag bygger nya muskler. Och med den erfarenheten i bagaget så gäller det att låta viktökningen rinna av och avvakta nytt resultat till nästa vecka då jag endast väger mig en gång i veckan.
Med detta vill jag säga att på vilket vis skulle det hjälpa mig att ge upp, eller gå till skafferiet och tröstäta som det är så lätt att göra när vi möter motgångar? Det finns inget annat sätt än att fortsätta på vald väg oavsett hur lång tid det kommer att ta, den som fortsätter är den som kommer att nå sitt mål till slut, och det är något som jag tjatar enormt mycket om i mina kurser som jag har på distans: vi måste hela tiden ha det långsiktiga tänket, jag menar även med små små steg kommer vi framåt och med många små steg så kommer vi i mål till slut, eller hur?
Så efter mitt möte med vågen imorse tog jag min vanliga promenad och bestämde mig för att göra det bästa av situationen och ökade på med min löpträning där jag varvar rask promenad med att springa intervaller mellan lyktsolparna. Det känns så skönt att inte låta vågen bestämma hur jag ska må. En liten parentes dock, jag bestämde mig för att prova mina slitna blå jeans nu när jag sitter och skriver detta inlägg och kan ni tänka er; de satt lite lösare :)
Idag får ni bilder från min härliga morgonpromenad och hoppas ni fick lite pepp om att ge upp är aldrig ett alternativ.
