I Himlen
Min fina starka pappa finns inte mer. I går högg han ved stark och frisk i dag är han borta, hur kan livet på ett ögonblick förändras så, jag förstår ingenting. Chocken går inte att beskriva.
Vad lätt det är att ta allt för givet i livet; hur allt bara ska fortsätta vara som det är utan att man ska investera i sina relationer. Helt plötsligt är det för sent, att man tar för givet att allt ska vara som det alltid är, och så händer något och man inser att man inte har prioriterat helt rätt.
Min pappa som var så stolt över mig att jag lyckats gå ner i vikt för min hälsas skull och han lusläste alla tidningar jag var med i, och nu finns han inte mer. Min pappa som jag har ärvt min envishet av, mitt tålamod, heta temperament och den starka viljan att inte ge upp. Tänk att man tror att de alltid ska finnas där för alltid, ångrar så att jag inte hann träffa dig de sista två veckorna. Samtidigt som jag vet att vi vår familj står varandra så nära och alltid är uppe i varandra och umgås mer än de flesta.
Min pappa som jag var så stolt över och som i sin ungdom tävlade i rally, där han var en mycket framgångsrik rallyförare, men jag antar att min starka pappa behövdes mer i himlen just nu även om jag önskar jag hade fått haft kvar honom lite till <3
Det lilla ordet varför har blivit så stort, så stort att det finns inga svar, när dagen syntes som bäst kom döden som vår gäst. Hämtar det som kärast var och lämnar bara tomhet kvar.