LINDHA VIKSTRÖM

Det är en svår balansgång: mental och psykisk hälsa. Visst är det viktigt att trivas med sin kropp även om man har för många kilon och visst är det vackert med kvinnliga former och mjuka kurvor men jag skriver inte om det, jag skriver om övervikt som skapar ohälsa.

Älska dig själv och se till att du mår bra och ät vad du vill och göra saker som får dig att må bra, vem vill inte det? Helst av allt skulle jag vilja ligga på soffan och äta praliner och göra precis det som faller mig in och ändå vara hälsan själv, jag menar det är ju så gott med socker. 

Jag som har jobbat som undersköterska i många många år har alltid förundrats över de fina goa tanter som jag kommit till, det spelar ingen roll vilken ålder de har, men de pratar alltid om att de måste gå ner i vikt. Och jag har alltid tänkt; men jisses när man är i 70, 80, 90 årsåldern behöver man väl inte bry sig om vikten, då ska man väl bara njuta av allt och ligga på soffan och käka praliner om det är det man vill.

Idag har vi många influencers i sociala medier, jag är en av dem och jag har märkt en liten förändring här, vi börjar få inslag från många håll om att hälsa, vara smal och vilja att gå ner i vikt betyder att man inte älskar sig själv eller sin kropp, hur fel har inte det blivit? Att vilja ta hand om sig själv, äta rätt och röra på sig, är inte det att vilja ta hand om sig själv, att vilja investera i sin egen hälsa? Är det något fult helt plötsligt?? 

Att stå upp för sin tunga kropp och visa upp sig är helt ok men jag själv som vägt 140 kg vet vad tungt och jobbigt det var, och att påstå att man mår bra och att man får äta vad man vill går jag inte riktigt på. Jag tror att man tyvärr gett upp att man inte kan lyckas må bättre eller få en bättre hälsa, och då menar jag inte trådsmal modell utan jag menar att leva hälsosamt. 

Jag tycker inte att det är ok att påskina att allt är lycka att väga för mycket, det handlar om hälsa men INTE att bli smal. Att äta osunt skapar inflammationer i kroppen som gör att du kan drabbas av olika sjukdomar.

När jag vägde 140 kg var jag tvungen att äta en massa olika mediciner som Omeprozol, blodtrycksmedicin, attarax, diklofenak etc. alla dessa mediciner som jag i dag inte behöver tack vare att jag äter hälsosamt och rör på mig. 

Jag tror om jag går tillbaka till mina rader tidigare i detta inlägg om mitt jobb inom vården, så hade dessa äldre tanter inte varit i den åldern där de är nu om de inte tänkt på sin hälsa, och om de inte fortsätter tänka på den utan släpper allt, hur ska de då kunna hjälpa sig själva? Vill de vara så stora så att de inte kan ta sig upp ur sängen själva? Hur tänker dessa unga influencers att de ska klara sig när de närmar sig den högre åldern om de bär på för många kilon, tränar inget och äter vad de vill? Hur gamla blir de? Hur ska deras kropp orka bära dem genom hela livet? Eller är de för unga att förstå sitt bästa eller är sockret för stort att kämpa emot? Det går inte att komma undan att övervikt i längden inte är bra för vår hälsa. 

Att känna sig fin och vara vacker i alla former är inget jag säger emot eller säger att det är fult, men det handlar inte om det utan det jag skriver om handlar om vår hälsa, vår kropp och våra organ som ska orka bära oss hela livet.

Visst är det vackert med kvinnliga former och mjuka kurvor men jag skriver inte om det, jag skriver om övervikt som skapar ohälsa.

Vad tycker ni, är jag fel ute?