Av och På

Min Magnus har alltid sagt att jag är som en av och på knapp, det finns liksom ingen dimmer på mig. antingen går jag in för fullt till 200 % eller så gör jag absolut inget. Han har rätt, jag är verkligen eller har verkligen varit så genom åren, men har faktiskt bättrat mig betydligt och förstått att det kanske inte alltid är så smart. För när jag har kört på så har jag aldrig orkat göra klart i slutändan, utan alla krafter har tagit slut innan jag nått målet. känner ni igen er?
 
Nu när jag är i min andra resa så måste jag bromsa mig själv samtidigt som jag gasar för att hitta balansen. Det är bara det att jag fått en sådan nytändning sedan jag nu i förra veckan kommit i gång med min träning igen, och min kropp svarar jättebra på det. Träningen har fått mig att känna mig piggare och jag har mer energi nu, och då är det ju så lätt att överdriva och vilja göra så mycket mer på en gång.
 
Men jag är förnuftig och inser att lagom är bäst så att jag inte tröttnar, för det är ju meningen att min träning ska bli en hållbar rutin, inte ett maraton, dvs snabbt till målet. Ibland är långsamt den som vinner i slutändan eller hur? 
 
I dag har jag haft en otroligt harmonisk dag: började med ett träningpass med min PT Jonas kl 8 i morse och sedan blev det en spontan lunch på stan med en väninna. Vissa dagar så känns det verkligen som man kan lyfta ett berg men, så kommer givetvis dalarna emellanåt och det är då man får tänka: för vem och varför gör jag detta?
Jag vill må bra, jag vill ha en bra hälsa och jag vill inte väga tresiffrigt igen.
 
Jag tycker att det är kvällarna som kan vara värst, för det är åtminstone då som mitt sug kommer efter att vilja ha något gott att äta i soffan framför tv:n. Mitt sätt att hantera det är att se till att skapa en ny sysselsättning för att skingra mina tankar på mat eller efter kolhydrater. Tänk att maten har en sådan betydelse att det är den som ska göra mig glad och nöjd, men det är slut med det. Är jag hungrig på kvällen så kokar jag mig ett ägg, vill jag inte äta ägg då är jag inte hungrig utan då handlar mitt sug om annat och jag använder inte mat längre för att döva känslor.  
 
(null)
 
#1 - - monica:

Äter du till 200 % när du är uppåt, eller gör du det när du rasar ihop och blir neråt och det enda som betyder något, är att få äta!...? Om du vill äta framför tvn, blanda kokt ägg och rå morotskivor! Tror ingen överäter. Och så kan man skaffa en rolig stickning, halsdukar, sjalar, sockor, lovikkavantar.

#2 - - Christina:

Hej, jag tycker att när jag handarbetar framför TV:n (stickar, virkar, syr) så är det lättare att glömma bort eller inte känna suget.