Att fälla krokben för sig själv

Är det inte skrattretande hur man håller på? Hoppas någon känner igen sig i att man aldrig är nöjd, det är ungefär som om någon sätter skygglappar för ögonen på en. Jag menar, när jag vägde 140 kg år 2012 var jag så överlycklig när jag kom ner till tvåsiffrigt och vägde 99 kg. Jag kände mig så snygg, kunde köpa klädstorlek XL och jag kände mig så vacker inför min man och jag mådde så bra. Sedan fortsatte ju min lyckade viktresa ner till 70 kg.
 
Min vikt var stabil med några små kilon hit och dit, men så kom kraschen när pappa dog 2016 och jag gick upp i vikt med 5 kg rätt snabbt. Jag kommer i håg att jag la upp bilden nedan här på bloggen att jag skrev att jag hade gått upp i vikt men mitt mål var att komma i den blå klänningen igen. DÅ tyckte jag att jag var lite tjock i den svarta klänningen. När jag tittar på bilden nu upplever jag inte mig själv som tjock alls. Kontentan av detta är att negativa känslor och en känsla av misslyckande gärna förstör för oss. 
 
Istället så fortsatte jag att vara missnöjd över dessa kilon i stället för att tänka tillbaka på vad jag tidigare åstadkommit; jag väger ju inte 140 kg igen!!!!
 
 
Att ständigt känna oss missnöjda hjälper oss inte framåt alls. Självklart så vill jag ha min blåa klänning på mig igen, men det jag vill ha ut med detta inlägg är att om jag inte haft skygglappar på mig så kanske jag inte hade behövt gå upp ännu mera i vikt. Varför kunde jag inte se att jag dög ändå?
 
Bilden här nedan är tagen i juni förra året för tidningen Amelia, och då kände jag mig också tjock, här hade jag gått upp 10 kg. Idag när jag har ett annat perspektiv så inser jag att jag inte är överviktig på bilden nedan heller. Tänk om jag hade förstått det då? Varför är vi så självkritiska? Hade jag sett ut så här idag hade jag varit överlycklig. 
 
 
Som ni vet så har jag lyckats gå upp 10 kg till sedan denna bild, och det är då man inser och tänker "varför var jag inte nöjd på de bilderna?". Men just därför har ju jag valt att gå ut med min andra resa och att känna mig stolt över mig själv där jag är nu, för det hjälper ju inte att tänka negativa tankar.
 
Här är jag nu; lite tyngre men är på väg tillbaka till mina blåa jeans och klänning men är ändå stolt just nu där jag är. Annars finns det en risk att gå upp ännu mera i vikt, eller hur? Våra tankar och snedvrida syn vill gärna sätta käppar i hjulet för oss i onödan. Men nu är jag igång med min andra resa och vikten går sakta neråt, och jag är med dessa erfarenheter lite klokare och känner mig stark tillsammans med er. Och nog fan ska jag lyckas, det har jag bestämt mig för eftersom det är jag som gör valen, eller hur?
  
Foto; Anna-Karin Pernevill
 
 
#1 - - Carina:

Kloka ord som vanligt och jag skriver under på varje ord du skrivit. Hjärnans "spratt" är vår största fiende när de dåliga tankarna tar över.

Vi kämpar på :)
Kram

#2 - - Hanna Karlsson:

DU är stark och kommer lyckas den här gången också. Nu har du ju fler verktyg än under viktresan förra gången. Kram på dig!

Svar: Kram och tack <3
halvalindha

#3 - - monica:

Om man inte är nöjd, då suger hela livet och man lyckas inte bli mätt och belåten. Och är man inte belåten, då finns gnaget efter något att äta hela tiden!!! Avundas de som kan äta vad de vill, hur mycket eller litet det nu är, de håller sig smala i alla fall. Det är sådan kroppshets idag, helst bland artister som gärna visar hel eller halvnakna. Man kan få väga det man vill , bara man är frisk och rörlig. Inte jämföra sig med andra. Vara glad och nöjd i sig själv. Tulipanaros hette det förr.

#4 - - Anonym:

Som om du skriver mina tankar

Svar: <3
halvalindha

#5 - - Anonym:

Du har inte funderar på göra stegen i OA? Kan verkligen rekommendera det. Är äntligen viktstabil och trygg i maten.

#6 - - Anonym:

Du har inte funderar på göra stegen i OA? Kan verkligen rekommendera det. Är äntligen viktstabil och trygg i maten.

Svar: Tack för tips, men känner att jag har styrkan att klara detta själv <3
halvalindha

#7 - - Anonym:

Man skulle ha din inställning men jag går bara upp på grund av hypotyreos. Hoppas snart allt vänder

#8 - - Britt-Marie S:

Jag tänker att jag ger mig +- 2 kg för att det inte ska bli jättejobbigt att ta tag i det igen. Jag är nere i den vikt jag tycker är ok för mig och då är jobbet att stanna där. Tillåter mig lite fusk men håller koll på vågen.

Svar: Mycket bra tänk.
halvalindha

#9 - - M-L:

Så bra och klokt du skriver. Det gäller inte bara vikten utan annat i livet också. Jag har inte problem med vikten utan mer att hitta gnistan och lusten i livet just nu. Det du skriver använder jag som en sporre för att ta tag i mig själv. Jag tycker du är så duktig och ärlig och bjuder så mycket av dig själv och ditt liv både när det går upp och ner. Tack för att du orkar och du hjälper nog många med att visa en ärligt bild.

Svar: Tack för de fina orden<3 För mig är ni viktiga i min resa också.
halvalindha

#10 - - Anonym:

Stämmer det att 70+10+10 är vad vågen visar idag?Då förstår man lätt att det är tungt på många sätt för dig. Och då gäller de nog tänka rätt för att inte hamna i tresiffrigt framöver.