Att möta sina rädslor

Måste erkänna att vad lätt det är att tappa sin träning, det som jag så ofta skriver om som är så viktigt är att verkligen planera in träningen varje vecka för att den ska bli av. Jag är ingen spontan träningsmänniska som alltid har gnistan; "i dag ska jag dra till gymmet en timme". Jag behöver ha en liten piska över mig. Samtidigt som jag verkligen älskar när träningen är gjord och i bland längtar jag faktiskt också till det, speciellt att åka skidor i fjällen, men som ni alla vet så har man inte alltid motivationen. 

Som tur är har jag en tränare Pt Jonas Brandt  som bryr sig och sms:ade vart jag tagit vägen. I två veckor har jag "mystränat". Vad är mysträna då? Jo det är när jag tränar själv: promenader, motionscykel, längdskidor osv. Att ta ut sig själv som man gör i ett pt-pass eller när jag tränar i Power works-gruppen är svårt att få till själv om ni förstår mig rätt.
 
Så jag bestämde mig för att köra Powerworks i går, och så bokade jag in ett pt-pass i dag fredag. Jag hade en sådan lust att bara strunta i passet i går för latmasken i mig tänkte; "jag börjar i morgon i stället", men jag visste att struntar jag i det så kommer jag att avboka fredagspasset också. Jag vet hur jag fungerar, hur jag försöker lura mig själv. Av ren och skär självbevarelsedrift åkte jag i går till gymmet 1 1/2 timme innan passet och väntade där med en kopp kaffe, för jag litade inte på mig själv. Om jag hade väntat hemma så fanns risken att jag stannat hemma. Men passet blev av tillsammans med några andra av kämparna i gänget.
 
(null)
 
Så i dag hade jag en egen timme med Jonas och i dag var det dags att väga mig och kolla hur mina värden svarar på min träning. Jag ska lägga ut detta lite längre fram hur det ser ut, för det är intressant att se hur muskelmassan växer och fettet minskar, vilket är en kortfattad beskrivning av vågens funktioner.
 
(null)
 
Jag har ju alltid varit och är fortfarande så rädd att ramla, det sitter kvar sedan jag vägde 140 kg. Det var så otroligt svårt och jobbigt att ta sig upp, jag kan än i dag bli osäker om stolar kommer att hålla för mig, det sitter mycket gamla rädslor kvar i mitt huvud.
 
I dag tränade jag och Jonas bl.a. min balans, och vi gjorde en benövning där jag höll i en stång (svårt förklara hoppas ni förstår ändå) samtidigt som jag skulle göra djupa knäböj. Jag var livrädd att gå för djupt, rädd för att inte orka ta mig upp för då skulle jag ramla. Alltså, jag menar det är ju inte långt till golvet men ändå fanns rädslan där. Till slut bestämde vi att jag skulle göra så djupt jag kunde och våga falla för att möta min rädsla, och tro det eller ej, men det gick bra och det kändes riktigt bra att jag gjorde det. Jag landade på rumpan och överlevde.
 
Så nu med två dagars super träning är jag redo för mysträning i fjällen och kom i håg att för att få till en bra träningsrutin så kan man inte tro att det ska vara roligt jämt, det är inte alltid kul men jobbet ska göras, om man vill nå sina mål.
 
 
Vill du också som bor i närheten av Östersund börja träna i grupp med Power Works kika in på länken här och ta del av mer information.