Planering är så viktigt
Vad gör ni när ni är på gränsen att ge upp, när ni inte orkar, och känner att det inte är meningen med något, jag är dömd att vara tjock resten av livet. Jag går ju ändå inte ner i vikt, eller det går så sakta, det tar sån tid, det måste vara nåt fel på mig, och min kropp som inte svarar.
Har man många kilon att gå ner, så kommer det att komma dagar när allt känns tungt och motigt, för man vill ju bli smal på en gång, och helst JUST NU!!!
Vad har ni för skyddsnät runt er, för att klara den "dagen" när det känns som allra jobbigast. Att, nä nu ger jag upp! När man bara känner, nu skiter jag i det här, jag orkar inte träna, jag vill äta pizza, läsk, chips och smörgåsar (som är mina laster).
Jag brukar ta en promenad och lyssna på bra musik för att skingra tankarna, men det är inte alltid det hjälper.
En promenad vilket trams! Jag är hungrig/sugen!!!!!
Här på bilden hade jag gått ner ca 30 kg.
Jag tror att det är viktigt, att faktiskt ha förberett nåt för sig själv, som ett skyddsnät att planera för när den dagen kommer, hur du ska hantera det då. Mitt skyddsnät, hur jag hanterade sådana dagar, kunde vara att ringa runt till mina närmaste vänner och suga åt mig av deras pepping och stöd.
Jag kunde ringa min man, och säga när jag var riktigt desperat, att allt är skit, jag gör inget annat än tränar och jobbar, jag orkar inte. Så kunde vi bestämma, då gör vi nåt kul mitt i vardagsveckan, gör dig snygg så går vi ut och käkar på restaurang. Så lyckades jag skingra de jobbiga tankarna den gången, eller att gå på bio. Det gäller att hitta på nåt som fungerar för en själv. Men man kan ju inte gå på restaurang eller bio jämt, vem har råd med det. Men just att sysselsätta sig känns som ett viktigt och bra knep.
Sen kunde jag känna i bland att, men ok, ta två ostskivor med gurka och majonnäs eller smör som ett extra mellanmål, och håll dig till det. Och det brukar fungera åtminstone för mig. Ett annat knep, är att jag alltid har mina babybel-ostar i handväskan, verkligen en räddare i nöden. Kanske har ni redan knep, hur ni hanterar sådana här situationer, så får ni gärna dela med er av dem här, så kan vi peppa, och ge stöd till varandra.
Det tar längre tid att förändra ett beteende, än att gå ner i vikt. Även om jag får äta mig mätt, med god LCHF kost, så har jag alltid ätit för mycket, överätit, så där måste jag ju alltid behärska mig, för jag skulle kunna äta mer mat nu också även om jag är mätt, jag menar det är ju så gott.
Men någonstans måste man hela tiden göra valet, vad vill jag? Och visst är det värt att kämpa för.
Så bra skrivet, känner verkligen igen mig. Det svåraste är verkligen att ändra sitt invända beteende och jag har också problem med att överta och får kämpa varje dag!