LINDHA VIKSTRÖM

I morgon så reser jag till min bror som bor i Tyskland utanför München, det ska bli så skönt att komma i väg på en veckas semester med sol, värme och bad. Här i Norrland där jag bor har vi höstväder just nu känns det som.

Jag har fått många nya läsare sedan jag är med i augustinumret i tidningen Topphälsa och det är alltid trevligt, välkomna ni med! För er som inte vet det sedan tidigare så var det just flygresan till min bror i Tyskland som var just den droppen som fick mig att ta tag i min kraftiga övervikt på 140 kg. Jag hade fyllt 40 år och fick då som present av min man en resa till min bror alldeles själv år 2012.

Jag gladde mig verkligen över detta, tills jag kom på att jag nog inte kommer att få plats i flygplansstolen, för när jag rest med min familj så har jag alltid suttit mellan mina barn och på så vis kunnat fälla upp armstöden och tagit del av deras säten också, men nu skulle jag resa själv.

Detta gjorde att jag nästan fick panik över hur detta skulle gå, men då kom min man på att vi bokar mig vid nödutgång då det är mer utrymme att sitta. Det vi inte visste var att vid nödutgångar så får det inte vara lösa delar så att armstöden gick inte att fälla upp utan det var fasta och heltäckta armstöd. Jag försökte på alla sätt och vis att få plats men det gick bara inte, jag fick helt enkelt inte ner min rumpa i stolen. Hur jag än försökte bära mig åt så gick det bara inte. Jag var tvungen att påkalla flygvärdinnan och förklara läget och be om en annan plats. Någonstans där så låtsades jag att detta är fullt normalt samtidigt som tusen känslor inom mig poppade upp; alldeles ensam kände jag mig så utlämnad och försökte bara överleva situationen.